Kategorier

 
     
Kommentarer
Spara artikel
 
   

JULIA O DEN GAMLE

Han var glad över att få uppleva ännu en höst, stegen var långa och kraftfulla. Och det såg ut att bli en vacker dag. Man ska inte ta något för givet när man ska fylla sjuttio år tänkte mannen. Marken ägde han och den hade gått i arv många generationer. Dom hade varit noga med att inte avverka för mycket. Det gråa skägget tycktes som ett skydd mot höstkylan. Måste ha gått en mil snart, inte illa pissat för en gamling tänkte han. Löven i alla sina praktfulla färger fick honom att må bra, synd att inte Elsa fick uppleva detta. Med ens så kom sorgen över denne kraftfulle man, han mindes deras promenader och hennes rosiga kinder. Skogen var tätare än den någonsin varit. Denna gång så gick han åt ett annat väderstreck. Kylan var påtagligare nu och värmen i det lilla slottet hägrade. Även om det var ensam tillvaro han levde. Slottet låg ensligt och behövdes renoveras sedan länge. Men avsaknaden av barn och barnbarn gjorde att han inte brydde sig. När han kom in i den stora hallen så bestämde han sig för att ringa Julia.
Han gick mot telefonen betraktad av diverse älg huvuden på dom panelklädda gamla väggarna. Dom kom från den gyllene eran brukade han säga till Julia. Slottet låg vackert men ensligt för att vara ett slott. Den gamle mannen kunde betrakta dom numera inplanterade hjortarna från fönstret där han stod. Dom hade för vana att komma in på slottsgården vid en viss tidpunkt varje dag. Dom stora ekarna rörde sig i slow-motion i den kalla höst kylan.
Regnet hade infunnit sig , och den gamle kunde känna ett vemod sakta krypa in i hans
Inre. Ensamheten kändes alltid mer påtaglig när det regnade det var något som han hade lärt sig under åren. Han hade inga ambitioner att på något sätt försöka att bemöta den, genom att ringa någon vän el åka in till staden. För avsaknaden av vänner var total, och staden var något
Han undvek. Men Julia ja, det var något helt annat, en relation som han värdesatte på ett högt plan. Han beundrade henne på alla sätt, den gamle visste att hon aldrig hade överlevt om det inte varit för honom. Inte från dom förhållandena Julia trotts allt kom ifrån.

