|
Kommentarer
han ångrade genast att han tagit den där wiskyn men den va god o satt bra o STOR
alltför bra kanske,vad var detta DEN högresta gestalten löstes upp men samtidigt såg den ut att dra sej bort mot stigen som ledde till tjärnen,han va ju modig o stark me all wisky i sej så han följde efter samtidigt som det pirrade elakt i högra sidan de liksom rev o slet han tog me vänsterhanden om sidan o krafsade lite obehaget fortsatte men han kunde inte tänka på det nu de va stubbar o rötter som måste passeras ,,,,,han va dessutom fortfarande lite lummig av wiskyn,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, tjärnen syntes nu han stannade häftigt då han insåg va han såg det liksom pulserade o vidgades o spelade i alla färger han blev stolt på nå sätt bara för att HAN fick se detta men han visste inte vad det var o inget kunde ha förberett honom på detta INGET inget någonsin han förstod att det spelade liksom ingen roll längre att han hade levt de liv han levt de va nu NU som det gällde HAN MÅSTE VÄLJA SIDA det borde vara lätt att göra det men han såg från den ena lockelsen till den andra o visste att vissa saker va ju inte så att dom varade livet ut men dom va ju ändå såååå oerhört levnadsglada andra saker såg kanske mera ut som sorg men dessa sorger va ju ändå så LYCKLIGA /// oldwolfie_ Visa artikel
Väl hemma tog han av sig stövlaran och gick till sitt lilla hemlig spritskåp. Han hällde upp en mer än rågad wiskey och slog sig ner i sin favoritfåtölj. Han kännde sig trött, ja gammal. Vart hade åren tagit vägen. Han var ingen ungdom längre. Allt som hänt omkring honom idag hade tagit på krafterna. Han smuttade på wiskeyn och tänkte tillbaks på sina ungdomsår. Han hade inte precis varit en ängel.. Men dom åren var för länge sedan passerade och han hade nog gottgjort det under senare delen av hans vuxna liv. Han hade blivit en helyllekille som tröttnat på satyg och rackarsträck. Han slöt ögonen och kännde hur wiskeyn gjorde honom varm inombords och avslappnad. Han föll sakta in i dvala och började drömma....Han sprang genom skogen, svetten rann och han andades ansträngt. Hjärtat bankade och slog i bröstet så det värkte. Han rusade som en skenande häst genom skog och mark. Hans fötter värkte, barr och sten skar i hans fötter. Han tittade ner och såg sina blödande såriga fötter. Han var barfota!? Hastigt tittade han över axeln men han såg inget, hörde inget. Kännde bara kraften som med sådan vrede och fasa kom närmare och närmare. Hjärtat slog så fort och så högt att han var tvungen att hålla för öronen. BANK BANK BANK. Med ett ryck vaknade han och satte sig spikrak upp. Wiskeyglaset for i golvet och glaset gick i tusen bitar. BANK BANK BANK..det knackade på dörren! Han tittade på klockan...Halv elva..inte hade han någonsin fått besök såhär sent. Han reste sig och gick bort till dörren. BANK BANK BANK. Försiktigt öppnade han dörren på glänt. Ute var det mörkt. Han tittade ut och såg en svart högrest gestalt...
/// Jen_ Visa artikel
på vägen hem efter det som han såg som ett totalt fiasko där i affären.Hur kunde han låta sej beröras så.Folk måste ju undra va de va för en underlig kuf ,som flyttat in på Skogsliden.Ja nu visste dom förstås,en tossig karl som gapande dumt ber att få aftontidningen. Stigen framför honom låg ljudlös,inte en fågel inte ett enda litet prassel,han kände en rysning utmed sin högra sida.............................. Mindes något ....................... Va det en dröm han drömt nånting om att inte vara rädd att han inte va ensam, fast nog sjutton va han ensam. Mer ensam idag än igår det va ju solklart.Ingen i byn kommer att vara ovetande om den gapande token från Skogsliden. Samtidigt stod byborna i affären o alla mumlade ......... Så e det.................Må det så bli................ Tecknet har visat sej.................Nu stundar tider som alla vetat skulle komma....................Dom skakade på sina huvuden o tisslade o tasslade.............. Kan han verkligen göra det rätta................Skulle dom behöva vara beroende av att den tossen verkligen stod pall för det som komma skulle................Ja för deras själsfrid skull så måste dom hoppas
/// oldwolfie_ Visa artikel
Samtidigt som tumultet utbröt i affären, genom skogen, med lätta ljudlösa steg. Susande över mossa och lingonris, utan att lämna några fotavtryck, närmade sig gruppen, men fortfarande var det flera mil kvar till byn.
