Kategorier

  Kommentarer

Invant stryker han färgen över husets fuktiga fasad. (Invant=Du vill gärna använda passiva, eller vad det heter, ord. Undvik det).



Han stryker färg på husets fasad med lugna rörelser.



Man målar inte på fuktiga fasader vad jag tror och den informationen har ingen betydelse för handlingen vad jag kan se.



Det är en rutin han följt i femton år, om än inte lika inspirerat som då, i alla fall lika plikttroget. Hans sätt att använda redskapen visar på lång erfarenhet. Kanske har ivern minskat under hans femton år i yrket men yrkesskickligheten ersätter vad som saknas i kraft.



Mannen såg yrket som sitt öde (Nej!) även om han av sin omgivning många gånger blivit ifrågasatt för det. Han blev ibland olycklig och andra gånger frustrerad av att höra ständiga kommentarer om att hans yrke var asocialt och lätt att utföra.



Mannen trivdes med/i sitt yrke även om det fanns människor i hans närhet som kallade honom plankstrykare. (Plankstrykare ett nedsättande ord för målare). Han kunde många gånger känna irritation vid sådana tillfällen men visste med sig att kritikerna inte förstod det svåra i hantverket.



Själv respekterade han oliktänkande med andra livsstilar (Nödvändigt?) och ville själv bemötas bli bemött på ett liknande med respekt.


Visa artikel


="Rexhunter"
Jag hade redan redigerat denna version (den första) av just de anledningar du nämner. Men inte alls så mycket som jag kanske borde. Ska testa och göra texten mer avskalad. Jag ser nog inte högtidligt på mitt skrivande däremot tycker jag att det är kul att försöka använda den här typen av skriftspråk som träning mest. Men det blir uppenbarligen lite väl klyschéaktigt och pretentiöst kanske.




Man kan använda olika form på språket beroende på vad man skriver. Kåserier bör man kanske inte skriva på samma sätt som dramatik. Journalistik skrivs annorlunda än reportage.



="Rexhunter"
Jag får säga att jag håller med dig om det mesta i kritiken däremot kan ett alltför enkelt språk eller att skriva rakt på sak uppfattas som förnedrande eller tråkigt för läsaren. Det gäller att hitta rätt grepp för just sin historia. Tror du inte en viss högtidlighet (betydligt mindre än den jag använder) skulle kunna passa den här historien?




Jag har kanske en förutfattad mening om din text. Egentligen vet jag inte vad den handlar om än. När man skriver måste man sätta se det hela ur läsarens ögon. Läsarens blick skall flyta över raderna utan att bromsas av konstigheter. Som konstiga ord kan jag nämna felstavade; ovanliga svåra tecken.



Om du minns början på din ursprungliga text:"Armen rör sig upp och ner, ett mönster den korta mannen följt i femton år, om än inte lika frenetiskt som då, i alla fall lika plikttroget. Det var hans kall, hans plats i världsordningen. Det fanns många i hans omgivning, vänner och familj som hade ifrågasatt hans yrkesval."



De fetmarkerade orden är sådana min ögon stannar upp vid och som gör att jag måste tänka efter. Vad vill han ha sagt? Vad menar författaren?



Den kursiva stilen markerar en beskrivning av mannen. Många förordar idag att man inte skall beskriva hur en mäniska ser ut. Man skall gestalta. Det vill säga låta en handling visa hur han, i detta fallet ser ut. Till exempel. För att nå använder han en pall som står intill planket/huset/ladan. Något i den stilen men bättre. Mer om gestaltning senare. Börja med att få texten att flyta och att använda punkten som andningshåll. Kommatecknet kan du sätta in om du måste skriva en lång mening och vill låta läsaren andas på vägen.



="Rexhunter"
Här kommer i alla fall en något reviderad version. Om du har tid, ge gärna en kort kommentar om jag den behöver bättre "flyt" eftersom jag mest skrivit om de meningar jag redan hade.




Jag skall läsa texten och skriver en ny kommentar om den när jag är färdig.


Visa artikel


äntligen ett högklassigt svar Very Happy ..Jag hade redan redigerat denna version (den första) av just de anledningar du nämner. Men inte alls så mycket som jag kanske borde. Ska testa och göra texten mer avskalad. Jag ser nog inte högtidligt på mitt skrivande däremot tycker jag att det är kul att försöka använda den här typen av skriftspråk som träning mest. Men det blir uppenbarligen lite väl klyschéaktigt och pretentiöst kanske.



Jag får säga att jag håller med dig om det mesta i kritiken däremot kan ett alltför enkelt språk eller att skriva rakt på sak uppfattas som förnedrande eller tråkigt för läsaren. Det gäller att hitta rätt grepp för just sin historia. Tror du inte en viss högtidlighet (betydligt mindre än den jag använder) skulle kunna passa den här historien?



Här kommer i alla fall en något reviderad version. Om du har tid, ge gärna en kort kommentar om jag den behöver bättre "flyt" eftersom jag mest skrivit om de meningar jag redan hade.



Tack på förhand



Målaren





Invant stryker han färgen över husets fuktiga fasad. Det är en rutin han följt i femton år, om än inte lika inspirerat som då, i alla fall lika plikttroget. Mannen såg yrket som sitt öde även om han av sin omgivning många gånger blivit ifrågasatt för det. Han blev ibland olycklig och andra gånger frustrerad av att höra ständiga kommentarer om att hans yrke var asocialt och lätt att utföra. Själv respekterade han oliktänkande med andra livsstilar och ville själv bemötas på ett liknande sätt. Det här gjorde mannen uppgiven, en förrädisk känsla för någon med få glädjeämnen i livet. I sina känsloutsvävningar fick han för sig att falurödfärgen var hans eget blod som offrades för att rena sinnet.



Den klassiskt röda stugan han skulle måla låg på en frodigt grönskande kulle innesluten av för mannen totalt okända arter av lövträd. Lövträden i sin tur omgärdades av en stor välskött gräsmatta. Vackert var här och det räckte för att mannen skulle trivas på sin tillfälliga arbetsplats. Huset tillhörde för övrigt ett harem av diverse gästhus och bodar, en kombination vilken passade herrgårdens huvudbyggnad väl. Solen hade nyligen, stärkt av sommartiden, morgonpiggt kravlat sig över horisonten och strålade kraftfullt bakom några hotande moln. Kombinationen av en stor kroppshydda och fysiskt krävande arbete skapade små pärlor av svett längs mannens bara rygg. Kroppens egna kylningsmekanismer försökte göra arbetsvillkoren drägliga. Även om vikten på senare år långsamt ökat var mannen fortfarande vältränad. Den runda ansiktsformen berodde dock inte på den oönskade viktökningen, för han hade alltid sett ut som en teddybjörn. En kramvänlig och eftertänksam ensling kunde han liknas vid. Trots att han ofta klagade över den stekande sommarvärmen visste han att vintern innebar sämre tider.



För att variera sig valde mannen att måla några vita partier av huset. Instinktivt plockade han fram sin samling penslar. Han hade alltid med sig tre olika storlekar i fall att. Yrkesvanan hade dock gjort honom så skicklig att han ytterst sällan använde mer än en. Färgburken hade fått stå ute över natten och han böjde sig ner för att blanda upp den med en kvist han funnit i skogen. Stegen stod redan på sin plats och han visste att rutinen åter skulle ta sin början. Han försökte tänka positiva tankar för att härda ut men alienerade sig ofta från dem. De få han ändå hade, bland annat om framtiden, var kraftfulla. Mannen hyste starkt hopp om framtiden och visste att det fanns något runt nästa hörn värt att efterforska. Nyfikenheten var hans drivkraft men latheten och brist på energi gjorde det omöjligt att följa drömmarna om det perfekta livet. Bakom huset han målade fanns en skogsdunge där han kunde förnimma underliga läten. Skrikande små barn, afrikanska lejon eller en sten som krossar en glasruta. Fantasin och nyfikenheten var nödvändig för att stå ut med tristessen.



Vid tolvtiden mitt på dagen, tryckt av hettan och plågad av hunger, tog han en välbehövlig paus. I skogsdungen där hans fantasi nyligen föreställt sig afrikanska lejon lät han välja en rastplats. Kylan som strålade från en klotrund stens ljusa yta passade för ändamålet. Ett äpple gick som vanlig att finna i den kylväska han fyllt med förfriskningar och tilltugg. Hos vissa arbetsgivare fick mannen tillgång till mikrovågsugn eller blev till och med bjuden på mat men här fick han acceptera omständigheterna. Värme fanns det ändå gott om runt omkring tänkte han. Med stor aptit lät han mjölken rinna ner i strupen i takt med att han tuggade på blodpuddingen toppad med en klick lingonsylt. Dessa luncher var betydelsefulla för honom och gav tillfällig ro i själen.



Mannens dagliga arbete kändes som den själlösa rutin många ser det som. Problemet för den korta men relativt vältränade mannen var bara att jobbet var hans liv. Han levde som i en förlegad tid där primitiva begär och impulser styrde hans vardag. Mannen följde rutinerna. Han funderade väldigt sällan över sitt liv, tyckte det hade sina poänger och var nöjd så.



