Kategorier

  Kommentarer

Hej,



Jag läste De oförlåtna igår. bra skriven även om det va lite för blodigt för min smak.

Slutet knöt ihop historien bra men man vill gärna veta vad som hände sedan, kanske på sin plats med del två Wink


Visa artikel


jag har läste den ena o ska läsa den andra ikväll

GILLAR me stora bokstäver



återkommer sen :)

oldwolfie

Visa artikel


Spännade och bra skrivet Very Happy


Visa artikel


att vara här på jorden

ja jag vet inte vad jag ska svara dej

jag vet bara att livet

erbjuder både smärta o glädje

jag vet inte om det är så att man måste få en viss del smärta för att kunna ta emot glädjen då den kommer

jag vet inte o ändå har jag levat ett bra tag nu här på jorden

jag har kännt både smärta o glädje o ibland har smartan varit mej över mäktig

men på något sätt så e jag ändå kvar här

nu

o tycker att livet e okey



jag

tittar i backspegeln



ser jag mitt liv ofta o i långa tider ville jag inte mera



MEN IDAG SER JAG LJUSET

LOVAR DEJ DE KOMMER



DE E ALLT JAG KAN SÄGA

HÅLL UT

kram till dej du gäst



ps

din mamma vill nog mer än hon vågar

ge henne förtroendet så kanske hon orkar ta de

ds

oldwolfie

Visa artikel


vilken fin historia

lustigt att mjölkaffären blev den lilla butiken på oppundavägen o på något sätt blev ateljen i källarvåningen längst upp i backen

:)

oldwolfie

Visa artikel


fint

en skön diktining

om livets varande o

en påminnelse om att det också finns ett slut

jaa mitt motto lev nu o

ge nu

o var nu

så önskar vi väl alla

oldwolfie

Visa artikel


åhh tack det där låter som nåt jag vill läsa så jag skriver genast upp tad williams



tack för tipset

:lol:

oldwolfie

Visa artikel


Va smart, kan man inte göra så att man alltid ser dom 20 senaste?

/// Anonymous
Visa artikel


Det fungerar som så att den listar dom inläggen som är postade senaste 7 dagarna...



MVH Jim


Visa artikel


Hudik 18-06-44

Min egen älskade Beibie

Nu skall jag nedkasta några rader igen.Har du beställt ringarnaJag sänder några kronor i morgon eller i övermorgon till dej Det blir kanske så det räcker till att lösa ringarna medOm du ej har beställt dom ännu så är det bäst att du får ett mått på mitt fingerKöp ej 23 karat åt mej för det är för mjukt att jha på mina hårda händer och så är det ej nödvändigt

Vi blir klar a på måndag kväll eller på tisdag morgon.Jag kommer med båten som du var med att vinka av till stan på torsdag kväll eller kanske med tåg från norrt'lje.Om du är hemma hos mej på torsdag så skall jag ringa och meddela mej med dej när var och hur jag kommer . Kanske jag ej kan komma på lördag men jag hoppas det.Jag har ännu ej fått ditt brev men får det väl imorgon tror jag

Jag har ej mer att skriva men detta räcker nog för jag kan ej själv läsa vad jag har nedskrivit i en sabla brådska

Jag kommer för att stanna hos dej så länge som mäjligt



förlåt stilen hej älskling

Kocki

oldwolfie

Visa artikel


Kom snart min egen kära Kocki

Kära älskade

Tack för ditt välkommna brev jag blev mycket lycklig för det du skrev om att du tänkte vända om när du åkte sistmen jag är lika glad över att du inte gjorde det,så hade du inget att ångra.Jag mår mycket bra och Kicka e de inget fel på mer än att hon längtar efter Kicke

Men det är nog bara nyttigtatt hon vänjer sej tills du blir inkallad för då kommer du väl sällan hem till Kicka

Ja kära du det är många gånger jag inte vet varken ut eller in om kvällarna det är ju så hopplöst tyst och tomt utan dej min älskling

Jag hoppas det blir fred snart då kanske ,nästa sommar,vi kan ta plats på en båt som går utomlands eller hur? Men då skall vi inte låtsas känna varandra första tiden för då går det ej.Tycker du ej att det låter tilltalande att få åka långt bort vi båda två.Då behövde vi inte längta efter varandra så som vi gör nu.Fast vi kan ju naturligtvis inte vara för intima med varandra ,ja du förstår nog vad jag menar

Det där med AnnMarie var en tråkig sak.Men det är hemskt synd om henne för hennes mamma har nog haft mycket starkt inflytande på henne.Jag har hört att hennes mamma och hon har gått ut tillsammans kl 3 på nätterna och då förstår man ju vad de är ute i för affärer.Ja kära du jag skulle inte tråka ut dej alldeles med att bara skriva om Annmarie jag tänker vänta tills du kommer hem då skall jag sätta dej inför ett korsförhör och jag hoppas det skall sluta väl för tiga kan jag inte .Det är bättre man får allt uppklarat och inte går och bär på en ständig ovisshet

