Kategorier

  Kommentarer

Och där, i ett skarpt vitt sken, svävade en flicka. Hon kan knappt vara 12 år men så vacker... Ett mörkt, långt böljande hår, gråblå ögon som var så vemodiga. Hennes ljusrosa läppar var lite särade, som i början på ett leende. Han såg inte hennes kropp, inte hennes ansikte egentligen heller, för hon kom liksom inifrån. Då hörde han hennes röst i sig. Den viskade,ekade runt om honom, i honom.... Och lika plötsligt som hon hade kommit lika fort försvann hon. Han stapplade upp på sina fötter och begav sig hemåt. Hans huvud värkte och sprängde av hennes röst, av hans alla frågor. Vem var hon och vad hade hon sagt till honom...?

/// Fisan_
Visa artikel


Han traskade sakta vidare längs stigen. Historien ja,,en frukansvärd historia. Hur kunde någon utföra något sådant vansinnesdåd. Han mådde nästan illa av tanken men kunde inte släppa den. Det var ju trots allt en del av historien. Eftersom han var så djupt försjunken i sina tankar glömde han bort att titta var han satte sina stora klumpiga stövlar. Plötsligt snubblade han till och föll på knä. Typiskt tänkte och gjorde en ansats till att resa sig då han upptäckte att ljudet av flöjten tystnat. Allt var helt tyst, helt stilla. Inte en vindpust..ingenting..bara total tystnad. Han tittade upp och blev som förstenad, vart ända hårstrå på kroppen reste ragg. Vad tusan är det där tänkte han i vild panik...

/// Jen_
Visa artikel


Nej, han inbillade sig inte. Han stannade upp och lyssnade, långt borta hörde han ljudet av en flöjt. Vem var det som spelade i skogen? Han nöp sig själv i armen för att försäkra sig om att han inte drömde. Hur var det nu sagan fortsatte? Han försökte desperat att minnas alltmedan ljudet av flöjten kom närmare.

/// Anna_
Visa artikel


Så han tog på sig stövlarna och rocken och låste sedan omsorgsfullt sitt lilla hus efter sig. Påväg mot den lilla stigen bortom gläntan slogs han av vad vackert all var. Hösten hade just börjat sitt storslagna fyverkeri. Löven skimrade i solen av vackara rödgula färger. Trots solens strålar var det kyliga vindar som lekte med löven på marken. Plötsligt fick han en känsla av att vara iaktagen. Han stannade upp och såg sig sakta omkring. Men ingen människa eller något djur fanns att skymta. Han forstatte sakta sin vandring och hade nu nått gläntan. Stigen slingarde sig vidare in i den nu lite mörkare och tätare skogen. En kall kår kröp längs ryggraden då han gick vidare in i den trollska skogen. Hans tankar flög nu till historien om svunna tider. Historien som damen i den lilla lanthandeln berättat om för honom då han var där för att köpa ett paket socker som han för övrigt behövde för att baka den där goda sockerkakan som hans vän skulle bli bjuden på vid sitt besök om bara några dagar. Han böjade fnissa för sig själv, va tankarna kan skena iväg tänkte han, precis som om han glömt bort det lite skrämmande mystiska som flöt omkring runt honom. Åter flög tankarna till historien. Tänk om det verkligen var sant. Plötsligt stannade han tvärt. Var det inte så att han hör något..eller kanske någon? Eller var det bara mystiken runt omkring som spelade honom ett spratt?

/// Jen_
Visa artikel


han tittade upp från sagoboken o funderade på om han inte just idag skulle ta o utforska skogen som låg runtom där han bodde det sas att de fanns en hel del grottor o urgamla ihåliga träd ,några ruiner som kanske kunde bjuda spännade tankar om hur det va förr jo solen skiner ju därute så det är lika bra att klä på sej o knalla ut han såg runt i sin lilla nyinköpta stuga som faktiskt va lite som ett muminhus med prång o trappor som gjorde honom förvirrad ibland om han va uppe eller ner ,,nästan som ett muminhus ja nej idag ska jag pröva den där stigen som leder in i skogen borta i gläntan o se vart den leder kanske fanns det spår etfer den där historien han hört om då han va nere i byns affär

/// Anonymous
Visa artikel


Hem ljuva barndoms hem! Här kan jag alltid glömma alla livets bekymmer och bara ägna mig åt mina älskade mummietroll! Mummintrollen låg där han lämnat dom sist han var på besök och han skyndade sig uppför trappan, genom hallen till det lilla rummet strax nedanför trappan som ledde till vinden. Tillsammans med er blir jag verkligen osynlig för allt elände, mina älskade pussgurkor! Han hade knappt hunnit ta dem i famnen, och pussa dem en och en innan ett hårresande skrik fyllde rummet.