Två timmar till hemgång tänkte mannen när han sneglade på sin klocka. Himlen hade sakteliga börjat öppna upp sig. Små droppar smattrade mot hans slitna regnrock och han såg belåten ut. Kanske för att han kom ihåg att ta med sin regnrock eller så njöt han bara av regndropparna. Han begav sig mot busshållsplatsen och kunde inte sluta att tänka på hur mysigt den här typen av väder kunde vara. Att sitta innesluten i bussens plåtskal skyddad från den mörka skogen. Idag var emellertid bussen försenad. Han hade väntat i fem minuter och den var sällan mer än två minuter sen. Mannen började bli otålig, vankade fram och tillbaka och till sin förtret var de nyinköpta seglarskorna blöta. Han avvarade normalt en mindre summa pengar varje månad för att köpa kläder till sin ovårdade livsstil. Att han hade ett monotont yrke uteslöt dock inte att han tjänade bra med pengar. Han bodde i en 150 kvadratmeter stor villa men tanken att köpa en bil hade aldrig slagit honom. Han tyckte att bilarnas utsläpp var förkastliga, åtminstone enligt hans officiella förklaring. Tro inte att mannen var någon moralpredikare för det. Avsaknaden av körkort kunde lika gärna ha berott på att han aldrig funnit tid att ta det.





Bussen kom i hög hastighet, betydligt högre än vanligt eftersom chauffören ville ta igen den förlorade tiden, över krönet in mot busstationen. Mannen blev märkbart tagen när bussen av försiktighet för det tilltagande regnet saktade in ytterst långsamt. I denna försiktighet lyckades chauffören köra rakt i en nybildad vattenpöl framför honom. Vattnet sprutade med sällan skådad kraft för att vara vattnet från en vattenpöl. Mannen blev rejält blöt av det sprutande vattnet eftersom han glömt att stänga rocken. Generat mötte han passagerarnas blickar bakom glasen, blickar av skadeglädje men även sympati för mannens öde gick att upptäcka för den objektive. Men mannen kände enbart skadeglädjen och fick känslan av att de anklagade mannen själv för att han inte stängt rocken. Det är dock inte lätt att förutspå att man snart skall attackeras av vattnet i en till synes harmlös vattenpöl. ”



20 kronor” sade busschauffören lakoniskt. Mannen retade sig på bristen av givmildhet och skuldkänslor hos busschauffören. Han hade svårt att lägga band på ilskan och likt en kastrull som kokar över med vatten tappade han nästan besinningen. Någon sorts inbyggd spärr i hans beräknande hjärna fick honom att avbryta sitt agressiva beteende. Istället var mannen mer återhållsam i sitt handlande och tänkte sätta sig i lugn och ro längst bak i bussen. Men innan han kunde göra så var han tvungen att betala för sin hemfärd, trots det ”brott” han utsatts för. Just som han skulle ta fram en tjugokronorssedel från portmonnän i den lyckligtvis torra innerfickan av regnrocken fick han en snilleblixt. Det gick upp för honom att några mynt låg kvar i hans genomvåta manchesterjeans. Blöta och smutsiga landade mynten i busschaufförens hand och det mörkbruna vattnet letade sig ner mellan hans smala fingrar. Mannen såg den förvånade busschauffören, de blöta fingrarna och den rynkade panna. Åsynen gjorde honom glad igen för han hade fått sin hämnd. Hämnden stod inte i proportion till busschaufförens förargliga handling men var åtminstone lite plåster på såren.


Visa artikel


Citat:"Armen rör sig upp och ner, ett mönster den korta mannen följt i femton år, om än inte lika frenetiskt som då, i alla fall lika plikttroget.

"



Vilken arm menar du? Kranarmen? Meningen är i mitt tycke vag och för lång. För mycket information i en mening.



Handen för penseln i en invand rörelse. Femton års vana ger effektivitet även om han inte lägger samma kraft bakom arbetet. Färgen läggs på väggen i en uppåtriktad rörelse och jämnas ut i en nedåtgående. Allt med yrkesmässig stolthet.





Det var hans kall, hans plats i världsordningen. Det fanns många i hans omgivning, vänner och familj som hade ifrågasatt hans yrkesval. Kommentarer som ”du behöver stimulera ditt sinne” var återkommande och kändes frustrerande och nedsättande. Varför kunde de inte acceptera hans stråk i livet? Själv respekterade han andras livsstilar och det gjorde honom ont att fundera över varför de inte kunde göra detsamma med honom. Mannen var ju kärleksfull mot sina nära och kära och relationerna mellan de uppfattade han som meningsfulla. Ett slags uppgivenhet kunde ofta fylla honom. En förrädisk känsla, vilken ofta tog sig uttryck i de penseldrag han utförde på den strävt ofärgade fasaden av trä. När mannen känslofullt applicerade faluröd färgen på ytan genomträngde den träet som om det var blod. Blod han offrat i sina tankar för att uppnå insikten om hur allt låg till.



Lite snabbt kan jag ge dig följande kommentarer till din text. Den citerade meningen kan brytas upp i ett par kortare. Se mitt förslag som inte är helt bra. Det kan göras bättre med lite mer arbete.



De markerade orden i det andra citatet: Kall=fisförnämt högtidligt. ...många i hans omgivning, vänner och familj... tårta på tårta. I hans omgivning inkluderar vänner och familj. Du upprepar.

...var återkommande i följande mening... Kommentarer som ”du behöver stimulera ditt sinne” återkom ofta och kändes nedsättande. Han blev frustrerad av ...



...hans stråk i livet... Men va fa... skall du skriva om Bibeln eller annan gammal högtidlig text.



Sina nära och kära... En tilläggstaxa på Telia förr. nedsatt taxa på ett mindre antal telefonnummer. Annars en klichemässig fras.



...relationerna mellan de uppfattade han som meningsfulla. Antingen menar du målarns relation till dem eller relationerna mellan hans nära och kära. ...relationerna till/med dem uppfattade han som meningsfulla.



Ett slags uppgivenhet. finns det verkigen olika slags uppgivenhet? Antingen är mannen uppgiven eller så är han det inte.



En förädisk känsla.... Du vill i ett och samma andetag ha fram hans känslor ; penseldrag sträv ofärgad fasad trä. Stryk hela meningen den är bara jobbig.



Vem i helskotta lägger på Falu rödfärg känslofullt? Applicerar dessutom. För märkvärdigt. Genomträngande!!! Blod? Offrat!!! Uppnå insikten!!!



Du krånglar till skriveriet för dig och väljer alltför högtidliga ord och fraser.



Jag tror du tar ditt skrivande lite för högtidligt. Tagga ner och skriv mer vardagligt men ändå på skriftspråk så kommer det att bli mycket bättre.



Punkterna är platser där läsaren hämtar andan. Kommatecken lägger man in efter behov där man tycker läsaren måste ta ett andetag för att inte dö av återhållen andning.



För all del jag är varken yrkesman eller speciellt skicklig i formulerandets konst. Men här har du hur jag uppfattat din text i ett enda sammanfattande ord: Svårläst.




Visa artikel


Vad gäller meningsuppbyggnad får jag nog testa mig fram till ett grepp som passar berättelsen. Skulle du kunna exemplifiera vad du menar med att vissa meningar är för långa Sune? Innehåller berättelsen, beträffande meningarna främst, så mycket information att det blir svårt att smälta? Eller är de för omständliga (ett adekvatare ordbruk vore kanske på sin plats)?



Tacksam över genomtänkta svar.


Visa artikel


Under en period 40-50 tal var man i regel tvingad att bygga flerfamiljsvillor. Planlösningen för en sådan villa kunde vara en stor lägenhet på ett plan och två mindre i ett annat. Förutom lägenheterna fanns ofta rum för uthyrning på vinden. Så lägenhet i (äldre) villaområde är inte helt fel.


Visa artikel


Jag tycker du har en benägenhet att lägga in för mycket information i varje mening. Gör meningarna avsevärt kortare och nöj dig med att berätta en sak i varje mening är mitt råd.


Visa artikel


Hehe..jo..hade iofs tänkt att hoppa till en annan parallell historia efter inledningen ovan. Men borde kanske ta med någon subtil oklarhet som läsaren blir nyfiken på. Sen kan jag nysta upp det vid ett senare tillfälle :?


Visa artikel


Är detta hela inledningen?



Det behövs en hook så att man blir nyfiken och vill fortsätta att läsa.




"Hämnden stod inte i proportion till busschaufförens förargliga handling men var åtminstone lite plåster på såren, just då. Att busschauffören inte dök upp till arbetet dagen där på..."




eller ngt sådandt Smile


Visa artikel


bra fråga :) har dessvärre inget svar på det, bara att ändra. Har du några mer konkreta förslag på vad jag kan förändra för att göra det mer intressant eller målande? Det är menat som en inledning så skulle ju vara tråkigt om man tröttnade redan där :shock:


Visa artikel


Hej,



en bra början men jag undrar hur man kan bo i en lägenhet i ett villaområde? :?

"Han bodde i en 150 kvadratmeter stor lägenhet i ett villaområde..."



Mvh Jim


Visa artikel


"oldwolfie"
[quote"sune"]
"oldwolfie"
jag har vart borta ett tag men nu e jag hemma igen o hoppas på några regniga dagar så jag hinner läsa din roman för de kommer jag göra,,så fortsätt,snälla




Bara lugn, det kommer ett par avsnitt till. Det vore intressant att få veta hur du upplever plotten so far.


ja jag gillar upptackten o tänker läsa vidare

du får inte sluta lägga in kapitlen



nu börjar ju hösten komma o jag har tid o läsa så



Vi får se. Efter att ha omarbetat manuset skickade jag det i måndags till två förlag. Det kanske inte är så bra att ha hela manuset publicerat på internet. Men som sagt. Vi får se. Annars har jag väl lite annat att testa.


Visa artikel


"sune"
[quote"oldwolfie"]jag har vart borta ett tag men nu e jag hemma igen o hoppas på några regniga dagar så jag hinner läsa din roman för de kommer jag göra,,så fortsätt,snälla




Bara lugn, det kommer ett par avsnitt till. Det vore intressant att få veta hur du upplever plotten so far.

ja jag gillar upptackten o tänker läsa vidare

du får inte sluta lägga in kapitlen



nu börjar ju hösten komma o jag har tid o läsa så

oldwolfie

Visa artikel


="oldwolfie"
jag har vart borta ett tag men nu e jag hemma igen o hoppas på några regniga dagar så jag hinner läsa din roman för de kommer jag göra,,så fortsätt,snälla




Bara lugn, det kommer ett par avsnitt till. Det vore intressant att få veta hur du upplever plotten so far.