Han minns det som i går trotts tjugo gångna år, Färden från tillställningen på Stockholms slotts årliga möte med den övriga adeln. Han satt i sin bil hade precis svängt ut mot bron som går mot grand Hotel, han hade fått tagit i mot åtskilliga kondoleanser för Elsas bortgång. Han kände vrede och avsky för dom som kommit fram till honom. Aldrig ett besök och inte fan var det någon som kommit till deras bröllop heller. Förbannade hycklare. Allt detta för hon var en kvinna av folket, en kvinna som sa vad hon tyckte i alla samanhang oavsett vem som stod framför henne. Han tryckte på knappen och fönstret åkte ner, och nattluften som var varm och behaglig smögs sig på honom där han stod där själv vid trafiksignalen. Det enda som hördes var tickandet från knappen man trycker på för att få tillträdde att börja gå. Han log för sig själv , tillträde att gå tänkte han. Kanske hann trafiksignalen slå om ett antal gånger men vad gjorde det, han var ensam där. Tankarna var för långt bort för han skulle kunna reflektera över en ljus oavsett om det var grön el rött. Mercedesens stora motor spann behagligt när han till sist körde därifrån. Klockan var runt fyra på morgonen. Den cen
Som var på väg att möta han skulle etsas sig fast vid hans näthinna för evigt, han svängde in vid den lilla gatan precis där judiska församlingen hade sin syna goga . Där låg dom, medvetslösa vid trottoar kanten, kvinnan som stod o tittade på dom el snarare flickan, stod med armarna vid sidorna. Kanske var det så, att den mest rationella människa vid denna Annblick skulle ha agerat på ett sätt som sade: kör så fort du kan titta inte. Dom var tre som låg, alla blödde dom ur diverse sår i ansiktet. Den unge kvinnan tittade mot bilen, hon var i medel längd , med markanta ansiktsdrag, välklädd .I stället för att köra därifrån så släckte han
Motorn och nu var allt knäpptyst. , Hur fan har hon lyckats med detta helt själv?. Blicken var fortfarande fixerad på bilen, hon vände sig sakta mot den groteska samling som låg nedanför hans fötter, hon böjer sig ner för att sedan ta armen på den ena och lägga den mellan trottoarkanten och gatan. Hon gör det för hon behöver mellanrummet för att kunna trampa av den. Den gamle kan höra benet i armen knäckas, han får höra detta ljud ytterligare två gånger. Tankarna far som ett flipperspel i hans huvud, detta stämmer inte, ihop med hennes väsen herregud hon är ju så vacker. Hennes svans har landat på den vänstra axeln, hon rättar till den
Tittar återigen mot bilen. Tystnaden är total hon böjer sitt huvud mot sitt bröst och börjar gå .
Hon går mot bilen. Varför kör du inte din idiot tänker han, men han har aldrig trott på tillfälligheter, meningar ologiska meningar som till sist kommer med ett därför el ett konkret
Svar, det tror han på. Som gammal kapten i armen, el som han själv brukade säga till Elsa: jag är bara en stackars knekt. Sen att han deltagit aktivt i många krig det pratade han aldrig högt om. Därav föraktet från den övriga adeln i Sverige. Små svettpärlor glänste vid hennes
Näsborrar, hon stod någon halvmeter från bilen tittade honom rakt i ögonen blicken var fast
O fokuserad. Fönstret var fortfarande helt öppet. Han lade sina händer i knäet o tittade tillbaka. Han kunde höra att hennes andning vittnade om att hon var beredd att gå till anfall
Igen. Han var tvungen att få henne att förstå att han inte utgjorde något hot mot henne.

- Är det inte lite väl varmt för sådana här aktiviteter.

Hans kyla var helt klart lite överrumplande för henne, kanske hade hon räknat med en god samhällsmedborgaren som skulle fråga om hon var alldeles från vettet, el till och med skrika
Efter polis.

- Jo men detta var inget som var planerat .
- Jag antar att du har turen med dig ikväll för hitils så har jag inte sett någon annan än vi här.
Hon lyfte på sina ögonbryn och skakade lätt på sitt huvud.

– vart vill du komma? tänder du på våld el e du bara allmänt kåt o tror att du kan få nått av
mig p.g.a. Det du såg. I så fall har du en lång sjukskrivning att se fram i mot.

Han kunde inte att låta bli att le han lade sina händer på ratten tittar på hennes tre offer som fortfarande låg i en absurd rad med sina vänster armar i pekandes åt alla väderstreck som finns.

- Hördu unga fröken mina avsikter är alltid av heder det törs jag lova dig.
Så med andra ord låt mig köra dig hem nu, det är farligt för en ung tjej som dig att vara ute så här sent.

Bägge visste dom att trotts att det var tidigt på morgonen så var det bar en tidsfråga innan någon nattvandrare eller någon festprisse skulle dyka upp runt knuten, och få sin livs shock

- Ja du ser ju vad som kan hända oss flickor, du kör när jag säger stanna så stannar du ok? En sak till inga frågor, och försöker du något så kommer konsekvenserna bli en mycket smärtsam upplevelse för dig ok?
-
- Uppfattat hoppa in nu, en av dina vänner där borta börjar vakna till liv.

Hans lugna stämma mitt i allt kaos fick henne att inse att han inte var en vanlig Svensson.
Han öppnade dörren som en inbjudan att hon skulle sätta sig. Hon tittade sig om för att försäkra sig om att ingen iakttagare stod och tog reg nummer på bilen. För i så fall kunde hon ju ta sig därifrån själv. O gubben skulle få förklara en hel del för snuten.
Men hon satte sig i bilen.