/// Anonymous
Visa artikel


OJOJOJ de va ingen cell han låg i upptäckte han ,JÖSSES hemma i sängen , o gissa vad det doftade kanelbullar från grannen,genom fönsterventilen gud va hungrig han va åskan mullrade ganska så ordentligt ,inte undra på att han drömt så där läskigt, va va de Leffe hade sagt han skulle till arlanda o fixa nåt idag han hade lovat men va fan , den här drömmen va för läskig ,tror nog att jag stuntar i leffe ett tag ska ta o dra till morsan ute på landet en tid o göra mej osynlig försöka skippa leffe o hans konstiga affärer,de får räcka nu ,den drömmen ,den va nog ett omen ,

/// Anonymous
Visa artikel


han vaknade kallsvettig,ljudet av skott utanför cellen vilken fruktansvärd dröm,men underbart han levde fortfarande,

/// Anonymous
Visa artikel


det hördes stöveltramp,,,,mitt i natten vad är det på gång ,,ljudet kommer närmare. dom stannar härutanför.. har inte advokaten lyckats,med uppskovet..fan jag vill inte dö, jag är ju oskyldig, dörren öppnas in kommer fångvaktarna tar tag i honom o släpar honom ut ur cellen dom binder hans händer i muren ute på fängelsegården månen lyser ikapp med strålkastarna han hör hur ordern ges,ett fruktansvärt utdraget knallande från många gevär,o det sista han har i sin tanke är MAMMA.............................. fångvakterna undrade över hans sista ord,,, KANELBULLE,,,, dumma svenskar

/// oldwolfie_
Visa artikel


KANENELBULLSlukten höll på att driva mej till vansinne jag kom plötsligt ihåg ,hur vi bakade hemma de skulle vara mycket smör massor av kanel o så en gnutta kardemumma men hur ska man kunna tänka sej sånt här HÄR mörkret känndes med ens så mycket mörkare det skulle vara så mycket bättre att kunna smita tillbaks till de där kanelbaket ,mamma va så mjölig o vi fick kasta omkring som vi ville mjölet flög ,,,,,,,,,förbannad vare LEFFE

/// oldwolfie_
Visa artikel


om inte den där Leffe hade varit så skulle livet ha tett sej annorlunda fan jag visste ju inte något om den där skiten som va in klistrad imellan pappren de va ju bara tur att dom inte avrättat honom ännu de verkade så enkelt ...DÅ å nu kommer dom me dagens rätt ,,, ris,, o nåt han inte vill veta den lilla musen sitter redan där o väntar på sin smakbit,,,, kanelbullar::::::::::::::::::::::::::::::::::!!!!!!!

/// oldwolfie_
Visa artikel


I tre månader hade han funderat och gjort sina förberedelser. Han viste nu mer än väl vad Leffe sysslade med. Det förklarade hans olustkänslor han alltid fick när den där killen kom på tal. Men nu trodde han sej ha fixat det. Det började dessutom bli hög tid Ewali visade numer ganska tydliga tecken på att hans sälskap inte var bra för henne.



Han hade löst det så bra,,, tyckte han. Ändå var det något som inte stämde. Han hade lyckats plantera väskan med biljettbokningen, intruktioner och en mindre summa pengar. Det hade varit lite svårt med bokningen. Han hade inte lyckats få fram Leffes personnumer och det ville dom först inte aceptera men det lyckades tack vare hans företag med den förklaringen att han som skulle åka var sjuk men skulle kanske hinna bli frisk till resan, annars skulle han bli tvungen att skicka en annan. Dom löste det så att personen skulle skriva in sej först på flygplatsen. Han hade dessutom lyckats preparera resehandlingarnas kuvär på ett ganska finurligt sätt. Med tunnare papper och en färgskrivare hade han fått dom att se helt äkta ut. Innehållet mellan de tunna sidorna hade han själv köpt av Leffe. Det vore väll själva fan om inte dom skulle bli kvitt den djävla skiten en gång för alla, hade han tänkt och känt sej ganska nöjd med sej själv.



