Kategorier

 
     
Kommentarer
Spara text
 
   

Nog

Han hade fått nog, eller mer än nog. Det han såg, var så fånigt, så fyllt av plast, yta och rigida vanföreställningar (eller, förutfattade meningar, som någon mindre nogräknad skulle uttrycka sig) att han kväljdes vid närmsta tanke på spelen som försigick runt om honom. Han hade ett hat, så hett och innerligt att brännskadorna hos dem som stod honom närmast hade skapat ett nät av ärrig hy som hindrade honom att komma dem så nära som han egentligen önskade.

Han var tvingad att leta sig en väg närmare ett eget välmående, att göra ett arbete där han själv stod som råvara redo att bearbetas. Allt, för att själv undvika sträv bitterhet, glatt ytlighet eller dement upprepande.


Hur var det egentligen? Var det hans egna tankar om tingens ordning som behövde ifrågasättas för att överleva utan smärta och våld? Vad var det egentligen han såg? Hur kunde han vara säker på att han såg det han upplevde sig se och att det var så det var? Var det sant det som han tyckte sig se? Han skulle behöva börja sin resa genom att smälta det som tidigare var "han" i en degel av tystnad upphettad av tillsynes eldiga frågor.

Det var det värt.
 

 
 
 

  Nog | Novellen | Den oändliga novellen

o hur ska någon veta vad som är normalt o vad som är rätt

då dimensionerna hela tiden går i varandra o spelar spratt

så är då min verklighet din?

eller fins det överhuvudtaget någon verklighet att tala om

kanske de bara är drömmar hos en blind

rörelser hos en lam

tal hos en stum

musik för en döv

för kanske verkligheten är ÄN mer fantastisk

så att vi du o jag inte förmår uppfatta mer än den lytte

kanske sprakande universell orgiastisk

kanske ofattbarare än livets själva ursprung

:?: :?: :?: :?:

oldwolfie



Sluta jämra sig. Sluta tänka, bara gör. Ett minne efter det andra. Sitt tidigare jag måste konfronteras, det river honom tokig. Att sakta tyna bort genom sitt undermedvetnas felande är inte hans öde. Mentaliteten är klarare än någonsin.



Tvivel växer fram. Hur kan man vara säker på det som han tyckte sig se och vad han ser överhuvudtaget. Hur kan någon vara säker på det. Möjligheten över att våra sinnen spelar oss spratt är inte ett alternativ, mentaliteten är klar. Om han bara kan klura ut hur blinda drömmer kommer all logik fram. Det är bortom vår vetenskap vilket gör det intressant. Han har aldrig varit blind och drömmer i bilder men tänk om man aldrig sett omgivningen, inga bilder finns det då att drömma om. Han svamlar. Det har börjat. Resan.






Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N