- Hej angenämt mitt namn är Oscar
Hon tittade på den utsträckta handen hon kunde se vapenringen på hans hand.
- Jullan!
Tonen var kort
- Så vad hände där borta? såg ut att vara riktiga drägg ,har alltid undrat hur man kan skaffa rasta flätor när man är vit

Iakttagelseförmågan var ett starkt kort hos Oscars många egenskaper. Han hade hunnit se att dom tre på gatan hade rasta flätor men att dom var vita.

– Du inga frågor sa vi. Men ok, tycker med att det ser dumt ut skitigt på nått sätt.

Han såg att hennes knogar tagit stryk, han insåg snart att han inte hade frågat var hon ville bli körd. Men han brydde inte om att fråga, för på så sätt kanske han kunde få lite mer tid av denna varelse. Han var fascinerad ända ut i hårtopparna. Varifrån kom denna kyla, totala kyla? Kombinationen hennes vackra ansikte den otroligt vackra kroppen. Kan det a ha varit så att det bara var en tjej som var extremt duktig på kampsporter. Som blev antastad och som sedan försvarade sig exemplariskt.? Kanske om det inte hade varit för det sista hon gjorde. Det var för utstuderat. Hela scenen hade varit så hatfylld, hon ville verkligen skada. Färden
Fortsatte i tystnad. Oscar satte på musik Marvin gay. Birger-Jarlsgatan var tom men en och annan uteliggare dök upp med sina kassar.



- Ja du jullan där har vi det Svenska välfärdssamhället två tusen uteliggare bara i
Stockholm.

- Julia jag heter Julia och dom där får väl ta ansvar för sina handlingar som alla andra.
Men att en man som kör Mercedes bryr sig är ju ganska intressant , el var du bara sarkastisk?

- Ok vi ska alltså prata om den ekonomiska situationen i Sverige och uteliggar problemet

Han försökte att köra så sakta som möjligt av rädsla att hon skulle säga stanna. Han ville verkligen få reda på mer om Julia. Han var van att vara likgiltig inför det mesta det fans inget som igentligen kunde fånga hans uppmärksamhet. Speciellt inte efter Elsas tragiska död.

- Du jag vet att det finns uteliggare det räcker för mig, Att en sån som du lyssnar på Marvin det är svårsmällt .
- Ok, det får du gärna tycka, men mer svår smält är det att se en tjej trampa av armarna på tre killar klockan fyra en torsdags morgon. Att hon dessutom skulle kunna vara med på en miss universum tävling gör det hela förbannat svårsmällt.

Han kunde se hur hon avvägde att säga något spydigt. Men istället så lutade hon huvudet bakåt o blundade ett par sekunder. Hennes blick blev tom plötsligt såg hon trött ut mycket trött.

- Vet inte om jag ska tolka det du sa som en komplimang, men jag föreslår att du bara kör.

Kunde han ta denna nonchalans, faktum var att han började få svårt att bli avklippt hela tiden.
Frustrationen steg inom honom mer o mer. Han var inte van att bli bemött på detta vis. Men situationen var ju så förbannat annorlunda, han visste att han var tvungen att hitta nya vinklar för att kunna bryta isen. Problemet var bara att denna is var lika tjock som den som man kan hitta i nordpolen. Han insåg också att dom befann sig i Solna, och att denna upplevelse snart var på väg att få ett snabbt slut.

- Jag har en förbandslåda vill du plåstra om dina händer?
Hon tittade på honom, plötsligt så kunde han faktiskt se en liten tendens till ett leende i hennes ögon.

- Är du läkare ?
- Nej
- Då så kör vidare då och sluta spela hjälte el vad du nu håller på med.

Där brast det för honom han tvärbromsade bilen, körde upp på en trottoarkant, nu fick det räcka oavsett vad hon hade genomfört där borta. Respekt förtjänar alla människor i synnerlighet när dom håller sitt ord. Det hade han gjort.

- okej lilla torped fröken, vetu nu kan du dra åt fanders. Jag tackar dig för exemplarisk uppvisning där borta. Men du kan ta din skit attityd och fortsätta till fots. Tjena påre dra!

Hon steg ur bilen rättade till sin midje långa skin jacka. Tittade med sina intensiva brun gröna ögon rakt in i hans. Nu gjorde hon det igen böjde sitt huvud hakan hamnade på övre bröstkorgen. Denna gång tittade hon med någon slags busighet i blicken. Hon vände på klacken
Sedan gick hon. Rak i ryggen med sin långa svans prydligt svajandes. Plötsligt vände hon på sig. Hon tecknade åt honom att dra ner fönstret. Det gjorde han.


- Har någon sagt att du pratar som en fjolla, du vet så där som dom gör på östermalm.
Förutom när du blir förbannad, hm.. Intressant hajar du alla mynt har två sidor även
Du.

Deras ögon möttes, denna gång fans det ingen fientlighet el misstänksamhet i hennes ögon. Bara smärta, hennes ögon var fyllda med tårar, han kunde svära på att dom var tårfyllda.
Han visste att han hade lyckas nå henne på nått vis som han inte själv var medveten om.
Oscar steg ur bilen, men hon var borta, hon hade tagit den lilla trappan som gick ner till
Några tennisbanor. Området var fyllt med massa busskar och små kolonilotter, hans stolthet förbjöd honom att börja leta.

- Julia

Hon var borta hans rop var överflödigt hon hade medvetet skyndat sig. Hur, var, det skulle han aldrig förstå men borta var hon. Klockan var nu säkert halv sex. Han satt säkert och tittade rakt in i ratten i tjugo minuter, Vad var det som gjorde att hon påverkade han på ett sätt
Som fick hans inre att bli så exalterad? Ett var säkert, hur vacker hon än må vara så fans det inget sexuell baktanke, som kanske, el vem vet. Åldersskillnaden förbjöd honom att ens tänka i dom banorna. Herregud undrar hur gammal hon var, men en skillnad på trettio år måste det ha varit. Han hade precis fyllt femtiett. En sak var säker han var en man av heder o vissa saker var helt enkelt förbjudna. Färden hemåt var allt från behagligt. Allt stod i full blomning vid, slottet rosorna slingrade sig vant
Efter den vänstra slotts flygel, dom återkom varje år samma tidpunkt. Den långa alen med dom stora ekarna tycktes bli större för varje år. Det var en underbar morgon, den hade nog varit magisk i en vanlig medborgares ögon. Omgivningen var som en saga. Men i Oscars inre
Var allt upp o ner och han lade inte märke till det vackra som omgärdade honom. En gång om året så tog han ditt en trädgårdsmässtare som fick beskära och putsa till det mest akuta. Men annars så brydde han sig inte så mycket om det visuella kring slottet längre. Mötet på slottet hade som vanligt gått ut på att bespotta sossarnas politik, och som vanligt så kunde dom adliga inte förstå varför dom fick mindre jordbruks bidrag än bönderna som arrenderade deras mark redan. Så dom kom överens om att avskaffa arrendena, och börja med turism istället.
I form av jakt, Gärna till tunga företagsledare. För att inte prata om tyskar. Oscar hade inte det problemet, deras mark hade aldrig varit utarrenderat.
Porten till hans slott var mycket imponerande, den var tre meter hög och av ek hans familjs vapen var utskuret med stor omsorg i dörren. Själva slottet var omsorgsfullt byggt av franskt rött tegel, varenda sten var importerad från Frankrike. Själva slotts tomten hade en yta på tre hektar. På slotts gården låg en vacker damm inte så stor den var marmor, och hade fungerat som en liten spegeldamm en gång i tiden. Det var en pallidiansk skapelse på fyra våningar. Slottet räknades som ett av dom vackrare i Sverige, Han visste att han försummade det, omsorgen för sitt arv borde ha varit mer aktivt. Han gick fram till dosan som satt vid dörren och knappade sedan in en sju siffrig kod. Han blev stående i dörr öppningen, Elsas steg närmade sig, när hon kom i mot honom med öppna armar och med sitt leende som sa jag älskar dig. Elsa Var så vacker hon var overkligt vacker. Vindarna gjorde så den stora kristallkronan började röra på sig och klirret från den fick honom att komma tillbaka. Han stängde dörren. Satte sig sedan ner i en av dom stora antika stolarna som stod på varsin sida av den stora dörren. Var det så här det skulle sluta, ensam bitter. Hans liv hade kantas av olika perioder av sökande. Allt från legoknekt till
Att hjälpa svältande i Afrika. Det var tack vare Elsa som han var tillbaka i Sverige, Dom hade träffats i Afrika, hon hade varit där med sin far o mor som var missionärer. Oscar hade aldrig sett något så hängivet sitt kall som hennes familj. Deras övertygelse om att alla skulle ha rätt att höra evangelium imponerade på honom. Dom tog sig till bushen där ingen annan ville vara
Där olika klaner hade fört ett tyst krig i hundratals år. Men det hindrade aldrig Elsas far att agera. ”herre du omsluter mig på alla sidor ,låt Jesu blod beskydda de dina nu när vi ska proklamera din skrift” Jaha då går vi. Hans stämma kunde höras över hela byn. Oscar var där i egenskap av FN , men många svenskar hade dött. Stämningen var närmast hatisk bland hans kollegor. Ordet bistå, observera, fans inte längre Snarare fans det en utpräglad rasism hos dom flesta. Han var trött och hade åkt hem för länge sedan om det inte hade varit för Elsa. Hennes ögon brukade borra sig fast i hans. Men dom pratade aldrig. Men det slutade alltid med ett leende från dom bägge, innan blickarna avvek från varandra. Hennes renhet osminkade renhet
Var overklig, han hade aldrig sett något liknande. Den enkla bomulls klänning som fladdrade i den heta afrikanska vinden , allt med henne var vackert o magiskt.