Men fan också, på avresedagen hade han varit där för att kolla om Leffe kom i väg. Fast redan då visste han att allt inte gått som han planerat. Leffe hade varit som bortblåst flera dagar. Ingen viste var han höll hus. Ewali var surare och mer lättretlig än vanligt. Bara Leffe kom iväg skulla han försöka ordna en avgiftning åt henne.



Men nu då. Där på flygplatsen kom en annan kille med väskan. Fan också de va ju han! Den där beskedliga typen som Leffe häckade hos emellanåt. Det va ju honom han snackat med i telefon när han spelade upp sin roll som lanslagstränare. Va fan hade han med väskan att göra. Från utkiksplatsen såg han honom prata med personalen och allt tycktes gå enligt planerna, han följde tyligen instruktionerna väl. Dom fungerade, killen försvan in till gaten. Han tänkte sej nog själv göra storkovan där nere. Egentligen får han skylla sej själv, tänkte han men kände sej på något konstigt sätt medskyldig. Hur skulle han fixa de här.



Genom diverse brev och samtal med polisen där nere hade han lyckats få dom intreserade av en liten provsändning som skulle levererats av Leffe. I bästa fall var det dödsstraff på sånt men i varje fall minst tjugo år.



Fan också. Han hade sett det som en god gärning. Polisen här gjorde just inte så mycke för att bli av dom djävla profitörerna på människors olycka. Fast var låg egentligen skilnaden hela det förbannade sammhället var ju sånt, KÖP DEJ GLAD löd uppmaningen i braskande färger, men ofelbart kom det finstilta gömt i någon parentes nånstans (jobba ihjäl dej) Va fan är det för livsvärde i sånt.



Men nu hade han ett annat problem på halsen, hur skulle han klara den där killen från galjen. Leffe hade ju polisen räddat fick han veta av Ewali, dom hade tagit honom för nån skitsak, vad viste hon inte men det var tydligen inte knarkaffärena, och hon var skitförbannad och slängde saker omkring sej.



Abstinensen suckade han och åkte tll firman för att få tänka i lugn och ro.

/// Teddy_
Visa artikel


( Hon kände sej ensam och rädd! )



Han stog och såg på henne där hon låg nyvaken under ett tunt lakan. Hennes blonda lockar svallade ut över kudden och utanför det öppna fönstret föll ett lätt sommar regn, hon hade sovit ända till halv två på eftermiddagen.



( vad spelar de för roll de regnar ju nästan jämt! )



De va inte första gången som hon sovit bort halva dagen ,men han brydde sej inte han va glad att ha henne hos sej. Ute i köket stog kaffebryggaren och fräste och på bordet hade han dukat upp med rökt skinka, präst ost, tomater och nybakta frallor som han köpt nere på det lilla bageriet på hörnet.



( vad hade hon där att göra egentligen? )



Den exlusiva svart peppar kvarnen som hon hade fått i present av den där leffe stog oxo på bordet, han hade helst sluppit o se den men han visste att hon tyckte om den och så va han ju själv förtjust i färsk malen svart peppar på mackorna.



( ja måste komma ur de här på något sätt )



Nu va hon 19 år han kom ihåg när hon när hon tog sitt första steg, när hon fick sin första tand,när hon skulle visa att hon kunde cyckla JÄTTE lÅngt och slogut en tand, hennes första kille. Första killen, det kommar han så väl ihåg, han tyckte inte alls om det iallafall inte till en början men han vande sej och kom att tycka om killen ganska bra.



( ensam )



Men nu då? Den Där Leffe! De va en annan femma, han hade knapp träffat honom men han viste att de inte va någon bra kille, på något sätt skulle han få bort honom, hur viste han inte.