Ps

Jag älskar dej mer än mitt liv.Hoppas du har överseende med en längtande Beibie många kära hälsningar från din egen

Tanti bachi e saluti toi Beibie

Ps

du har fått lapp från "mässingsknappen" att du får lösa ut svaret mot 32 kronor eller vad det var jo underständ

oldwolfie

Visa artikel


min egen älskade Beibie

Ja nu ska jag åter förstöra ett brevpapper genom att försöka i möjligaste mån få en någorlunda läsbar skrift på dess oskuldsfulla och hoppfulla blå färg

Här har man det så hopplöst att man vet varken ut eller inDet är för att jag saknar dej både dag och natt och alltid hör dej viska "Kom hem snart till mej min egen kära Kockis.Men man får tänka på att det finns något som heter återseendets glädje

Den få vi båda njuta av i dubbel motto när jag är hemma igenEller vad tror du själv

Jag har idag sagt upp mig för avmönstring när jag kommer till stan.Men när det blir vet varken jag eller någon annan.Antagligen är vi ej i stan före den 20onde i denna månad och då skall jag stanna hos dej för alltid hoppas jag.

På söndagen när jag gick ifrån dej där du låg tänkte jag vända om men det kunde jag ju ej göra-Så ringde jag till dej från Fridhemsplan och skulle säga att d u skulle öppna porten åt mej för jag tänkte vända men så ändrade jag mej o fattade ett beslut att mönstra av efter denna resa istället.När jag kom ner till båten så gick vi Efter 4 timmar voro vi vid Årsta bronoch sen gick det lika sakta hela tiden.Vid Gåshaga varv på Lidingö lågo vi till måndag morgon .Vid tolvslaget på måndan var vi vid Blidö.rån Blidö gick vi på torsdagen och ankrade på grund av dimma en bit från Öregrund.På fredan gick vi in där och lågo kvar till lördag morgon kl halv fem då seglade vi norrut igen men vände tillbaka igen fram på dan.Så nu ligger vi här vid Öregrund igen men jag vet ej om jag kan gå iland igen idag för det är så lågt men jag skall försöka så du får brevet Har du fått kortet som jag skickade i förrgår.Jag kan nog ej vänta svar förrän i Hudiksvall men när är vi där? Den som vore i stan idag och var hos dej skulle nog vara överlycklig.Hur är det med dej hur mår du är du frisk eller ej ,längtar du efter mej som jag efter dej.Hur är det ,med min lilla Kicki .Vill hon träffa Kicka eller ej.ja som du ser så är det ett helt korsförhör men du skall ej vara ledsen för det Jag skall nu sluta detta mitt brev till dej med många längtande kyssar och varma kramar samt hjärtliga hälsningar från en före detta sjöman.Jag kommer till dej så fort som möjligt.Om ensamheten blir för lång så tänk på de latinska orden

"Amor omnia vincit"

"Kärleken besegrar allt"

Din egen egnkära Kocki

oldwolfie

Visa artikel


en fin berättelse om livet o dess möjligheter o hoppet som vi aldrig förlorar

för

vem vet va som döljer sej bakom hörnet

eller under vattnet Wink

oldwolfie

Visa artikel


Julkorsord

Nu hittar ni ett julkorsord längst ner på första sidan

på Korsordhjälpen!



klicka på denna länk för att komma dit!

http://www.infoom.se/korsord

_________________

MVH - Admin


Visa artikel


Va fiint, tänk vad man kan uppleva på en liten promenad och nu har det kommit lite snö här också.

Stintan

Visa artikel


En liten sköldpadda

Den här lilla historien har jag hittat på nätet

vet inte vem som skrivit den men jag tycker

den kan passa här.







Det var en gång en liten sköldpadda som klättrade uppför ett träd djupt inne i skogen. Efter flera timmars ansträngande klättring nådde den lilla sköldpaddan till slut toppen av trädet. Han kastade sig ut, flaxade med frambenen för att slutligen kraschlanda på marken. När han hade återhämtat sig något sånär, kämpade han sig upp i trädet igen. Efter flera timmar nådde han toppen, hoppade ut, flaxade med fram- benen och kraschlandade. Men den lilla sköldpaddan gav inte upp. Han försökte och försökte, men kraschade hela tiden. Ett par fåglar satt på en gren och tittade på den lilles misslyckanden. Till slut vände sig honfågeln till sin hanne. - Älskling, jag tror det börjar bli dags att vi talar om för honom att han är adopterad.

Stintan

Visa artikel


Forts. pastorsexpeditionen

Den där lappen som jag gömt i garderoben tog jag sedan fram då och då, tittade en stund på den och funderade väl lite men stoppade snart tillbaka den igen. Det fanns ju ändå ingen att fråga, det var tabubelagt, men jag hade ju förstått att min mamma inte var min mamma och min pappa inte min pappa. Så småningom etsade sej namnen på lappen fast i minnet, jag behövde inte lappen längre men kunde inte slänga den. Den följde mej på mina färder under åren och mina undringar växte. Stundom tyckte jag mig kunna se förklaringar till alla olikheter som fanns i familjen, tyckte att jag hade något att skylla på när jag inte riktigt ville passa in i det för mej mer och mer förljugna liv som skulle visas upp. Jag tyckte på något sätt att jag hade en ursäkt för att jag inte kunde leva upp till alla förväntningar som fanns. Jag visste nu också att även min äldre bror var adopterad men vi talade aldrig om det.