Föraktet hos Oscars kollegor gentemot den kristna familjen var stor. Debatterna var många mellan vissa soldater och pastorn. Dom menade att gud inte fanns, om det var så varför fanns detta krig då
Varför fans krig i huvud taget. Pastorn som var en stor o kraftfull man dundrade att ,vi alla var födda med en fri vilja. Sen kunde han bara konstatera att det var människans vilja att det var krig o inte gud. Är det någon som har tvingat dig hit e.x.p? Han hade ett svar på allt. Oscar brukade stå och lyssna en bit därifrån. Det brukade sluta med att soldaten gick därifrån högröd
O förbannad över att aldrig lyckas sätta ditt pastorn. Samtidigt som pastorn gapade efter soldaten att han skulle be för honom, sedan avslutade han med ett kraftfullt HALLELUJA!
Dom infödda som lagt sig under korsetts beskydd instämde med AMEN! Oscar älskade denna föreställning som kom som ett brev på posten varje dag av någon frustrerad soldat som hade hem längtan. Rebellerna tog mer mark för varje dag som gick situationen verkade ohållbar.

En kväll så hördes det musik från kyrkan, det var inte det vanliga surret av dom svarta som sjung el befann sig i extas. Nej Det var ett piano och en röst från en kvinna, Sången var fylld av smärta, hängivenhet. Han gick in i kyrkan och där satt hon med endast ett tänt ljus på pianot. Han satte sig längst bak hennes uppenbarelse när hon sjöng fick det att tåras i hans ögon. Något som han inte upplevt sedan barnsben. Hon sjöng: jag har varit på en plats där rosor aldrig dör, dom vägrar att dö för dom vet att jag väntar på dig, och att jag vill ge dom till dig. Hon blundade och lutade sitt huvud bakåt när hon sjöng. Hans hjärta höll på att hoppa ur bröstkorgen, det bultade så hårt och han blev yr en stund det var så mycket han ville säga henne. Han ville tala om hur unik hon var att hela hennes väsen uppfyllde många timmar i honom varje dag. Han märkte inte att hon stod där framför honom .

- Oscar
- Ja

Han reste sig snabbt för att märka att han stod mitt i mot henne.

- Dina känslor för mig är besvarade. Men det kanske inte vore fel att lära känna varandra innan vi går vidare?

Samtidigt som lyckan som han alltid letat efter, sköljde över honom, så lyckades han behålla sitt lugn. Ovetandes om att han stod o log som ett litet barn med hela sitt ansikte.

- