| |
|
Den Naturliga Näringen av P. B. Shelley
Percy Bysshe Shelley (1792-1822) har i stort kommit att personifiera den engelska romantiken. Vid sidan om sin bana som diktare, för vilken han främst blivit ihågkommen, var denne man även en radikal tänkare och aktivist. Han levde som han lärde och konstateras kan, att många av hans tankar, efter sekellång mognad, kommit att bära frukt. Likväl som att bli ihågkommen för sin romantiska poesi, skulle Shelley ha kunnat gå till historien som urtypen för den unge idealistiske revoltören. En föregångare till alla de unga som högljutt protesterat eller protesterar; mot klassamhället, mot militarism, mot det patriarkala samhället och mot ett hänsynslöst utnyttjande av djur, bara för att lyfta fram några exempel. Genom hela sitt korta liv trotsade Shelley allt vad traditioner, konventioner, familjeband och god sed vill säga och från mycket unga år stred denne oförtrutne eldsjäl mot allt det som han uppfattade som fel i samhället. Redan vid 11-års ålder lär han ha undertecknat brev med ”I am not your obediant servant” och någon underdånig tjänare var han inte. Under skoltiden ifrågasatte han ständigt de konservativa värderingar läroanstalterna sökte föra vidare och 1811 stängdes han av från Oxford University College där han studerade, efter att tillsammans med en studiekamrat författat en ateistisk pamflett.
1812 träffar han John Frank Newton, en sträng förespråkare för en vegetarisk kosthållning och författare till ”The Return to Nature”, blir inspirerad av denne och gör det moraliska och hälsomässiga valet att bli vegetarian. Shelley författar två små skrifter ”Den naturliga näringen” och ”Om den växtbaserade dieten” i vilka han med stor kraft och många skarpa argument propagerar för vegetarianismen ur både moralisk och hälsomässig synvinkel och genom dessa båda, till omfånget relativt anspråkslösa skrifter, vilka nu finns på svenska i en smakfull pocketvolym (H:ströms förlag) har Shelley kommit att positionera sig som en av vegetarianismens mest inflytelserika personligheter.
Konstateras kan att även om Shelley var långt ifrån den förste som propagerade för en vegetarisk diet så hade få av hans föregångar gjort det lika kraftfullt. Den utilitaristiske filosofen John Bentham vilken ofta lyfts fram som en av vegetarianismens stora förgrundsgestalter tillerkänner visserligen i sitt verk om moralens och lagstiftningens principer, vilket gavs ut 1789, djuren moralisk status - p.g.a. deras förmåga att lida – men denne man gömde undan sin slutsats i en fotnot emedan Shelley ägnar två hela skrifter åt dessa tankar.
Givetvis förekommer i Shelleys 200 år gamla texter en del tvivelaktiga argument och direkta felaktigheter men ändock slås man omedelbart av hur otroligt nutida de fortfarande framstår. Shelley är vältalig och hans argument för vegetarianismen är kanske i många stycken mer högaktuella idag, i köttindustrialiseringens tidevarv, än då de författades. Den beläste vegetarian som känner ett visst motstånd inför att hänvisa till utilitaristen Peter Singer, vars åsikter av många uppfattas som svårsmälta, kan i Shelley, som näst intill framstår som en samtida djurrättsaktivist, finna ett utmärkt substitut.
Shelley talar sig varm, eller snarare glödhet, för vegetarianismen. Han hävdar att människan genom att föda sig på djur gör sig skyldig till tortyr, både fysiskt och mentalt, hur försiktig eller ”human” slaktaren än tycks vara och han ser slaktare som blodtörstiga individer vilka dödar oskyldiga. Han uppfattar jakten som en barbarisk och blodig sport från vilken alla upplysta människa med goda avsikter borde rygga tillbaka och han menar att vårt sätt att föda upp djur, göda dem och därefter slakta dem i klartext betyder att djuren föds till ett kort eländigt liv, ett liv under vilket vi oavbrutet våldför oss på dem, för att därefter bli lemlästade. Han pekar på att den areal av jordens bördiga mark vilken idag används för köttproduktion, skulle kunna generera tio gånger så mycket näringsämnen och därmed föda tio gånger så många människor om produktionen ställdes om och han påpekar att människan anatomiskt liknar de växtätande djuren inte de köttätande, två slagkraftiga argument vilka fortfarande förs fram på många håll.
Han pekar på att kött inte kan ätas utan besvär om det inte på olika sätt behandlas och att vegetarisk kost, samtidigt som den är välsmakande redan i sitt naturliga tillstånd, även ger hälsa och propagerar på en sann romantikers vis för ett vegetariskt fredsrike fyllt av sallader, rent klart vatten och romantiska reflektioner och även om hans argument, att en vegetarisk diet skulle göra människan till en fridfull varelse, fri från sjukdomar och våldstendenser, kan ifrågasättas kvarstår faktumet att vi idag skulle behöva poeter med Shelleys idealism. Människans brist på empati gentemot djuren är förfärande och pacifisten Shelley, för vilken dödandet aldrig kan försvaras oavsett om detta gäller människor eller djur, framstår, med sina ständiga drömmar om en bättre värld, som en människa med stort hjärta och en verklig kärlek till allt levande.
|
|
