Kategorier

Du måste vara inloggad för att få tillgång till
"Dina Favoriter"

Klicka här för att "Logga in"

Klicka här för att "Bli medlem" Helt gratis!


 
     
Kommentarer
Spara text
 
   

Ett besök på pastorsexpeditionen

Jag var 12 år och mamma hade bestämt att jag skulle åka till Tyskland på sommarlovet. Vi hade ett hembiträde som var tyska och hette Gerda och det fanns nog en baktanke med det. Mamma trodde nog att vi barn lättare
skulle lära oss tyska på så vis, hon tyckte det var mycket viktigt att vi lärde oss olika språk. Jag som hatade läxor och att läsa överhuvudtaget hade fått
varning i skolan i både tyska och svenska vilket betydde att om jag fick
underkänt i båda dessa ämnen på våren så skulle jag få sitta kvar ett år om
jag inte pluggade på sommaren och sedan tentade upp betygen. Året var 1956. Jag hade gått ett år i Kungsholmens enskilda gymnasium, en skola
där föräldrar som hade råd att betala kunde placera sina ungar som inte
kommit in på den vanliga realskolan.

Så det bestämdes att jag under en månad skulle få bo hos Gerdas föräldrar
i en liten by utanför Hannover. Jag protesterade inte, var ganska van vid att
bli skickad lite hit o dit ibland, tyckte bara att det skulle bli spännande.

Men för att åka så måste jag ju ha ett pass och för att kunna få det så
sändes jag till pastorsexpeditionen för att hämta ett nödvändigt papper.
Så jag knallade iväg dit, den låg på Karlbergsvägen alldeles vid Gustav
Vasa kyrka, framförde mitt ärende till en dam som satt bakom ett bord.
Hon sa ett ögonblick och gick och hämtade en bok i folioformat, la den på bordet och började bläddra. Jag stod bredvid och såg att det fanns massor
av kolumner och rader fyllda med sirligt handskrivna namn och siffror.
Så slutade hon bläddra och satte fingret på en rad sen gick hon iväg en stund
igen och jag kikade nyfiket vad som stod i boken där hon pekat.

Där stog mitt namn, när jag var född och var, men där stog också något
annat. Det var två för mej helt främmande namn, ett kvinnonamn och
ett mansnamn på raden för moder respektive fader. Jag stog där och
stirrade tills damen kom tillbaka, fyllde i papperet och gav det till mej.
Så fick jag reda på att jag var adopterad, för man pratade inte om sånt
på den tiden och aldrig senare heller. Jag hade ju varit med och hämtat
en lillebror på barnhemmet men att jag också skulle komma därifrån
hade jag ingen aning om. Den gången var vägen hem längre än vanligt.
Jag tragglade namnen jag sett om och om igen så att jag skulle minnas, sen skrev jag ner dom på en bit papper som jag gömde längst in i min garderob och jag visste redan då att jag någon gång skulle ta reda på vilka som fanns bakom dessa namn.

Någon dag efter skolavslutningen följdes jag till tåget och min första resa
till Tyskland var påbörjad. Men det är en annan historia.

Stintan
 

 
 
 

 
Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N