Resebrev från S/Y Bonnie af Stockholm

VBS Resebrev

Någon sa att segla är nödvändigt! och det tycker vi är helt sant. Att segla jorden runt har alltid varit drömmen för oss och nu är vi på väg att förverkliga den drömmen.

Vi är Tommy och Helene Larsson som började vår seglar bana i VBS Jolle klubb i början av sjuttiotalet för att sedan när vi blev ägare till större båtar än en jollar, har vi varit medlemmar i VBS. 

Vi träffades på jolle-skolan och köpte sedan var sin Stor-Triss.

Vi slog ihop våra påsar och köpte en Maxi-77 för att sedan när barnen kom byta till en bekväm Birde-32. Med den seglade vi runt i Östersjön på åttiotalet från Stockholm-Helsingfors och Danmark. 

Men drömmen fanns ju där så när möjlighet gavs reste vi till Tyskland och köpte en riktig långseglarbåt. En Feldzt Skorpion III 46 fot varvs byggd båt från Hamburg. Hon har lång köl, är slup riggad i stål och väger 25 ton! En perfekt båt för de stora haven. Vi vet det då vi 2009-2010 seglade fram och tillbaka till Västindien. Den resan gav mersmak så i Juli 2016 lättade vi ankar för att segla jorden runt. Just nu befinner vi oss  i Franska Polynesien.

Vi seglade ner längs Atlantkusten till Kanarieöarna Kap Verde och över Atlanten till Grenada i Västindien. Det finns så mycket fina platser att se!  Den första stad vi blev tvungna stanna i lite längre var faktiskt Rendsburg i Kiel kanalen. Här fick vi bränsle problem med vår motor som är en 106 hästars Deutz! Vilken tur att de hade en Deutz verkstad just här, så att en kompetent mekaniker kunde fixa felet. 

 

Då vädret på Nordsjön var blåsigt i augusti förra året blev vi kvar i Rendsburg. Vi ville inte segla ut till svindyra Cuxhaven Mariana för att invänta bättre väder. Rendsburg är en liten pärla här finns vackra promenad och cykel vägar och fin liten stad, så stanna till där om Ni är på väg i kanalen. Då vi kände oss lite sena så tog vi Engelska kanalen i ett svep och seglade ner till franska Cherbourg, här finns god mat och gott vin så vi fyllde på förråden med godsaker, för att sedan spolas vidare ner, ut med tidvattnet till Guernsey. Man seglar 50 distans på fem timmar, men det gäller att åka när tidvattnet vänder.

 

Vi seglade över Biscaya till Spanska La Coruna som också är en härlig liten stad. Här finns många små restauranger och en hel del kultur för den intresserade. Men det som är fint här i norra Spanien är alla de små hamnarna längs kusten, där nästan inga turister finns och väldigt få människor talar engelska. Det kallas Galicien och här finns mycket att upptäcka, långa fina sandstränder små obebodda öar och fina hamnar. Vi stannade till i Muros och hyrde en bil för att besöka Santiago de Compostela med alla sina fantastiska kyrkor, utsmyckade i ett överdåd av guld. 

 

Porto i Portugal är också en sevärd stad, här äter man gott! pröva gärna deras Bacalau med bröd samt att gå en rundtur i portvinshusen. Vi seglade vidare till Porto Santo som är en liten ö utanför Maderia. 

Efter det är Kanarieöarna som står på tur, då vi drog sönder vår rullgenua var vi tvungna gå till Lanzarote för reparation. Att gå till Gran Canaria är inte och tänka på då alla ARC båtar ligger där. Men i Arrecife på Lanzarote har de en ny fin hamn och mycket goda möjligheter att få hjälp.

 

Vi seglade tio dagar ner till Kap Verde och här finns många öar att besöka, men vi gick till Mindelo som har en marina. Den var helt ok, men här är fattigt och slitet de flesta förstår inte engelska så det är teckenspråk som gäller. Naturen är lite olika beroende på vilken ö man besöker, det finns torra öken öar och det finns djungel och höga berg. Sal är en turistisk ö hit flygs charterturisterna och så är det ganska långt mellan öarna, men jag tror man kan lägga mycket tid på att segla runt här för det finns mycket att uppleva.  

 

Atlant överfarten påbörjade vi den 10 december. Men vi hade bara kommit ett dygn från Mindelo då vi får ett vatten alarm och till vår fasa är det saltvatten! Och det kommer framifrån, efter ett tag förstår vi att det är vår bog propeller som läcker, men den fungerade när vi lämnade Kap Verde. Vi har en utan påliggande motor i en tunnel och det enda som går in genom båten är genom-föringen av kabeln, och det är där det kommer in vatten. Vi beslutar att vi kan ösa vattnet och att läckan inte kan bli större så vi fortsätter mot Västindien. Vi hade bestämt gå till Barbados men där finns ingen som kan lyfta oss, så vi får styra om och gå till Grenada istället.

