Hej och välkommen till Novellen!

Novellen har funnits på nätet sedan 2001 men har nu fått en helt ny design.
Nu fungerar den så som ett vanligt forum med inriktning på litteratur, noveller,
lyrik, dikter, funderingar och allmänt prat om nyss nämda ämnen.  


 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   Mina genvägarMina genvägar   Bli medlemBli medlem  XMLGamla novellen
 
Share to Facebook Share to Twitter More...
Nog

 
Svara på ämnet  Första sidan  ->   Forumindex -> Den oändliga novellen
Lägg till som genväg
Skapa en ny tråd i "Den oändliga novellen"
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
Daniella
Gäst





InläggPostat: fre apr 29, 2005 9:38 pm    Rubrik: Nog Svara med citat

Han hade fått nog, eller mer än nog. Det han såg, var så fånigt, så fyllt av plast, yta och rigida vanföreställningar (eller, förutfattade meningar, som någon mindre nogräknad skulle uttrycka sig) att han kväljdes vid närmsta tanke på spelen som försigick runt om honom. Han hade ett hat, så hett och innerligt att brännskadorna hos dem som stod honom närmast hade skapat ett nät av ärrig hy som hindrade honom att komma dem så nära som han egentligen önskade.

Han var tvingad att leta sig en väg närmare ett eget välmående, att göra ett arbete där han själv stod som råvara redo att bearbetas. Allt, för att själv undvika sträv bitterhet, glatt ytlighet eller dement upprepande.


Hur var det egentligen? Var det hans egna tankar om tingens ordning som behövde ifrågasättas för att överleva utan smärta och våld? Vad var det egentligen han såg? Hur kunde han vara säker på att han såg det han upplevde sig se och att det var så det var? Var det sant det som han tyckte sig se? Han skulle behöva börja sin resa genom att smälta det som tidigare var "han" i en degel av tystnad upphettad av tillsynes eldiga frågor.

Det var det värt.
Till överst på sidan
8Pysen9



Registreringsdatum: 01 juni 2006
Inlägg: 4

InläggPostat: tor jun 01, 2006 3:29 pm    Rubrik: Svara med citat

Sluta jämra sig. Sluta tänka, bara gör. Ett minne efter det andra. Sitt tidigare jag måste konfronteras, det river honom tokig. Att sakta tyna bort genom sitt undermedvetnas felande är inte hans öde. Mentaliteten är klarare än någonsin.

Tvivel växer fram. Hur kan man vara säker på det som han tyckte sig se och vad han ser överhuvudtaget. Hur kan någon vara säker på det. Möjligheten över att våra sinnen spelar oss spratt är inte ett alternativ, mentaliteten är klar. Om han bara kan klura ut hur blinda drömmer kommer all logik fram. Det är bortom vår vetenskap vilket gör det intressant. Han har aldrig varit blind och drömmer i bilder men tänk om man aldrig sett omgivningen, inga bilder finns det då att drömma om. Han svamlar. Det har börjat. Resan.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
oldwolfie



Registreringsdatum: 27 april 2005
Inlägg: 123
Ort: södermalm

InläggPostat: tis jun 13, 2006 8:43 pm    Rubrik: Svara med citat

o hur ska någon veta vad som är normalt o vad som är rätt
då dimensionerna hela tiden går i varandra o spelar spratt
så är då min verklighet din?
eller fins det överhuvudtaget någon verklighet att tala om
kanske de bara är drömmar hos en blind
rörelser hos en lam
tal hos en stum
musik för en döv
för kanske verkligheten är ÄN mer fantastisk
så att vi du o jag inte förmår uppfatta mer än den lytte
kanske sprakande universell orgiastisk
kanske ofattbarare än livets själva ursprung
Question Question Question Question
_________________
lev som om dagen vore den sista för det kan det vara
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Svara på ämnet Alla tider är GMT + 2 timmar (svensk sommartid)
Sida 1 av 1  Forumindex -> Den oändliga novellen

Lägg till som genväg

Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet