Kategorier

 
     
Kommentarer
Spara text
 
   

Snubblade över Johanna Rytels visioner

Man kan skaffa sej ett namn på många sätt - och Johanna Rytel
har lyckats i så motto att många tycker väldigt synd om henne vilket jag
kan förstå.
Hon framstår nämligen mest som ett varnande pekfinger och som
sådant är hon värd att uppmärksammas - allt är inte friskt bra för att det
kallar sej feministiskt.
Det visde sej vid en gogling att Johanna Rytel varit provokativt kontro-
versiel i diverse offentliga feministsammanhang samt av
diskriminerinsombudsmannen fått rasiststämpel då hon hävdat att vita
kvinnor borde skaffa sej en neger och absolut inte själv skulle föda en
vit man. mm.
Hon hade ett verk med namet "Glada abboren" på Liljevalks vårsalong
vilker skulle vara ett försvar för fri abbort och då särskilt försvara
aborterandet av vita manliga foster - om jag nu fattat det hela riktigt...
Det är ingen överdrift att säga att hon varit verksam, men att hon skulle
vara feminist är en felrubrisering.
De visioner Johanna Rytel förfärdigat och jag olyckligtvis snubblat över
var en märkligt kverulerande sk. krönika införd BON numer 33
(septembernumret) 2006 - en glättad rumpblaska i kolossalformat som
huvudsakligen profilerar sej som reklambroschyr för ett köpstarkt men
blaserat lyxmodeklientel utan högre ambitioner än att konsumera sej till
föreställningen om att tillhöra \"inneligan\".
Johanna Rytel ondgör sej över konstnärers olika villkor och då mest i
fråga om könstillhörighet med udden uteslutande riktad mot det manliga
könet. Hon har späckat artikeln med ord och meningar som "Sköna
fucking konstkillar""skitdålig skön killekonst", och jämställer killekonst
med tråkkonst.
På ett häpnadsväckande enögt sätt anser hon sej vara en \"grym
konsttjej\", och låter läsaren förstå att det inte varit lätt för henne att slå
sej fram till någon vidare position i konstvärlden som erbarmligen styrs
av \"sköna killegallerister\".
Hon har tydligen inte själv lyckats med konststycket att glida in i
konstvärlden på något såpat bananskal som hon föreställer sej att de
manliga konstutövarna gör.
Hon föreställer sej dessutom att manliga gallerister skulle vara särskilt
mottagliga för de \"sköna fucking konstkillarnas smörande\" vilket enlig
henne skulle vara ett otillbörligt utnytjande av dessa specifikt manliga
konkurrensfördelar som hon på grund av sitt eget kön, ras, eller andra
mindre lämpliga egenskaper skulle lida men av genom att dessa män så
att säga fått gå före henne i kön.
- Man kan ju undra vilken uppfattning hon har om gallerister vilka
dessutom många är kvinnor, men må nu vara hur som helst med det -
och vad jag vet så är det mest sköna konsttjejers smörande som räknas
som hårdvaluta i de sköna konstkillegalleristernas ögon - även om det
finns undantag.
Fast,,- och det medger jag helt utan glädje - i marknadsekonomins
armbågsretorik och könskampens oförstående skitkastarkonkurrens lider
de sköna konsttjejerna av en viss begriplig benspretarinflation då det
uppenbarats att deras tidigare så säkra framgångsstrategi visat sej
värdelös för mer än ett tillfälligt korsdrag (läs gärna \"korståg\") genom
deras samtliga kroppsöppningar och det gäller inte bara blondiner som
även av vissa blondiner anses ha korsdrag mellan öronen - en
uppfattning som jag själv aldrig anslutit mej till - för även här finns
undantagen.
Johanna Rytels artikel har fått namnet \"Johannas visioner\", men vad
som skulle vara visionärt framgår dock inte - om det nu inte är de
hypotetiska frågor hon föreställer sej besvara där den sista frågan lyder
som följer:
- Om en skön feministisk konstkille skulle säga \"nej jag kan inte ta dej
bakifrån... det skulle kännas som om jag våldtar dej...

Ja vad svarar hon då? Svar: Tyst på dej och gör ditt jobb!

Bara att jobba på,,, samma villkor som gäller i all prostitution alltså -
oavsett om det handlar om att göra säljbara sköna konstprodukter - eller
att skaffa sej konkurrensfördelar genom eventuella könsliga företräden -
en bedräglig och försvinnande tillgång som mänskliga hondjur som
passerat bäst före datumet grymt fått erfara - en erfarenhet dom
dessutom delar med \"hanögda sköna fucking killar\" som efter detta
datum endast får vad dom kan betala för.
Men min kompis David undrar varför det skulle uppfattas som att våldta
någon om man tar denne någon bakifrån? vilket jag tycker är en helt
relevant fråga - därför att för oss som tycker att det kan vara både
eggande och skönt kan det vara svårt att förstå - men det har nog med
Johanna Rytels uppfattning om manlig feminism att göra. I alla fal mer
än vad manliga feminister har för preferenser i sänghalmen - det kan ju
även ha med rumpan i fråga att göra - det är ju inte alla rumpor en
manlig feminist tänder på hur jämställd han än är - särskilt inte om
andra änden pratar en massa skit...

 

Share to Facebook Share to Twitter More...
 
 
 
 

 
Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N