Visa artikel


Kapitel 7



Under tiden Vagn förför Lilian kör Janne till Backamo för att träffa en steerer. En person som ska introducera en ny kund för Janne. Mannen väntar framför monu-mentet utanför Backamo och ser Janne komma körande. Sin vana trogen kör Janne i hög fart. Han bromsar och accelerar utan tanke på att han bränner däck och bensin. Efter att ha svängt av vägen river bilen upp djupa spår i grusplanen fram-för minnesstenen.

Fredde reser sig och går genom strålkastarljuset fram till bilen. Janne låter mo-torn gå vänder förarstolen och tar plats vid bordet mitt emot sin gäst.

– Tja, Fredde. Vad har du att komma med?

– En affär som kanske är för stor för dig. Men det snackas om att du tjackat mycket Benzies.

– Möjligt men du kan väl inte köpa mer än något gram. Eller vill du byta till dig en dos? Jag har en ask Sobril som du kan få billigt.

– En cod.

Janne skärper sig. En cod betyder mycket pengar. Mer än en carrier brukar köpa. Freddes anspelning på stora pengar tränger undan andra tankar hos Janne. Han blir tyst för ett ögonblick.

– Vem tjackar? Du vet väl ingen med sådana pengar, utbrister han.

– Kanske jag gör, kanske inte.

– Ut med språket din lilla skit, Janne höjer rösten. Fan har du lurat upp mig från min tjackhora för att snacka skit?

– Coola ner dig, mannen. Lugn och fin. Ja, jag har en köpare. Har du vad han behöver ringer jag och fixar ett meet. Kan du skaffa fram head drugs för mellan hundra och tvåhundra K snabbt?

Den efterfrågade kvantiteten motsvarar ungefär vad Janne har. Det blir bra ut-delning. Speciellt med tanke på att han inte har betalat något för godset. Affären skulle ge honom 160 grand. Nog för en connect i Holland. Då kan han tjacka i load och slippa gälla för hulling. Han skulle kunna dubbla sin vinst på en resa. Siffrorna snurrar i huvudet som siffrorna på en bensinpump.

– Så du är steerer nu, Fredde? Ikväll sa du?

– Ikväll, så snart du hinner. Cash givetvis.

– Vad är det för en? Ingen bogey hoppas jag?

Janne känner viss oro inför risken av infiltrerande poliser.

– Nej fan, han är grön ända upp i håret. Håller till i Uddevalla, jag känner han sedan gammalt.

– Jag måste vägen om mitt drop, vi pratar body & soul här, är han medveten om det?

– Nej, men jag ska förklara det, ren och fin vara av högsta kvalitet.

– Jag kan leverera om någon timma.

Janne kommer att tänka på en av gästerna därhemma. Nej låt oss säga vid halv fyra.

– Ringer.

Fredde räknar på hur många gram han kommer att få som steerer men stakar sig på uträkningen.

– Skulle man kunna få Sobrilen du snackade om, som ett litet tack för hjälpen?

Fredde som fortfarande är ung men gammal och sliten av sitt missbruk, går oftast på mediciner och sprit. Han ligger i som en bäver för att finansiera sitt behov och behöver 36 timmar på dygnet för att få ihop stöldgods nog till sitt dagsbehov av droger. Han gör inbrott för att överleva. Mest stjäl han från källare och förråd för att sedan byta stöldgodset mot droger och sprit. Han säljer också på redovisning men försummar ofta betalningen. Fredde har skulder till både Janne och andra langare. Han ringer ett samtal från sin mobil innan han startar bilen och kör.



Lena stannar och ser sig om. Varför skriker inte Lilian på hjälp? Hon upptäcker att Lilian är aktivt i samlaget. Hon kramar hårt om den främmande mannens hals och har lyft upp hälarna på baksidan av hans lår. Varje gång han trycker sig in i henne ser Lena hur Lilian lyfter på stjärten och trycker mot med sitt underliv. Lilian ger ljud ifrån sig men snarare av vällust än av smärta uppfattar Lena.

Sjutton Lilian, tänker hon, du ville bli av med oskulden ändå. Men vem är det som knullar dig? Han ser ju ut att vara lika gammal som min pappa!

Lena stoppar ner mobiltelefonen och smyger tillbaka till huset.



På ett gym vid Gustav Dahléns gata i Göteborg signalerar en mobil. En man vid benpressen tvingar upp fotplattan och lägger på spärren. Han tar upp telefonen ur sin väska och svarar.

– Hej, vi har ett meet, berättar Fredde forcerat. Jag har gjort upp med min gubbe.

– Bra, Fredde. Var och när?

– Vid Backamo, stanna vid stenen utanför, vid infarten till flygfältet.

– Det skulle vara bättre på vägen efter Backamo. Det finns en parkering där, vid sjön. Kan du ordna det?

– Visst, ordnar sig. Halv fyra blev det sagt.

– Det är bra. Då syns vi.

– Glöm inte pengarna.

Mannen avslutar samtalet och ställer sig upp för att rätta till skivorna på bordet. Efter ett snabbt överslag tar han upp ytterligare två skivor som han hänger på intill de andra. Han stryker tillbaka håret ur pannan innan han lägger sig vid maskinen och fortsätter övningen.



En timme senare går han ur duschen och klär sig. På vägen nedför trapporna ringer mobilen igen.

– Hej, Vlad.

– Hej, Misha. Kan vi ta hand om vår working man nu eller.

Misha berättar om tid och plats för mötet med Janne och Fredde.

– Bra, Misha. Snyggt jobbat.

Vlad ger Misha instruktioner för nattens insatts.

– Du ska inte lägga böter på honom då?

– Nej, det klarar han inte att betala. Dessutom är det läge att statuera exempel.

– Det ordnar vi, mannen. Har du något för oss innan vi åker?

– Visst, det ligger i skåpet tillsammans med vapnen, ta vad du behöver.



Karl Langenius eller Klang som han kallas av kollegorna vid Uddevalla närpolis möter en man i entrén till gymmet. De lämnar träningslokalen samtidigt och Klang hör mannen svara i telefonen. Han reagerar på ett bekant namn.

– Vlad?

Klang sneglar efter den telefonerande som sävligt korsar gatan. Han är i tjugoårsåldern och ungefär en och nittio lång med tjockt mörkt hår som når ner över kragen. Han är klädd i en märkeskostym; vit skjorta slips svarta skor. Klang memorerar signalementet. Det blänker under kavajens ena ärm och Klangs uppmärksamhet fångas av en tjock guldlänk. Han lägger också till ett par stora blaffiga manschettknappar på minneslistan. Även telefonen tillhör en dyrare variant med kamera och 3G-överföring. Unga män i den åldern brukar inte se ut som affärsmän på väg till eller från börsen. Inte i Uddevalla i alla fall. Dessutom brukar börsmäklare sällan se vältränade och steroidbiffiga ut. Från motsatt sida gatan ser Klang objek-tet sätta sig i en röd Mercedes 500. Polismannen memorerar registreringsnumret.



I gläntan vid Måröd väcks Vagn av höga röster. Han lyfter sömndrucket på huvu-det i ett försök att lokalisera ljudet. Han ligger på magen med Lilian halvt under sig. Hon dåsar med slutna ögon i en egen värld av välbehag. Hon är varm fuktig av svett och avslappnad. Hon håller fortfarande om honom. Ett av hennes ben vilar på jackan det andra ligger krökt under honom med hälen mot hans knäveck. Han gissar att folk från baracken har gått ut för att hämta frisk luft och gör sig fri från flickan. Han reser sig. För säkerhets skull tar han på sina kläder och gömmer sig bland träden på bortre sidan av öppningen. Lilian ligger brett skrevande på rygg med utsträckta armar. Vagn hoppas att ingen ska upptäcka henne. Oavsett vem som ser henne utfläkt på det här viset, skulle det väcka uppmärksamhet.

Efter en stunds trampande och hojtande går festdeltagarna inomhus och tystna-den lägger sig på nytt över skogsdungen. Vagn påminner sig att en av bilarna står med öppna fönster och smyger upp till parkeringen. Efter ett par minuter vänder han tillbaka med två plädar under armen. Med jackan och en av plädarna ordnar han en bekvämare liggplats åt dem. Den andra pläden lägger han över Lilian som skydd för den svala nattluften.

Vagn lägger sig på rygg och drar Lilian intill sig. Flickan makar sig till rätta med huvudet på hans axel.



I god tid innan kvällspasset ska gå på stiger Klang in på polishuset i Uddevalla. Han byter till uniform och tar på sin utrustning innan han går in till vakthavande befäl.

– Hej, kan du slå på ett bilnummer åt mig.

Klang lägger sitt block på bordet. Kommissarien läser uppgifterna från den upp-vända sidan och skriver in numret i datorn.

– Ägaren är en kvinna som är skriven i Göteborg. Få se, nej henne har vi inget på. Varför frågar du?

– En person nämnde Vlads namn i telefon och han såg mer ut som en fram-gångsrik kriminell än en Svensson.

– Vår liga-Vlad?

– Jag vet inte säkert, men kanske. Jag tror det.

– Vill du kolla på busfoton?

Vakthavande tar fram data på kriminella i åldersspannet och kopplar till Vlad Mi-zinsky. Mer än dussinet fotografier skrivs ut på bildskärmen. De bläddrar mellan fotografierna.

– Den där är det. Klang pekar på en av bilderna.

– Misha Sahli?