De hade färdats hela dagen och flera dagar innan också. Frammåt kvällningen när solen sjönk bortom horrisonten brukade de göra natt. Helst vid ett vattendrag, äta sig mätta och falla i en orolig sömn. De turades om att hålla vakt. Så snart de nåtts av budet hade de haft rådslag och beslutat att sända ut den grupp som nu slumrade i skogsgläntan. Rådet hade pågått i flera timmar för man var oense om det verkligen var det meddelande man väntat på. Tillslut hade alla enats om att det var bättre att eventuellt färdas i onödan, än att inte komma alls om det nu var allvar. Spänningen steg ju närmare de kom, den här natten hade nattvakten inga problem att hålla sig vaken. Faran blev större och större ju närmare de kom och nu var det kanske bara en dagsetapp kvar. /// Hemlig_ Visa artikel
Ett busigt fniss for igenom hennes numer endast auramarkerade hjärna. Hon njöt av sin plats som osynligt närvarande och kände sig nu lugn över att korten var på väg att granskas. Han som hon valt. Mannen med den brokiga bakgrunden och det varliga sinnet, var fylld av motstridiga känslor och tankar. För henne syntes hur varje cell i hans kropp virrade runt sin egen axel. Hon sände honom en värmande tanke och log sitt mest genomskinliga leende och hoppades att nå fram, för att ge lugn och ro. "Du vet, om du lyssnar till rysningarna som vandrar längs din högersida, när du är på rätt väg. Känn. Tänk. Gör." Med det som en gång varit en ung flickas hand, strök hon honom över armen i visshet om att det var sista gången de skulle mötas.
/// Daniella_ Visa artikel
han kände sej förvirrad var fanns det onda egentligen han va inte säker på folket i lanthandeln han va inte säker på den till synes vänliga damen han va inte säker på sin känsla av att väsendet som följt honom i spåren va det goda han tyckt sej se i synen i skogen han va inte säker på någonting.... här gällde det att inte tala för mycket. bäst att låta de andra tala ,han va ju också ny i byn så det va det bästa han kunde göra. han log fåraktigt o frågade om aftontidningen kommit än ,i ett försök att låtsas som om HAN inte vistte nåt
/// oldwolfie_ Visa artikel
Han stelnade till, som en uråldrig glaciär av blågön packad is. Var det möjligt? Var det av vett och sans!? Sakta men säktert reste sig nackhåren, ett efter ett, tills han fylldes av ett så starkt illamående att han tvangs ned på huk. I den lilla trånga lanthandeln blev det knäpp tyst. Allas blickar låstes vid den nytillkomne mannen, som just sällat sig till församlingen av förfasade. En av kvinnorna i gruppen, känd som en tillbakadragen ensam men varm och hjärtlig kvinna, tog till orda och sade lugnt; "Det är dags nu, tecknen är många och vi är fler som har mörka sagor att förtälja till den obenådade huldrans försvar. Låt oss sätta punkt, och låta solen åter skina i vår nejd, en gång för alla."
/// Daniella_ Visa artikel
Jo, visst kännde han närvaro av något eller någon..känslan var klar och stark. Någon var med honom. Han såg sig sakta omkring runt i rummet, men det fanns ingen där. Plötsligt kände han att han inte var rädd, känslan blev varm och fredlig. Han kände sig lugn och trygg. Han samlade sina tankar och klev ut och låste dörren och började vandra ned mot byn. "Någon" var med honom, det kände han. Men vem var det.. Väl ner i byn bestämde han sig för att först ta en sväng in till den gamla damen i lanthandeln. Hon borde kunna berätta något för honom om gångna tider. Han klev in i lanthandeln och blev ståendes. Aldrig hade han sett så många inne i den lilla affären samtidigt någongång. Folk var upprörda och pratade i mun på varandra och att dömma av deras ögon var dom vettskrämda. Vad står på frågade han en man som stod lite i bakgrunden. Har du inte hört, svarade mannen. Det har begotts ett mord, ute vid den gamla bondgården. Väligt obehagligt. Mannen böjde sig närmare och viskade; dom tror det har något med den gamla sägnen att göra. Någon går igen därute..någon som inte fått ro..