 

Västindien har vi besökt tidigare så vår plan är att gå vidare till ABC öarna, vilket vi gör i slutet av januari. Den första ön är Bonair, vilken fantastisk liten ö ! kristallklart vatten man angör 30 meter ut från kajen i ett akvarium fullt av fisk och levande koraller. Bara att hoppa i och snorkla. Ön har ett förflutet med slavar som utvann salt, sevärdheterna här är rosa flamigos och att dyka förstås, detta är ett dykparadis. Vi hyrde vespa och kollade in ön vilket bara tog en dag.

 

Vidare mot Curaçao som är präglad av Holland det ser ut som i Amsterdam, små kanaler och holländska broar. Venezuela ligger väldigt nära så nästan alla grönsakerna på den flytande marknaden kommer därifrån. Här köpte vi avokado lika stora som en handbollar och alla grönsaker man kan tänka sig. Vi tänkte även besöka Aruba, men väderförhållandena var sådana att vi fortsatte ner mot Columbia.

 

Vi höll ut så mycket vi kunde från Venezuelas kust, då piraterna härskar här. Sen måste man hålla ut från de oerhört höga bergsmassivet i norra Columbia, där vindarna kan bli väldigt starka. Vi angjorde Santa Martha mitt i natten och la oss i den nya marinan.

Columbia har blivit säkert! På 90-talet så var det Medelin maffian som regerade här. Narkotika i mängder skeppades ut härifrån vidare till USA. Som seglare kunde man absolut inte angöra någon hamn i Columbia.

 

Det tog 20 år att bli av med narkotikahandel men idag är det tämligen säkert att vistas i norra Columbia, folket är vänliga och det finns massor att upptäcka här för oss turister.

Härifrån seglade vi vidare till paradiset San Blas så vackra öar och vänliga indianer som fortfarande lever sitt eget liv, visserligen kan de lite spanska idag och de har massor av seglade turister som besöker deras öar. Alla öar här är fantastiska! Vita sandstränder egna vikar med kristallklart vatten. Att snorkla här är mycket vackert. Visst det finns ett och annat odjur i vattnet och de blir fler och fler. 

 

Krokodiler!! Jag hade nöjet att möta en 2 meters krokodil på ett par meters avstånd, det mötet var inte kul! jag simmade som en galning mot badstegen och hann upp! Vi läste senare om en engelska som simmade på samma ställe som jag, och hon blev allvarligt biten i armar ben och stora delar av huvudet! Hon överlevde men fick tillbringa månader på sjukhus. Så paradiset har sina baksidor.

 

Vi passerade genom Panama kanalen i början av april, en ganska dyr historia, det vet att ta betalt av oss lång seglande turister. Vi betalade 15.000 kr men ska man igenom har man inget val! Bara att betala. Vi ankrade upp i Panama och såg alla stora skyskrapor men det finns väldigt många fattigt här. Vissa har mycket pengar, och skillnaden är stor mellan fattig och rik, de fattiga kvarteren är smutsiga och luktar illa, så kontrasten mot rena dyra luftkonditionerade inomhus gallerier är stor.

 

Vi seglade vidare mot Pärlöarna här har det på vissa öar börjat växa upp en rik överklass med små vackra hotell och flygplatser på. Vi besökte öarna under påsken och då kom enorma motoryachter ut från Panama och ankrade framför hotellet. Så vi la oss på de obebodda öarna och fick efter helgen ha stränderna helt för oss själva.

Längst söderut är det inga lyxhotell eller dyra motoryachter här lever folk i pyttesmå byar med kyrkan och skolan i mitten, de har ingen el annat än från solceller så nätterna är mörka här! Ingen internet bara en telefonkiosk finns i byn. 

 

Härifrån startade vi vår segling mot Galapagos öarna i början av maj. Det är alltid dåligt med vind i detta område och det fick ju erfara! Resan till Galapagos tog två veckor.

 

Väl framme på Galapagos blev vi tvungna skrapa botten ren innan myndigheterna kom för inspektion med dykare. Det är en dyr historia att ankra här! Vi betalade 8.000kr för att få stanna endast på en ö. Vill man besöka flera öar med sin egna båt kostar det det dubbla, och då får du inte gå iland på någon annan ö utan att ha hyrt in en guide för 100 USD. 

 

Vi besökte de stora land sköldpaddorna och såg sjölejon och leguaner, vill man se livet under vattnen kostar en utflykt 160 USD per person. En tur med båt till en annan ö kostar 120 USD per person och då har man ingen garanti för att få se de blåfotade Bobbisara eller pingvinerna. 

 

Våra engelska vänner tog en sådan tur! De åkte i en liten snabb motorbåt i tre timmar på öppet hav och blev helt sönderskakade av vågorna. För att se några bobbisar och en enda pingvin! De trodde den var uppstoppad då den inte rörde sig alls. Sjölejonen låg i mangroveträsket, så de såg bara en hanne på stranden. Så vill man se det fantastiska djurlivet rekommenderar jag TV filmen från BBC. Du kan inte själv se så många djur! Då de häckar på olika årstider. 