– Kan du slå på honom också?

– Han förekommer. Han är 23 år och dömd två gånger för våldsbrott.

– Och han har koppling till vår chefsbuse här i Uddevalla?

– Ja, tränar du i Uddevalla?

– Nej, i Göteborg. Det var vid ett gym på Hisingen jag såg killen.

– Skriv en minnesanteckning, Langenius, skicka en kopia till LKP i Trollhättan för kännedom. Karlsån får bedöma om det finns anledning att sätta span på de här grabbarna.



I baracken vid Måröd går Lena fram till fönstret på gaveln. Hon känner sig utanför och orolig. Synen av den nakna väninnan i full färd att knulla fick det att kittla i underlivet. Lena är yngre än de flesta i rummet och passar inte riktigt in. Hon kan inte se sig i en intim situation tillsammans med någon av de andra. Det skulle vara Jörgen i så fall men han kom aldrig.

Ljus från bilar på stora vägen syns som glimtar mellan träden när de kör förbi. En bil bromsar in. Lilian kan följa strålkastarljuset uppför backen mot huset. Hon känner igen Jannes van när han bromsar in i en sky av grus och parkerar utanför. Han kommer in men stannar vid dörren och ser sig sökande om. Lena vänder sig bort för att undvika ögonkontakt. Slutligen får Janne syn på henne när hon går och sätter sig i soffan. Hennes sätt att trycka hälarna i golvet får hennes späda byst att gunga. Hennes kropp formligen ropar på uppmärksamhet. Lena slänger sig med en duns ner i soffan och sträcker ut handen efter en flaska. Hon skakar på huvudet för att få bort en slinga av sitt långa hår ur ansiktet. Medveten om Jannes uppmärksamhet försöker Lena verka oberörd. Hon sätter flaskan till munnen. Intresseklubben noterar att hon dricker folköl.

Med fyra flaskor öl i famnen går Janne in i sitt sovrum. Han plockar fram en ask och en plastpåse som han lägger på bordet bredvid flaskorna. Försiktigt lossar han kapsylerna med en kniv och tömmer sedan en del av askens innehåll i handflatan. Han räknar tabletterna och överväger hur många han ska blanda i. Rohypnol är en lugnande drog och medicin som illegalt används i berusningssyfte och som partydrog. Janne lägger två piller i en av ölflaskorna. Han tvekar ett ögonblick och fyller sedan på med ytterligare två. Lilian fick kanintjack i sin cider och han fick henne att röka amp joint, cannabis blandad med amfetamin för ökad sexdrift. Men det hade man ju ingen glädje av. Hon borde ha blivit både hög och kåt men stack sin väg. Ett gäng roppar ska väl få Lena att däcka och göra henne tillgänglig. Kanske blir det läge att ge henne en knullsil senare. Om hon gör motstånd den lilla apan kan jag alltid smiska upp henne innan jag sätter på henne. Det skulle inte göra saken sämre.


Visa artikel


jag har vart borta ett tag men nu e jag hemma igen o hoppas på några regniga dagar så jag hinner läsa din roman för de kommer jag göra,,så fortsätt,snälla

oldwolfie

Visa artikel


Kapitel 6



Vid huset finns inget av intresse längre. Vagn går nedför backen med dröjande steg men stannar obeslutsam om vad han ska ta sig för. Han vänder om och går tillbaka till den vita bilen. Han vill hämnas. Han vill sabotera bilen eller göra ägaren illa men han blir avbruten innan han bestämt sig.

Dörren till huset öppnas med ett gällt gnisslande. Kvinnan han såg genom fönst-ret syns i dörröppningen. Hon stänger dörren försiktigt bakom sig innan hon med snubblande brådska går utför trappan. Hon fortsätter på grusgången och vidare över vägen mot parkeringen. Mitt på vägen stannar hon och lyfter sin mobiltelefon. Hon försöker slå ett telefonnummer samtidigt som hon håller en stor ciderflaska i handen.

Dold i skuggan följer Vagn henne med ögonen. Hon går fram till en björk och trycker huvudet mot stammen. Pannan glider mot den skrovliga barken tills hon blir stående med nedåtvänt ansiktet och öppen mun.

Ett par vita trosor avtecknar sig genom det tunna byxtyget och när hon vrider på sig ser Vagn den oknäppta slejfen fladdra i byxlinningen. Byxorna glipar och Vagn märker att trosan har glidit ner under hennes putande mage. Det rycker i kvinnans mellangärde och musklerna rör sig som i kramp eller gråt. Ett av linnets axelband slänger under bröstet när hon rör sig.

Med armar och händer skjuter hon från mot trädstammen och anstränger sig för att stå rak. Kroppen svajar oroväckande när hon försöker fixera fönstret på mobilen. Ett par snubblande steg för henne nära Vagn som spontant lägger en arm om hennes axlar för att stödja henne.



Hon lutar sig mot honom och följer fogligt med när han drar henne till sig. Med ansiktet tryckt mot hans jacka förnimmer hon bekanta dofter från skogen. Hon suger i sig den skarpa lukten från kåda. Hon fyller näsa och lungor med den tyngre sammansatta doften från fuktig mossa blandad med fruktbärande blåbärsris. Hon upplever njutningsfullt den spröda men aromatiska lukten av blommande ljung och identifierar den vassa genomträngande lukten av brasa. Det påminner henne om pappas jaktkläder. Hon känner sig trygg.

– Pappa, mumlar hon, jag vill åka hem.

Kvinnan vänder upp ansiktet mot honom. Vagn ser hennes rufsiga lugg falla ner för ögonen och får ögonlocken att fladdra irriterat. Hon skakar på huvudet. För att få undan luggen gissar han. De blå ögonen tåras och läpparna rör sig utan ljud. Försöker hon säga något, undrar han. Vagn märker att han håller en tonåring i sina armar. Hennes ålder kan han inte avgöra i det dåliga ljuset men hon är tydligen gammal nog att röka på och inte främmande för att dricka sprit av andedräkten att döma.

Flickan ler mot honom och hennes bara armar värmer om hans hals. Hon kra-mar mjukt med kinden mot hans bröst och ser leende upp mot honom. Hon sluter sina ögon när han stryker håret ur hennes ansikte. Vagn blir förvånad. Han känner igen flickan men minns inte varifrån. Kanske har de träffats i affären eller på biblioteket. Men att hon skulle vara förtjust i honom eller på något vis vara intresserad av hans person, kommer som en överraskning.

Den söta tonåringens uppvända ansikte med de slutna ögonen och den plutande munnen går inte att motstå. Hennes ungdom förleder honom och han trycker sin mun mot hennes läppar.

Värmen från armarna runt halsen sprider sig genom honom tillsammans med känslan av närheten till en kvinna. Den närhet och värme han saknar sedan allt för lång tid. Hans svultna känsloliv väcks av tonåringen. Hennes läppar är mjuka och varma och de smakar sött. Han smeker dem med sin mun samtidigt som hans händer rör sig över hennes kropp efter ett invant mönster. Med ena handen håller han henne om ryggen med den andra söker han sig in under linnet. Hon ler fortfarande när han når sitt mål med prövande lätta smekningar.



Dörren till huset far upp med en smäll. Mannen som bjöd tonåringen på en joint kommer ut på trappan.

– Lilian, ropar han, kom igen nu. Jag måste iväg.

Vagn känner att flickan spänner sig. Hon börjar andas stötvis och ansträngt.

Hjälp, Janne letar efter mig! Tankarna rusar. Jag måste bort! Jag måste gömma mig! Hon börjar darra när Janne högljutt svärande går över vägen mot bilen och mot platsen där hon står. Vagn ser på honom med förakt. Den smala kroppen får kläderna att se för stora ut och byxbenen att flaxa om benen.

– Ett par stickor uppstuckna i var sitt hörn av en tom röv, muttrar Vagn.

Den hotfulle mannen kliver in i sin bil och backar ut på vägen med spinnande däck och kör sedan aggressivt utför backen. Bildörren slår igen av fartvinden.



Lilian vilar i två starka armar som lyfter upp och bär henne in bland träden i skydd av mörkret. Flickan håller fast om hans hals och vilar hjässan mot hans kind. Hon känner sig återigen trygg. Som när hon var liten och somnat i bilen på väg hem och pappa bar henne in.

Hon uppfattar vagt att de går genom en dunge och utför en slänt. De avlägsnar sig från bilarna och stannar först i en gip, svagt upplyst av ljus som tränger in mellan trädstammarna.

De står i en öppning mellan träden, där marken täcks av mjuk mossa och de är utom synhåll från huset. Han släpper ner henne men behåller stödet om hennes rygg. En rörelse får Lilian att titta upp. Hon möts av varma läppar som mjukt nuddar hennes.

– Du är väldigt söt, Lilian.

Hon möter hans läppar på nytt men nu i en kyss. Han kysser med öppen mun! Förvirrad besvarar hon kyssen! Hennes kropp skälver. Hon vet inte hur hon ska bete sig.

En hand på hennes mage sprider behaglig värme genom huden. Den rör sig långsamt i cirklar, som vid massage. En beröring som gör henne lugn. Hon sträcker på sig och känner fingrarna söka sig in under trosan. Hon kramar hårdare om hans hals och putar med magen. Hon spänner sig. Hela hennes medvetande koncentreras på handen som närmar sig hennes kön och mjukt särar blygdläpparna. Ett finger tränger in i henne och förs fram och åter, omväxlande med att det smeker hennes tapp. Han framkallar ljuva ilningar inom henne. Beröringen underlättas av att hon är varm och våt. Hennes kropp skälver av lust. Hon vill att han fortsätter smeka henne och försöker uppmuntrar honom att gå vidare genom sina rörelser. Samtidigt känner hon sig rädd för vad som händer. Hon darrar. Men om av rädsla eller lust står inte klart för henne.