( rädd )


Visa artikel


Det var en finsk man som var landslagsskidtränare och han behövde få kontakt med leffe omgående, han lät nästan desperat... Jag sade att jag inte visste mer än att han nog var i finland med ett par brudar och troligen skulle han nog vara tillbaka i stan snart igen. Han hade ju en morsa som knappt kunde överleva dagen utan hans hjälp med att handla mat och duscha henne ständigt. Även hon hade ju ringt och frågat efter honom idag... Finländaren frågade om en svart väska som han skulle ha fått för ett par dagar sedan, om jag möjligen hade sett den? Jag visste ju att leffe hade hämtat en väska innan dom drog iväg, men jag sade inget om det. Finländaren skrek något om stora pengar och det här var typiskt leffe... Jag lade på luren och tänkte att det nog var skönt att leffe inte var här, när han var här fanns det aldrig något lugn... bara massa pengar och brudar förvisso. Jag gick och lade mig än en gång, det var kallt i rummet. Vintern var nu här och jag är ingen annanstans, typiskt! Spanien hade ju inte varit fel... Leffe var en kul men skum typ, vad pysslade han med igentligen? Knark hade jag ju trott när jag sett honom väga påsarna men kunde han ha gett sig in på grövre banor?

/// Daniel Borg
Visa artikel


Han ville först inte svara eftersom den brukade ringa när som helst på dygnets alla timmar och samtalen oftast inte var till honom utan till någon av hans mer eller mindre dekadenta polare som brukade häcka i "kvarten" som dom sa. Det hadde bara blivit så.



Det var den där Leffe och det var egentligen hans kompissar och nu hadde grannarna klagat, de va risk att han kunde bli av med lägenheten om det fortsatte så här.



Men först hade det varit rätt spännande när han träffat Leffe som alltid hadde saker på gång, alla möjliga klipp som gav bra med pengar.



Till en början viste han inte så mycke om dom där affärerna men det gjorde han nu och förstod inte att han kunnat vara så blåögt korkad,,, men viste svaret. Aldrig hadde det varit så gått om brudar i hans unga liv. - Hadde man bara stålar så... som Leffe brukade säja.



Först hadde han bara låtit honom slagga över dan för det hadde varit en så "strulig natt", som han sa, och det hadde ju inte varit några problem med de. Det var då medan han fortfarande hadde jobbet kvar och när han kom hem va lägenheten tom och det låg en femhundring på bordet.



- Schyst polare hade han tänkt och det dröjde sen flera dar innan han hörde nått mer ifrån honom, då hadde det varit några saker i en väska som han ville att han skulle ta hand om ett par dar och det hadde ju inte varit nått problem med de. Efter två dar kom han och hämtade väskan till sammans med två tjejer.



- Dej kan man lita på, Lassepojken,,, hadde han sagt. Bråttom hadde han också haft. Efter fem minuter drog han. Stack åt bludarna ett par tusen och sa att dom skulle ta hand om mej och göra nått kul på stan och så hadde det blivit och allt oftare därefter. Han missade jobbet mer och mer och till slut kändes det inte heller särskilt motiverat att släpa sej dit för några futtiga kronor när penarna flödade i Leffes sälskap. Lika mycke eller mer än vad han själv kunde få i lön för en månad.



Telefonen hadde tystnat en stund men återtog med oförminskad envetenhet sitt iriterande signalerande. - Ja, ja, ja,, jag ska svara, hade han till slut sagt och släpade sej upp till telefonen. Det skulle han aldrig ha gjort, de va då det verkligen börjat, hade den där personen inte fått tag i honom då skulle han inte sitta där han satt just nu... Och det var inte Leffe.

/// Teddy_
Visa artikel


Den där ödesdigra dagen ja... om inte, om bara... det fanns tusen ursäkter till varför han handlat som han gjorde. Men så hade iochförsig hans liv alltid sett ut, det fanns ingen som kunde bortförklara de mest grova brott som han. Dagen hade börjat utan otäcka farhågor om vad som skulle ske. Solskenet sipprade in genom de konstant nerfällda persiennerna i hans sunkiga, illaluktande lägenhet. Pizzakartongerna på soffbordet utgjorde ett mindre berg, tvn stod på och surrade svagt och han funderade allvarligt på att röja upp i sitt dekadenta liv medans han tog med sig en nyöppnad konservburk med vita bönor till sängen som frukost. Han var inte så nogräknad när han åt utan skvätte obekymrat röd vitabönsås på sängkläderna i sin glupska framfart. När han mätt och belåten ställt ifrån sig burken och krupit ner under en filt ringde telefonen...

/// maria
Visa artikel


message
/// oldwolfie_
Visa artikel


härligt språk man känner igen gubben 8)

oldwolfie

Visa artikel