 

Men i staden på Santa Cruz så ligger sjölejonen på parkbänkarna och så tigger de fisk på fiskmarknaden, leguanerna finner du på de svarta stenstränderna eller på gångvägarna nära vattnet, massor av röda krabbor springer runt och i vattnet såg vi både hajar och stora rockor simma förbi vår akter. Allt här är uppbyggt för turister och de tar oförskämt bra betalt för namnet Galapagos.

 

Visst nu har vi sett öarna men de var inte värda de pengar vi var tvungna betala. Så vi förstår de seglare som bara seglar förbi mot Maraquesas öarna. Vi seglade vidare från Galapagos mot Hiva Oa. Seglingen tog 22 dagar, vi hade fin vind hela tiden och fick en hel del fisk på kroken. 

 

Vi råkade också ut för ett missöde på vägen då Genackern ramlade ner mitt i natten. Fallet hade brustit längst upp i masten. Vi brukar inte segla med så stort segel nattetid, men nu var vädret lugnt så vi beslutade att ha det uppe. Men det var ett dumt beslut för att få 150 kvadratmeter segel under båten med fall och linor är inte att rekommendera! Vi lyckades få båten från seglet i vattnet,  och började bärga Genackern. När vi håller på som bäst att bärga seglet så känner jag att det sved på både armar och ben! Och när vi var klara så klagade Tommy på att han hade ont i knät.

 

Jag förstod att vi blivit brända av en manet, men vilken? Det finns väldigt farliga maneter på världens hav, en del är direkt dödliga. Tommy tappar känseln i foten och  han domnar bort i armarna! Han är allergisk mot skaldjur och getingstick, så jag gissade på att han fått en allergiskt reaktion. Han fick ta flera cortison tabletter och även börja på en antihistamin kur på tre dagar. Skulle reaktionen blivit allvarligare så har vi adrenalin sprutor med oss ombord. Allt gick bra och efter några dagar var Tommy helt ok igen.

 

Maraques öarna är mycket gröna och vackra, det doftar som en hel blomsterbutik när man seglar längs kusterna. Vi besökte två öar, öarna är höga och alltid är utsatta för fallvindar på upp till 30 knop, och så regnar det minst en gång per dag. Det är också ont om fina sandstränder. Eftersom det är så mycket regn blir vattnet brunt när det rinner ned i havet som färgas helt brunt, och i detta bruna vatten simmar tigerhajarna på jakt efter föda. De infödda ungdomarna som surfar på Hiva Oas enda strand blev av med en hand medan vi var där, så att bada där är inte att rekommendera.

 

Vi lämnade Maraques på midsommardagen och seglade 400 distans mot Toamotus Vi trodde att det skulle vara just de söderhavs öar vi drömt sen länge! Men det var de inte. Här finns inga små öar! Det är enormt stora atoller med ett pärlband av sammanhängande öar runt en stor lagunen. Att ta sig in eller ut ur dessa laguner är inte helt lätt. Man måste passera när tidvattnet är på väg in eller ut ! Annars är det som att försöka ta sig upp eller nedför en forsande Norrlandsälv. 

 

Väl är inne i lagunen har man oftast  mellan 7-50 distans kvar till ankringsplatsen, för så stora kan atollerna vara. Men väl framme så ankrar man på 5-10 meters djup i turkosblått vatten. Stora Mantor simmar förbi med öppen käft och hela vattnet runt båten är som ett akvarium. Vi dyker inte med tuber, men de som gör det säger att man kan få uppleva helt fantastiska dykäventyr här.

 

Det finns få arbeten här för befolkningen på atollerna!  Annat än att ta till vara på kokosen från palmerna. De plockar kokosnötter som de sedan torkar i solen och får då råvaran kopra. När båten från Tahiti kommer en gång i månaden med förnödenheter, så tar de med sig den torkade kokosen tillbaka. Befolkningen här får 1 dollar per kilo för den torkade kokosen, och säckarna innehåller 25 kilo. Så beroende på hur duktig du är att torka kokos desto mer pengar att tjäna. Men den Franska staten lägger nog ner en stor del av skattepengarna från Frankrike här i Polynesien.

 

På Tahiti finns allt att köpa, det är en vacker och fin fransk ö. Den största delen av Polynesiens befolkning bor här. De talar franska och polynesiska, alla hälsar på dig när du går på gatorna i Papeete! Tänk Er det i Stockholm ? Det doftar av blommor från deras polynesiska blomma Tiare som växer överallt. Vi kan verkligen rekommendera en resa till Tahiti eller någon av de närliggande öarna Moorea Huahine eller Bora Bora. Vattnet är 28 grader och kristallklart folket är vänliga, men tyvärr så talar de flesta bara franska. 

 

Vi fortsätter vår segling nu vidare mot Kungariket Tonga för att sedan övervintra på Nya Zeeland i sex månader. Sänder en rapport under 2018 om hur vi upplevt seglarlivet där.

Hälsningar Tommy och Helene Larsson på  S/Y Bonnie af Stockholm