Hans stryker smeksamt över hennes arm och drar i rörelsen ner axelbandet. Linnet kasar ner och lägga sig om midjan. Han ser mina bröst! Hon skjuter spontant fram bysten mot honom. Ser han dem? Tycker han att mina bröst är stora?

Flickan rycker till när hans läppar sluts om ett bröst och tungan börjar smeka lustgården runt bröstvårtan. Samtidigt lyfter han bröstets undersida. Beröringen får det att kännas skönt och kittligt. Hon önskar att han ska smeka henne mellan benen igen. Som om han kunde läsa hennes tankar känner hon handen söka sig längs hennes kropp. Han smeker henne på nytt i slidan och på kittlaren. En konstigt stark skön känning genomströmmar hennes kropp men undanröjer inte hennes ängslan för vad som sker. Lilian försöker protestera men han uppfattar inte hennes lågmälda blyga protest. Hon fnittrar och ler generat.



Vagn känner hennes läppar röra sig mot hans kind och ser henne i ögonen.

– Vad säger du?

Han uppfattar endast hennes leende och kysser henne på nytt. Med läppar och händer ockuperar han hennes uppmärksamhet under tiden hans fingrar med ficktjuvslätt beröring drar ner dragkedjan helt i hennes byxor.

Hans varma händer röra sig kelet över höfterna och får de vita bomullsbyxorna att singla ner runt hennes fötter.

– Inte byxorna, du får inte!

Flickan flämtar rädd och osäker. Hon vet att det som sker inte får ske och att det är fel. Man gör inte sådant med sin pappa. Olust och rädsla konfronteras med lust och nyfikenhet. Han smeker hennes mage bak och lår samtidigt som han för ner trosorna längs benen och över knäna.

– Inte underbyxorna, nej inte trosorna, du får inte!

Hon lyfter beredvilligt fötterna en i sänder när han fattar om hennes anklar och lossar skorna. Han hjälper henne av med de två plaggen som blir liggande på marken. Hon står framför honom naken iklädd endast linnet som ligger rullat om midjan! Paniken växer men ersätts av förvirring när Vagn kysser hennes kropp samtidigt som han med båda händer smeker hennes kön.



När Vagn lägger flickan på sin utbredda jacka känner hon skam för det hon låter honom göra och för att hon känner sig våt. Hon vet att det som händer beror på henne. Hon har besvarat hans kyssar och uppmuntrat honom. Men hon vet inte hur hon ska bete sig. Lilian vill resa sig upp. Hon vill förklara att han inte får göra som han gör. Hon vill dra upp trosorna för stjärten men är kraftlös. Hon kan inte stå emot det hon vet ska komma. Med smekningar lägger han henne till rätta. Skrevande och med uppdragna knän väntar hon medan han gör sig klar. Hon kramar krampaktigt om hans hals när han tränger in i henne och mörkret döljer de tysta tårarna som rinner över hennes ansikte.



Lena går ut för att söka väninnan. Hon går över vägen till bilarna och ropar Lilians namn. Hon tycker sig höra en snyftning i mörkret och går in i dungen. Mörkret gör henne rädd men hon går vidare och kommer fram till gläntan. Ett par har samlag på en bädd av mossa och hon känner igen kläderna på marken som Lilians. Mannen våldtar Lilian!

Skräcken slår henne med full styrka. Hon vill skrika. Hon vill springa fram och hjäl-pa Lilian. Hon vill fly! Lena vänder om mot vägen för att söka efter hjälp. Hon tar upp sin mobiltelefon för att slå 112.


Visa artikel


Kapitel 5



Vid infarten till Myrtuvan som ligger två kilometer från Kasetorpet finns en av Bohusledens etappgränser. Vandringsleden som sträcker sig från Lindome i söder till Strömstad i norr går genom Bohusläns inland. Den slingrar sig genom landskapet och går aldrig den närmsta vägen mellan etappmålen. Dessutom leder den genom ett mycket kuperat landskap. Vagn upplever naturen på många ställen som ren vildmark. Söderut till Romelanda via Svartedalen, går leden genom ett naturreser-vat där den knappast kan uppfattas som promenadväg. Leden norrut över Bred-fjället och Vargefjället, fram till vägen mot Vassbo, går också delvis genom svår terräng. Bortsett från ett par kilometer före Vassbo som Vagn kallar Vårblomster-vägen och ytterligare ett par kilometer därifrån mot Stenshult. Vid Vassbo ligger nästa etappgräns 18 kilometer norr om Hasteröd. Delsträckan till Uddevalla utgörs mest av smala grusvägar. Norr om Uddevalla finns bara okänd terräng för Vagn.



Strax efter etappgränsen viker Bohusleden in i skogen på en smal grusväg som leder upp på Ulveberget. Vagn går uppför backen i snabb takt för att komma igång och samtidigt mjuka upp kroppen. På en platå strax under krönet stannar han framför en ruin av en jordkällare. Väggarna till källaren står kvar och göms delvis bakom ett tätt buskage. Taket har rasat in och en tall som fått fotfäste på insidan av källarmurarna sträcker sig genom öppningen mot ljuset. Dörröppningen står fri och röjer en meterdjup källarvägg. Genom öppningen lyser den lågt stående solen längs ena sidan likt en smekning. Han ser grovt huggna stenar som bearbetats för att passa in men fått bevara sin naturligt runda form. Vagn frapperas av hur jämnt och vackert stenarna ligger. Det svepande ljuset gör väggen levande på ett sätt som en murad vägg aldrig kan bli. Han har sett ruinen vid flera tillfällen men stan-nar varje gång på väg förbi och beundrar hantverket. Vagn tycker om att se solen levandegöra väggen med sitt varma ljus.



Från ruinen fortsätter vandringsleden längs en stig över berget. Vagn går vidare men slår av på takten. Han känner hur ansträngningen och naturen omkring honom får både tankar och steg att bli lättare. Stigen för honom genom naturskog till den branta östra sidan av berget. I den tilltagande skymningen måsta han ta sig försiktigt utför branten. Nedanför bergssidan ligger vägen mellan Lilla Edet och Ljungskile.

När han klättrat ner kan han fortsätta på slät väg mot målet. Först måste han gå ett par kilometer mot Backamo och sedan fortsätta på grusvägar till Bredfjället och naturreservatet där. I mörker känns det bättre att gå vidare på asfalt och grus än i terräng. Bästa vägvalet är att följa den enskilda vägen förbi Måröd och vidare via Jensetorpet upp mot Store-Väktor och rastplatsen vid sjön. Det är en lätt sträcka även i mörker.



En stor amerikansk skåpbil stryker tätt förbi Vagn. Föraren rätar ut kurvan och kommer över på vänster sida. Vagn måste slänga sig av vägen för att inte bli påkörd. Ett gapskratt hörs genom en öppen sidoruta och gör Vagn förbannad. Han hinner uppfatta skrapmärken på bilens sida och gissar att den illa skötta bilen körs av en pundare. Ilskan klingar långsamt av men händelsen har väckt till liv hans aversioner mot knarkare.

En stund senare slår Vagn in på vägen mot Jensetorpet och kommer fram till en avtagsväg. Därifrån upptäcker han bilen som trängde honom. Den står parkerad på krönet av en backe tillsammans med ytterligare tre bilar. Utomhusbelysningen från ett ruckligt hus reflekteras i den repade och rostiga bilplåten.

I början av backen finns en stor belam¬rad grusplan. Bland däckrester och skrot tornar tre rostiga plåtsilors upp sig framför honom. Vagn gömmer ryggsäcken under en av dem och går uppför backen till bilen som väckt hans nyfikenhet.



Efter att ha kommit fram till Jannes ställe och hejat på de övriga föser Janne in Lilian i ett mindre rum. Han stänger dörren om dem och sträcker sig efter en flaska som han ger henne.

– Här har du, Lilian. Det är en alkoläsk.

– Är det starkt?

– Nej, som cider ungefär, inget märkvärdigt, men den är god.

Lilian läppjar på drycken och tycker den smakar apelsinjos. Kanske av något annat i fruktväg också som hon inte kan placera. I alla fall är det gott efter all söt cider hon satt i sig. Hon ser sig om. Janne har tagit med henne in i ett sovrum och satt sig vid ett bord och plockar med tobak.



Rummet är stökigt och ostädat. Sängkläderna ligger intill väggen som kastade åt sidan när han steg upp. De ser smutsiga ut. Vid det enda fönstret står ett bord fullt av tidningar och odiskade glas. En frän odör stiger upp från ett stort fat fyllt med aska och fimpar. Lilian börjar sparka av sig skorna men ångrar sig när hon hör det knastra under skosulorna. Takarmaturens utbrända lysrör brinner svagt och lägger rummet i dunkel. Augustikvällens mörker tycks tränga in i rummet snarare än att ljuset från rummet når ut. Det finns inga gardiner i fönstret.



Vagn nalkas bilen och upptäcker att det finns två hus på krönet av backen. Båda ser ut som baracker. Det första av husen han kommer fram till har ytterdörren på gaveln och en parabolantenn på taket. Huset ser omskött ut och har en liten gräsmatta med en plantering på framsidan. En gång kantad med stenar leder fram till ytterdörren. Det andra huset liknar en stor byggbod med ingång mitt på långsi-dan. På husets baksida skjuter tre järnbalkar ut över en brant som spretande gro-va fingrar. Närmast huset täcks marken av flagnad färg. Rutorna i ett fönster skall-rar. Glaset sitter löst i fönsterbågen utan kitt. Halva taket täcks av en presenning och på den andra halvan tovar sig torr och trasig tjärpapp. Soppåsar och annat skräp som ligger slängt på marken fullkomnar bilden av ett tillhåll. En risig kvart har fångat Vagns uppmärksamhet.