/// Jen_ Visa artikel
Han gick fram till den lilla spisen o tände en brasa o började pyssla med kaffekannan,här behövdes en skarp hjärna o ett klart sinne så det va lika bra att se till att få i sej lite Flickan behöver hjälp på något sätt men hur ska jag förstå med vad? tänkte han Han tog en kanelbulle till det nykokta kaffet o satte sej o tittade ut genom fönstret o funderade, hur skulle han gå till väga med sitt uppdrag ? kanske skulle han ta en promenad genom byn o lyssna lite me folk o höra om någon visste något Bonden i gammelgården han hade ju funnits där länge o hans släkt ,kanske dom visste . Ja det va en bra början,tänkte han klev i stövlarna o tog mössan o gick ut för att lösa sitt uppdrag med en lätt rysning kände han att något väsen va med honom va det hon eller ..........
/// oldwolfie_ Visa artikel
"Elisabeth Margareta Olavsdotter". Vem var hon? Vad gjorde hon där? Och hur hade hon kommit dit? Han damp ned i den dammiga gungstolen och suckade djupt. Med en stark känsla av sorg, som spred sig genom kroppen som varm kolasmet på ett smörpapper, blev han bara sittandes, aldeles stilla, i en tid som kändes som en eon. När han reste sig ur stolen var han helt glasklar över varför just han hamnat hust här, han hade en plats att fylla i världen, han var nu betrodd med en uppgift...
/// Daniella_ Visa artikel
han kom hem till stugan o gick upp på vinden driven av en oemotståndlig kraft han visste att han måste dit han tog med en ficklampa o gick upp för de knirrande trappstegen han tyckte sej nästan höra ljudet av flöjten snabbare toner liksom uppfordrande han gick som om någon ledde honom fram till en gammal kista o fann i kistan en bild på flickan han tyckt sej se i sitt inre därute i skogen vad ville hon o vad hade hänt henne o varför kom hon till honom han sökte i kistan efter ledtrådar men kunde inte finna mer i den men han vände på fotot som var gammal o brunt o läste
/// oldwolfie_ Visa artikel
Och där, i ett skarpt vitt sken, svävade en flicka. Hon kan knappt vara 12 år men så vacker... Ett mörkt, långt böljande hår, gråblå ögon som var så vemodiga. Hennes ljusrosa läppar var lite särade, som i början på ett leende. Han såg inte hennes kropp, inte hennes ansikte egentligen heller, för hon kom liksom inifrån. Då hörde han hennes röst i sig. Den viskade,ekade runt om honom, i honom.... Och lika plötsligt som hon hade kommit lika fort försvann hon. Han stapplade upp på sina fötter och begav sig hemåt. Hans huvud värkte och sprängde av hennes röst, av hans alla frågor. Vem var hon och vad hade hon sagt till honom...?
/// Fisan_ Visa artikel
Han traskade sakta vidare längs stigen. Historien ja,,en frukansvärd historia. Hur kunde någon utföra något sådant vansinnesdåd. Han mådde nästan illa av tanken men kunde inte släppa den. Det var ju trots allt en del av historien. Eftersom han var så djupt försjunken i sina tankar glömde han bort att titta var han satte sina stora klumpiga stövlar. Plötsligt snubblade han till och föll på knä. Typiskt tänkte och gjorde en ansats till att resa sig då han upptäckte att ljudet av flöjten tystnat. Allt var helt tyst, helt stilla. Inte en vindpust..ingenting..bara total tystnad. Han tittade upp och blev som förstenad, vart ända hårstrå på kroppen reste ragg. Vad tusan är det där tänkte han i vild panik...
/// Jen_ Visa artikel
Nej, han inbillade sig inte. Han stannade upp och lyssnade, långt borta hörde han ljudet av en flöjt. Vem var det som spelade i skogen? Han nöp sig själv i armen för att försäkra sig om att han inte drömde. Hur var det nu sagan fortsatte? Han försökte desperat att minnas alltmedan ljudet av flöjten kom närmare.
/// Anna_ Visa artikel
Så han tog på sig stövlarna och rocken och låste sedan omsorgsfullt sitt lilla hus efter sig. Påväg mot den lilla stigen bortom gläntan slogs han av vad vackert all var. Hösten hade just börjat sitt storslagna fyverkeri. Löven skimrade i solen av vackara rödgula färger. Trots solens strålar var det kyliga vindar som lekte med löven på marken. Plötsligt fick han en känsla av att vara iaktagen. Han stannade upp och såg sig sakta omkring. Men ingen människa eller något djur fanns att skymta. Han forstatte sakta sin vandring och hade nu nått gläntan. Stigen slingarde sig vidare in i den nu lite mörkare och tätare skogen. En kall kår kröp längs ryggraden då han gick vidare in i den trollska skogen. Hans tankar flög nu till historien om svunna tider. Historien som damen i den lilla lanthandeln berättat om för honom då han var där för att köpa ett paket socker som han för övrigt behövde för att baka den där goda sockerkakan som hans vän skulle bli bjuden på vid sitt besök om bara några dagar. Han böjade fnissa för sig själv, va tankarna kan skena iväg tänkte han, precis som om han glömt bort det lite skrämmande mystiska som flöt omkring runt honom. Åter flög tankarna till historien. Tänk om det verkligen var sant. Plötsligt stannade han tvärt. Var det inte så att han hör något..eller kanske någon? Eller var det bara mystiken runt omkring som spelade honom ett spratt?
/// Jen_ Visa artikel
han tittade upp från sagoboken o funderade på om han inte just idag skulle ta o utforska skogen som låg runtom där han bodde det sas att de fanns en hel del grottor o urgamla ihåliga träd ,några ruiner som kanske kunde bjuda spännade tankar om hur det va förr jo solen skiner ju därute så det är lika bra att klä på sej o knalla ut han såg runt i sin lilla nyinköpta stuga som faktiskt va lite som ett muminhus med prång o trappor som gjorde honom förvirrad ibland om han va uppe eller ner ,,nästan som ett muminhus ja nej idag ska jag pröva den där stigen som leder in i skogen borta i gläntan o se vart den leder kanske fanns det spår etfer den där historien han hört om då han va nere i byns affär
/// Anonymous Visa artikel
Hem ljuva barndoms hem! Här kan jag alltid glömma alla livets bekymmer och bara ägna mig åt mina älskade mummietroll! Mummintrollen låg där han lämnat dom sist han var på besök och han skyndade sig uppför trappan, genom hallen till det lilla rummet strax nedanför trappan som ledde till vinden. Tillsammans med er blir jag verkligen osynlig för allt elände, mina älskade pussgurkor! Han hade knappt hunnit ta dem i famnen, och pussa dem en och en innan ett hårresande skrik fyllde rummet.
/// Anonymous Visa artikel
OJOJOJ de va ingen cell han låg i upptäckte han ,JÖSSES hemma i sängen , o gissa vad det doftade kanelbullar från grannen,genom fönsterventilen gud va hungrig han va åskan mullrade ganska så ordentligt ,inte undra på att han drömt så där läskigt, va va de Leffe hade sagt han skulle till arlanda o fixa nåt idag han hade lovat men va fan , den här drömmen va för läskig ,tror nog att jag stuntar i leffe ett tag ska ta o dra till morsan ute på landet en tid o göra mej osynlig försöka skippa leffe o hans konstiga affärer,de får räcka nu ,den drömmen ,den va nog ett omen ,
/// Anonymous Visa artikel
han vaknade kallsvettig,ljudet av skott utanför cellen vilken fruktansvärd dröm,men underbart han levde fortfarande,
/// Anonymous Visa artikel
det hördes stöveltramp,,,,mitt i natten vad är det på gång ,,ljudet kommer närmare. dom stannar härutanför.. har inte advokaten lyckats,med uppskovet..fan jag vill inte dö, jag är ju oskyldig, dörren öppnas in kommer fångvaktarna tar tag i honom o släpar honom ut ur cellen dom binder hans händer i muren ute på fängelsegården månen lyser ikapp med strålkastarna han hör hur ordern ges,ett fruktansvärt utdraget knallande från många gevär,o det sista han har i sin tanke är MAMMA.............................. fångvakterna undrade över hans sista ord,,, KANELBULLE,,,, dumma svenskar
/// oldwolfie_ Visa artikel |
Novellen har funnits sedan 2001, ett forum för litteratur, noveller,
lyrik, dikter, funderingar och allmänt prat om nyss nämnda ämnen.
lyrik, dikter, funderingar och allmänt prat om nyss nämnda ämnen.
|