Själv hade jag adopterat en av mammas äldsta väninnor som min moster och hon kom under många år att betyda väldigt mycket för mej. Deras vänskap kan man säga hade ebbat ut men vi fortsatte att umgås genom åren. Jag förstog att hon nog visste en del om hur det låg till men det var inte förrän jag var i 25-årsåldern som jag vågade fråga,

kanske var jag rädd för att få svar.



Så sa hon: Nej Stintan jag vet faktiskt inte så mycket annat än att din riktiga mamma kommer från Dalarna och att hon åkte ner till Stockholm för att föda. Det är därför jag kallar dej Stintan. (hon hade alltid kallat mej det, ingen annan gjorde det).



Hon berättade också att båda parter hade fått skriva på papper med löfte om att aldrig ta kontakt i framtiden. Så var det då. Och så sa hon att hon inte riktigt förstått varför mamma och pappa skaffat ytterligare ett adoptivbarn då hon visste att deras äktenskap vid den tiden var ganska komplicerat.



Det var först några år senare när jag väntade mitt första barn som jag kände att jag var tvungen att ta reda på mitt ursprung. Detta kunde jag göra med hjälp av oändligt många samtal med olika pastorsexpeditioner och lokala skattemyndigheter. Det var ett riktigt detektivarbete men till slut fick jag veta att min pappa hade bott på söder i Stockholm,

att han hade levt ett ganska struligt liv och att han avlidit redan 1965.



Min mamma däremot levde fortfarande, bodde i Dalarna, hade två barn ett som var äldre och ett som var betydligt yngre än jag. Jag hade alltså en storasyster och en lillebror om än bara till hälften. Och jag som alltid hade önskat mej en storasyster blev ju än mer nyfiken. Jag hade nu lyckats få tag på adresser och telefonnummer till både min mamma och min storasyster. Nu sviktade mitt mod, hur skulle jag våga ta kontakt och på vilket sätt.



Det gick en tid men när min egen dotter var ett halvår gammal tänkte jag att nu får det bära eller brista. Jag skrev ett brev till min syster för jag fick för mej att det var den bästa vägen att gå, jag lade i ett gulligt foto av min dotter skrev mitt telefonnummer och min adress så att hon kunde ta kontakt med mej om hon ville. Sen gick jag till brevlådan

men tvekade en stund innan jag stoppade ner kuvertet. Nu hade jag gjort mitt, nu kunde jag bara vänta.



Några dagar senare ringde telefonen. - Hej, det är Anita.

Jag var nog tyst en ganska lång stund innan jag fick fram "va kul".



Sen skrev vi till varann och ringde ibland och efter ett tag bestämde vi att hon skulle komma på besök. Jag hämtade upp henne i Bagarmossen dit hon åkt med en bekant sen åkte vi hem till mej. Vi sa inte många ord under resan men jag tror att vi båda hade många tankar i huvudet just då. Hon såg inte alls ut som jag föreställt mej, hade på något fånigt sätt inbillat mej att vi skulle vara lite lika men det fanns inga som helst likheter. Hon hade med sej ett paket innehållandes en massa hemstickade barnkläder och en hälsning från min mamma.



Jag bjöd på en god middag, korkade upp en flaska vin som vi delade medan vi pratade och berättade. Ändå var det lite stelt och konstigt, vi kände ju inte alls varann, men jag fick svar på en del frågor på gott och ont kan man säga. Jag fick också veta att min mamma helst inte ville träffa mej och det var nog det svåraste att ta till sej.



Dagen därpå skjutsade jag min syster till tåget. Detta var första och enda gången jag träffade henne. Vi skrev några ytterligare brev innan kontakten rann ut i sanden.



Jag tror det berodde på att min mamma inte ville ha kontakt. Det blev för svårt helt enkelt och min besvikelse var enorm. Jag hade så gärna själv velat fråga henne: VARFÖR?



Jag hade ett stort behov av att söka och finna mina rötter men jag fann dom aldrig riktigt, fick bara veta lite grann.

Stintan

Visa artikel


jag säger då det



en hiskelig historia



eller två



eller va de tre

iallafall

så va den en historia som får en att flina

o tänka efter o

ibland nicka instämmande

Very Happy

oldwolfie

Visa artikel


ja det är stort att var a där

oldwolfie

Visa artikel


Jag såg nu att du postade fortsättningen medans jag skrev :-)



Fortsättningen "Tysklandsresan 1956" va lika spännande den, det låter som om det kunde hända en massa spännande saker där.



MVH Jim


Visa artikel