Genom ett fönster på vänster sida av huset ser Vagn en person dricka ur en ölburk. Runt honom i en soffgrupp sitter ett halvdussin personer i tjugoårsåldern eller till och med yngre i något fall. En rödhårig man sitter lutad över bordet upptagen av något som inte går att se genom fönstret. Först när mannen sträcker på sig och för händerna till munnen förstår Vagn att den rödhårige har rullat en cigarett.

På andra sidan ytterdörren ser Vagn en man med långt mörkt hår i sällskap med en ung blond kvinna. Hon avviker från sällskapet med sitt välvårdade utseende. Kvinnan smuttar ur ett glas som ser ut att innehålla apelsinjos.

Vagn vänder sitt intresse mot den vita bilen. En bensintörstig van av en modell som var populär på åttiotalet. Trots det otillräckliga ljuset ser han att den är inredd. Ljuset från husets ytterbelysning faller in på ett brett säte med trådigt och slitet tyg. Baksätet utgörs av en soffa som står på tvärs över bilens innanmäte med nedfällt ryggstödet och ordnad som en liggplats. Övriga sittplatser är bekväma stolar med höga ryggar och vilsamma armstöd. Bakom de främre stolarna skönjer Vagn ett runt bord. Han vänder uppmärksamheten mot bilens yttre och ser att förutom re-porna på vänster sida är en av de främre skärmarna krockskadad. Skattemärket saknas. Ägaren betalar sannolikt inte bilskatten. Han besiktigar den troligen inte heller.



– Vill du ha? frågar Janne.

Hon vänder sig mot honom. Han håller fram en tänd cigarett mot henne.

– Nej tack, jag röker inte.

Janne skrattar åt henne.

– Det är ingen cigarett. Det är en joint. Testa så får du känna hur det är.

Lilian tvekar. Intuitivt vill hon inte men samtidigt har hennes nyfikenhet väckts under kvällen. En låtgåkänsla tar överhanden. Vad gör det om jag tar ett bloss? Bara för att prova hur det smakar. Hon tar emot jointen.



Vagn tappar intresset för bilen och vänder sig om för att gå. I ögonvrån ser han den långhårige mannen som röker på en rullad cigarett. Vagn blir nyfiken och dröjer sig kvar utanför fönstret. Mannen räcker cigaretten till kvinnan som drar ett försiktigt bloss. Som för att visa henne suger han demonstrativt in rök i ett djupt halsbloss och håller kvar röken i lungorna. Han låter sedan röken långsamt sila ut genom munnen. Kvinnan försöker göra efter honom men det slutar i en hostattack. Hon lyfter flaskan med alkoläsk till munnen och tömmer den. Efter att ha hämtat andan gör hon ett nytt försök. Den här gången går det bättre och hon kan hålla inne röken ett ögonblick och blåsa ut den utan att hosta. De turas om att röka tills hon gör en avböjande gest. Vagn tycker cigaretten ryker ovanligt mycket. Kvinnan och mannen innanför sovrumsfönstret försvinner ur synfältet.

– Jaha, dags för ett ligg tror jag. Roligare än så här blir det väl inte, säger Vagn ut i den tomma natten.



Lilian tyckte cigarettröken luktade fränt och tackade därför nej. Hon tar tacksamt emot en flaska cider och dricker för att svälja ner den oljiga smaken. Janne släcker cigaretten och lägger i askfatet tillsammans med cigarettändaren. Lilian tar upp fimpen och håller den under näsan. Den luktar inte som vanlig tobak. Hon vänder sig mot dörren för att gå ut till de andra men hejdas av ett hårt grepp om axlarna. Janne drar henna till sig och tar om axelbanden för att dra ner dem över armarna. När hon stretar emot brister ett av banden. Han vräker omkull henne på sängen och fumlar efter dragkedjan i hennes byxor. Knappen i linningen lossnar och han får ner dragkedjan. Han kör ner en hand innanför hennes trosor och tränger in i henne med ett finger samtidigt som han med den andra handen drar ner byxorna tills hon ligger med blottat underliv. Hans hårdhänthet skrämmer Lilian men gör henne samtidigt upphetsad. På väg att foga sig för hans vilja mår hon plötsligt illa. Hon vet inte om det beror på Jannes kroppslukt eller stanken från smutsiga sängkläder, men hon mår illa och är på väg att spy.

– Släpp mig, sluta! Jag kräks.

Hon skriker åt honom ackompanjerad av påträngande signaler från en mobiltelefon. Janne eggas av hennes motstånd och hör inte telefonen. Han pressar ner henne i sängen med kroppen och fumlar med sina byxor. När Lilian känner hans lem mot magen grips hon av panik och lyckas slingra sig undan. Telefonen som fortsatt att ringa stör till slut Janne och han rusar upp ur sängen med en svordom.

Lilian sätter sig upp och kämpar mot illamåendet. Janne står vid fönstret. Hans byxor ligger runt fötterna på golvet. Han drar ner kalsongerna medan han pratar och trampar av sig skorna och klädbyltet. Han börjar sakta dra med handen längs sin styva lem. Lilian får kräkreflexer och rusar upp ur sängen. Hon drar upp byxorna och springer ut ur rummet. Janne vänder sig om med en svordom och tar ett språng mot dörren men snubblar och faller raklång på golvet.

– Stanna, din lilla hora, annars ska jag banka skiten ur dig.


Visa artikel


Kapitel 4

Kapitel 4



Vagn byter om efter att ha ätit sitt middagsmål. För ett ögonblick överväger han att ta kortbyxor men ångrar sig och behåller kläderna han har lagt fram. Han knäpper på sig ett vadderat bälte i vilket han fäst en benväska och ett kikarfodral. En handlampa och en dolk på andra sidan av bältet kompletterar utrustningen. Vagn avslutar klädseln med en tunn jacka.

Han går ut och ställer ryggsäcken nedanför förstubron. Återvänder sedan in för att kontrollera spis och kaffebryggare. Han går också in i storstugan och drar ur stickkontakterna till datorn och TV-apparaterna. Blir det åska räcker det inte att ha slagit från strömbrytarna. Telefonen höll han på att glömma! Han drar ur jacken för ström såväl som teleledning för att skydda både telefonen och modemet. Nu kommer det att klara sig om det blir överslag under tiden huset står tomt.

På väg ut ur rummet fastnar hans ögon på det inramade fotot av barnen. Hans dotter Irene och sonen Kalle. Barnen han har tillsammans med exfrun Ingela. De ringde inte i år heller. Sedan skilsmässan för tre år sedan omöjliggör Ingela för honom att träffa dem. Anblicken av barnen får det att dra i mungiporna. Han sliter blicken från fotot.

Åter i hallen stoppar han fötterna i kängorna. Han får svårt att se när han böjer sig för att snöra dem. Vagn börjar sin semester med tårfyllda ögon och en klump i halsen ännu ovetande om att han kommer att sluta den i tårar och smärta.

Från vägen leder en traktorstig till torpet. Förr bestod stigen av tre spår. Två djupa avtryck efter vagnshjul och ett i mitten efter hästens hovar. Mellan fördjupningarna växte gräs som fick spåren att se djupare ut än de var. Idag återstår bara två spår. De efter traktordäck. Stigen går att köra på men Vagn använder den inte. Underlaget håller inte för regelbunden bilkörning. I stället brukar han ta den grusade uppfarten till Skogstorpet som ligger på andra sidan gläntan. Stigen leder från Kasetorpet via båtbryggan genom en skogsdunge till torpet.

Vagn går mot Skogstorpet. Från kärret på andra sidan skogsbrynet hör han ormvråkens ”piiiö piiiö” och ser en skymt av fågeln. Han stannar. En snabb rörelse har fångat hans uppmärksamhet. Ett djur försvinner in i skogsbrynet. Förmodligen skrämde han upp ett rådjur som betat längs stigen. Att se älgar graciöst och kraftfullt kliva över mossen eller försvinna in mellan träden tillhör inte ovanligheterna. Inte heller synen av rådjur som elegant seglar över gärdsgårdarna. En solig vinterdag såg han för första gången ett rådjur på tomten. Han blev begeistrad av hur graciöst djuret tog sig över gärdsgården. Det promenerade långsamt fram för att plötsligt segla över den mer än metern höga stenmuren. Djuret tog ingen ansats och tog inte ens emot vid landningen. På andra sidan hindret fortsatte den obesvä-rat sin promenad i samma rörelse och lugna takt som innan hoppet. Ett för Vagns ögon omärkligt avstamp och en lika omärklig landning var nog. Som om han själv skulle ta ett högt och långt språng endast med hjälp av tårna eller möjligen vristerna. Vad grant det var! Han ryser av välbehag vid minnet.

Bland de bofasta djuren i Kasetorpets omgivning finns naturligtvis räv och grävling. Vagn hoppas också att få se vildsvin etablera sig. De förekommer sporadiskt väster om Vänern och Göta Älv men Vagn har aldrig sett några spår efter dem.

För en tid sedan träffade han Torbjörn som är fisketillsynsman i Svartedalen. Tobbe berättade att vildsvin lämnat spår efter sig inom reservatet. Dessutom påstod han att det finns två vargar i Svartedalen. Kasetorpet ligger 25 kilometer från Bot-tenstugan i Svartedalens Naturreservat och vargen har stora revir. Kan de finnas hemomkring också? Eller sprider man rykten för att göra Svartedalen mer intres-sant.

Det finns också gott om fågel i skogen runt den lilla sjön. Utöver de vanliga små-fåglarna som tar skydd i buskarna runt huset kan man dagligen se större rovfåglar som cirklar högt över marken. Att se en vråk slå ett byte eller snarare landa på bytesdjuret eller att se en sparvhök jaga är vanligt. Dagligen syns duvhöken bevaka sitt revir från en gren och ibland ser man den slå en ekorre som vågat sig ner på marken. Efter att ha flyttat in stadigvarande på torpet och börjat sina dagliga morgonpromenader såg han för första gången häger i frihet. Vagn går vidare över lyckan.

Skogstorpet flyttades från Backamo nittonhundratio och ligger granne med ett fritidshus byggt sjuttio år senare. Åldern på det ursprungliga torpet vet man inte. Det har sedan tiotalet gått i arv inom familjen. Gustav som var yngst av sönerna tog över torpet och vårdade sitt barndomshem med kärlek. Mycket som ett minne efter pappan som dog i en jaktolycka när Gustav var i koltåldern. Änkan odlade blommor som hon sålde på torget och kvar i trädgården finns fortfarande en säng med gammeldags påsk– och pingstliljor. Dessa skiljer sig från dagens liljor med sina mindre och skrynkliga blommor. Tillsammans med sina förädlade efterföljare har de spridit sig över de båda tomterna innanför gärdsgården. I fortsättningen an-vändes torpet som fritidshus och idag bor tredje generationen av familjen där under somrarna.

Endast Kasetorpet och Skogstorpet återstår av flera torp och små gårdar som förr fanns runt Kasesjön. På den tiden det var ett öppet landskap innan tät storskog täckte de små tegarna och stengärdsgårdarna.

Vagns bil står parkerad vid Skogstorpet. Han känner på dörrarna till den sex år gamla bilen för att kontrollera att den är låst. Driven av ett hugskott öppnar han den främre passagerardörren och lägga mobiltelefonen i handskfacket. Bara nu inte någon pundare bryter sig in i bilen!

Bitterheten han kände efter bilinbrotten han utsatts för lever kvar inom honom. Två missbrukare krossade vid ett tillfälle en ruta och bröt sönder instrumentbrädan i ett lönlöst försök att starta en bil med elektroniskt stöldskydd. Hur dum får man bli?

Eller mannen som planterade skog efter avverkningen. Han hade gått runt och känt på dörrarna till husen och funnit Vagns altandörr olåst. En halslänk i guld tillsammans med ett halvdussin vinflaskor och flera flaskor dyr maltwhisky försvann. Han hade möblerat om spritflaskorna på hyllan och ställt dem glesare för att det inte skulle synas. Mannen och hans husvagn försvann innan Vagn upptäckte att han var bestulen. Skogsknallen som avverkat skogen gjorde sig delaktig i stölden genom att inte vilja lämna ut namnet på mannen han anlitat. Kanske fick han en flaska whisky som tack för hjälpen? Vagn tyckte vid det tillfället att en polisanmä-lan skulle vara meningslös eftersom de första bilinbrotten som Vagn anmälde inte gav annat resultat än ett brev att utredning var nedlagd i brist på spaningsuppslag.

För att bearbeta sina känslor efter tillgreppen hade han i fantasin ertappat och piskat upp flera parasiter som han kallar dem. Missbrukare som lever på andra och dygnet runt dammsuger trakten efter saker att tillskansa sig och omsätta till droger. Men egentligen ska man väl tycka synd om dem. Som slavar under sina droger klarar de inte av att arbeta och måste få ihop pengar på något sätt. De har inget val stackarna. Eller?

Skitsnack resonerar Vagn. Alla är ett resultat av sina val! Allt annat snack är bort-förklaringar för att slippa ta ansvar för sina handlingar och sitt liv.

– Fan heller, inte sjutton har de en tanke på vad offret känner. Bara de får vad de vill ha. Åt helvete med dem!

Vagn pratar högt. Frustrationen efter stölderna lever kvar i honom. Känslan av att vara kränkt är stark men också besvikelsen över att det finns allt för många som inte visar hänsyn.

Grannen står vid grinden till Skogstorpet och vinkar på honom. Vagn går fram till henne och de pratar bort en stund. Han berättar om sina semesterplaner för henne.

Medan de talas vid beundrar han stengärdsgården runt lyckan. Den dryga metern höga gärdsgården sträcker sig jämn och välbyggd runt både torpet och fritidshuset. Barbros farmor som blev änka hade gift om sig med en stenhuggare. Kanske låg han bakom mycket av arbetet med all sten som prydligt och jämt låg staplat runt den forna åkern. Innanför gärdsgården står en stenkällare typisk för trakten. Källaren är byggd av stora murade stenblock med en krans av cement upptill och krönt med väggar av trä och ett snedtak. På muren står årtalet 1924 snyggt inmejslat.

Ett sträck morkullor flyger över dem och samtalet stannar av. Barbro och Vagn tittar efter fåglarna.

– De flyger alltid över vid den här tiden, säger Barbro.

Vagn ser skymning smyga på från skogen och vill gå vidare. Efter att ha tagit av-sked från grannfrun går han grusvägen ner till ödegården i början av backen.

– Hej då, Kattis lilla.

Han kallar lågt och smeksamt på kattugglan som brukar sitta på frisen ovanför ett av fönstren på husets övervåning. Men frisen står tom. Kattugglan som suttit där dagligen flera veckor har antagligen tillsammans med de flygfärdiga ungarna sökt sig in i skogen. Både kattuggla och vråk häckar i och intill huset. Vråken och hennes tre ungar flög upp från den gamla eken en dag när Vagn passerade. Om de suttit still hade han aldrig lagt märke till dem.

I dalen nedanför Lyckan rinner bäcken från Kasesjön samman med Rishagerödån. Där har ett par bävrar funnit ett bra läge att dämma upp vattnet och bosätta sig. Vagn tar vägen om deras boplats för att se hur mycket de energiska små djuren har arbetat och förstärkt dammen. Nya träd ligger fällda och från en del av dem har bävern tagit hand om grenarna. Vagn skuggar för ögonen och försöker kika ner i vattnet i förhoppning att kunna se bävrarnas förråd. Det mörka vattnet tillåter ingen insyn. Vagn uppskattar att ha de strävsamma bävrarna i grannskapet.

Vagn går vidare mot etappgränsen vid vägen. En vit van kör samtidigt söderut från Trollhättan. Inställda på en kväll med fest färdas passagerarna mot Hjärtum för att fortsätta mot Hasteröd och väg 167 mot Backamo. Föraren kör fort och både han och de upprymda unga passagerarna är ovetande om händelserna som under kvällen kommer att förändra deras liv. Grovt våld; misshandel våldtäckt och död kommer att sammanfläta deras liv med den vandrande mannen.


Visa artikel


Kapitel 3



Påtåren svalnar framför Vagn. Han sitter med händerna vilande på bordet. Med ena handen håller han slappt om gaffeln på vilken han har spetsat en laxskiva. En skälvning av obehag strömmar genom honom och han tappar laxen på bordsduken. Samtidigt fångas hans uppmärksamhet av en flyktig rörelse utanför fönstret.

En sparvhök sätter sig på en gren i hängsyrenen. Av storleken och den röda bandningen att döma är det ung hanne. En bofink som har tagit skydd i det ut-blommade trädet söker sig ner genom lövverket. Darrande kvistar visar var fågeln landar på sin flykt undan jägaren. Svajande under tyngden av sparvhöken avslöjar andra grenar jägaren. Bofinkens undflyende för den allt närmare marken. Jägaren och bytet rör sig som koreograferade tills det skyddande lövverket upphör. Bofinken står sårbar och oskyddad på marken. Den gör en ansats att flyga upp för att söka nytt skydd. Samtidigt breder sparvhöken ut vingarna och kastar sig upp i luften med två kraftfulla vingslag. Den skjuter ut benen och griper efter fångsten med sina utspärrade genomträngande klor. En liten och anspråkslöst tecknad fågel flaxar upp framför sparvhöken och stör anfallet. Det ser ut som om den lilla fågeln hackar efter jägarens ögon! Rovfågeln viker undan och de båda småfåglarna flyr.

Lyckligt ovetande om dramat sätter sig en svartvit flugsnappare på en gren i lönnen intill stengärdsgården. Den putsar lugnt sina fjädrar. Kanske på en sista visit innan den flyger söderut.



Händelsen rycker upp Vagn ur hans modfälldhet och han tvingar sig till ett avgörande. Han plockar upp spillet och lägger i kartongen. Stiger upp från bordet och slänger skräpet i soppåsen och duken i tvätten. Det kalla kaffet häller han ut i vasken och muggen ställer han i diskmaskinen. Hans rörelser har med ens blivit livliga och målmedvetna och han utstrålar oväntad energi.

Jag ska ge mig iväg. Jag ska ut på vandring! Vagn tänker sig inte bara en av sina vanliga två eller tredagarsturer utan en veckas vandring. Kanske till och med två veckor om vädret håller i sig. Han tänker följa Bohusleden norr ut mot Strömstad och norska gränsen. Det ska bli ett trevligt avbrott i tristessen att leta efter jobb och stämpla på arbetsförmedlingen.

Beslut och handling är ett för Vagn. Visserligen går klockan mot sen eftermiddag men det hindrar honom inte. Han går ut i badrummet för att duscha men sträcker sig först efter rakapparaten när han upptäcker sitt skägg i badrumsspegeln. Han ställer in saxen på lägsta läge och trimmar skägget för att sedan raka hjässan innan han går in i duschkabinen. Vagn lämnar badrummet utan att göra rent tvättstället där nästan vita skäggstrån ligger kvar runt handfatets insida.

Han går ut i köket och väljer en färdiglagad pastarätt ur frysen. Han lättar på locket till plastboxen och ställer in pastan i mikrovågsugnen. Därefter hämtar han sin ryggsäck från förvaringsplatsen i hallen. Utrustningen behöver i stort sett endast kompletteras med färsk proviant och underställ.

Ur garderoben tar han fram kläderna han brukar använda vid vandring. Ullsockor och ett par tåliga byxor i grovt tyg och överdragsstället i Gore-Tex. Han tar med vad som ska packas i ryggsäcken till köket och lägger resten på sängen. Innan han klär om går han igenom utrustningen. Från bottenfacket tar han fram rep och utrustning för repelling. Han drar på och provar handskarna, fortsätter sedan med att syna repen och selen. Bromsarna och hakarna kontrollerar han extra noga. Om det finns skador på någon detalj måste den bytas ut. Att hänga kanske femtio meter ovanför marken i ett rep som går av lockar inte. Vagn lägger tillbaka utrustningen i sitt fack efter att ha godkänt dess kondition. Han klättrar inte då intresset väcktes för sent för att han skulle hinna lära sig tekniken. Men han tycker om att fira sig ner längs bergssidor.

En gång provade han på att ta sig utför en husfasad. Han steg ut genom ett fönster på tredje våningen och gick ner med fötterna mot ytterväggen. Vid en andra test sparkade han från mot väggen och lät sig glida ner. Det räckte med en spark per våning och det kändes häftigt. Bortsett från när han missade och höll på att trampa igenom ett fönster. Lägenheterna i huset där han övade var inte outhyrda. Sin dröm att få sänka sig ner via rep från en hovrande helikopter räknar han inte med att få förverkligad.

I samma ryggsäcksficka som repen ligger också kampingköket med brännaren inlindad i en handduk för att inte skramla. Han skakar paketet för att kontrollera och ler igenkännande åt ett minne från lumpen om hur man packade kokkärlet. Man tog isär de två delarna och lade tröjan mellan dem. Besticket rullade man in i tröjan. Han fortsätter med att plocka fram strumpor och underkläder som han packar ner i tygpåsar innan han lägger dem i ryggsäcken. Samma väg går också en tjock varm tröja; träningsoverall gummiskor shorts toalettartiklar frottéhandduk bomullshandduk. Jäklar jag måste ha något att äta på också! Han går ut i köket och hämtar sina bestick och plastuppsättningen. Slutligen packar han ner bröd, smör och pålägg i samma ficka som torrskaffningen. Allt ligger uppdelat i olika påsar.

Mikrons timer plingar men Vagn låter maten vänta under tiden han spänner fast tältet och liggunderlaget.

– Vad har jag glömt?

Vagn stannar upp och tänker efter. Han låter blicken sökande vandra runt hallen och köket. Flaskan med sprit till campingköket står kvar i skåpet! Han hämtar den och lägger i en ficka på ryggsäcken. Han fyller och lägger ner en vattenflaska i fickan på motsatt sida.

Innan han till slut sätter sig för att äta tar han med ett durkslag och går ut i trädgården. Vid gärdsgården mot skogen växer det blåbär. Han plockar en portion bär och tar med in.



En bil svänger av vägen mellan Kungälv och Trollhättan åtta kilometer öster om Kasetorpet. Bilen kör i hög fart uppför backen till det lilla samhället Hjärtum som har något mer än fyra hundra invånare och en nedlagd lanthandel. Bilen svänger vänster efter daghemmet. Den kryssar mellan blomlådor utställda som farthinder och fortsätter förbi den tomma parkeringen vid affären. Bilen stannar och släpper av en ung flicka framför en av villorna. Flickan springer till ytterdörren på huset och lyckas på något märkligt sätt samtidigt vinka adjö åt föraren i bilen och hej till väninnan som kikar ut genom fönstret på övervåningen. Väninnan springer nerför trappan och släpper in henne.

– Vad sen du är, Lena. Jag trodde nästan du inte skulle komma.

– Morsan är dålig igen. Det tog en stund att komma iväg men nu är jag här, Lilian.

Flickorna tillbringar nästan all sin tid tillsammans. De är både klasskamrater och bästisar. De hinner knappt hälsa färdigt på varandra innan de avbryts av Lilians mor med besked att middagen står framdukad. Lena betraktas som en familjemedlem och det är en självklarhet att hon äter tillsammans med dem.



Efter måltiden rusar de upp på Lilians flickrum och slänger sig på sängen. De har ännu inte bestämt vad de vill göra under kvällen. Det finns inte alltför många valmöjligheter en lördagskväll veckorna innan skolan startar. Hjärtumsgården står igenbommad och låst ännu ett par veckor. Dessutom finns det inget att göra inne i Lilla Edet. Folkparken i Trollhättan skulle kunna ha varit ett alternativ om de fyllt femton men det dröjer ännu ett år tills dess. Noga räknat; ett år två månader tio dagar för Lilian som är den äldre av dem. Ett år och tre månader så när som på två dagar för Lena.

– Vi kan åka med till Janne om vi vill. Han ska ha fest, säger Lena.

– Den slemgubben, han tafsar ju, protesterar Lilian.

– Men Jörgen ska dit.

– Då förstår jag varför du vill åka.

Lilian skrattar åt Lena och räcker lång näsa.

– Vill han vara med dig då?

– Vet inte, kanske, men jag vill vara med honom.

– Är det han du gjort det med?

– Nej, det var Roland i klassen. Han passade på när jag druckit för mycket öl och slocknat. Sedan skröt han med det i skolan och kallade mig hora. Har du gjort det än? När ni var på semester? Träffade du några snygga killar?

– Nej. Du är inte klok tänk om man blir med barn. Finns det andra än Jörgen med på festen tror du? Som inte är gubbar?

– Vet inte, Jörgens kompis kanske kommer. Jag tror det i alla fall.

– Har inte du träffat någon på semestern?

– Nej, jag har varit hemma hela sommaren. Urtrist.



Flickorna övergår till att prova kläder. Lena som klätt sig i jeans och T-tröja söker igenom Lilians garderob efter nyheter. Under tiden väljer väninnan byxor.

– Vad är det här? När köpte du dem? Kan jag låna?

Lena håller upp ett par linne mellan händerna.

– Jag köpte dem i Alanya. Men mamma vet inte om det.

– Får jag?

– Visst.

Lena lägger de båda plaggen på sängen och drar av sig tröja och BH. Hon granskar kritiskt sin spegelbild någon minut innan hon drar på sig linnet. Hennes små bröst pressar mot tyget och spänner ut det. Det gör tyget om möjligt tunnare och mer genomskinligt. Hon rodnar men ser belåten ut.

– Vad tycker du, frågar hon och vänder sig mot väninnan.

– Dina tuttar syns ju!

– Sexigt va?

– Du är inte klok, sådan kan man väl inte gå ut? Man måste väl ha en skjortblus över.

Lilian byter om till ett par vita bomullsbyxor och drar det andra tunna linnet över huvudet. Bysthållaren avtecknar sig genom tyget.

– Ta av den, uppmuntrar Lena.

Lilian tvekar men följer Lenas råd. Flickorna blir stående framför spegeln och betraktar fnittrande sin klädsel

– Vi måste smyga oss ut, säger Lilian, morsan får spader om hon ser oss gå så här.

– Men det är ju jättesexigt, skrattar Lena. Kom vi går.



Tonåringarna skyndar iväg efter att ha ropat hej från hallen.

– Klockan ett ska ni vara hemma tjejer.

Lilians mamma ropar till från vardagsrummet.

Röda om kinderna och fnittrande springer de båda trettonåringarna längs gatan, förbi lanthandeln och fram till genomfarten vid dagiset.

– Jag ska ringa Janne, han har lovat att hämta oss om vi ska med.



En van bromsar in och tar upp de båda tonåringarna. Janne som Lena ringt efter sitter bakom ratten. Han vänder sig om mot Lilian och Lena vilka sätter sig i baksätet. Den tända kupébelysningen lyser över sätet med de två flickorna och han stirrar på dem.

– Vilka sexiga tjejer, utbrister han. Ni är ju jättefina. Den svala kvällsluften får bröstvårtorna att styvna och flickornas små nästan nakna bröst gör honom lysten.

– Här har ni, tjejer, om ni vill börja festen med en gång.

Han slänger över var sin petflaska med cider till dem. Lilian märker inte att förseglingen på hennes flaska är bruten.

Hon ser att den vuxne mannen bakom ratten sneglar på henne i backspegeln och hon skjuter fram bysten för att testa. Janne måste slita sig från synen av de två tonåringarna i spegeln och lägga i drivern för att köra vidare.

– Jag ska ett ärende om Trollhättan bara. Det går fort.



Lilian och Lena sitter kvar i bilen under tiden Janne försvinner in i en stor mörk byggnad. Han kommer tillbaka efter en kort stund och skrattar konstigt medan han startar bilen.

– Kan ni tänka er, tomten kommer nog i år också, trots allt!

Flickorna förstår inte vad han menar. De tycker bara att Janne bär sig underligt åt.

Han kör in till restaurang Absolut nära klaffbron och tar upp en kille som väntar utanför. Lena kikar mellan ryggstöden och ser att Janne tar emot pengar och samtidigt lämnar över en liten plastpåse. Den främmande lämnar bilen och försvinner med haltande gång in på en tvärgata.

– Vad har de för sig, viskar Lilian i väninnans öra.

– Jag tror han har sålt knark, svarar Lena.

Flickorna tittar förstummade på varandra. De är med om något spännanden och förbjudet.

– Har du provat på knark någon gång, Lena?

– Nej, svarar Lena, jag tror inte riktigt att jag vill. Jag håller mig nog till Cider.

– Jag är nyfiken. Det verkar häftigt.

Lilian ser på Janne med nya ögon. Hon tar en klunk till ur ciderflaskan och möter hans blick. Dig ska jag sätta på det första vi kommer hem, tänker Janne lystet.


Visa artikel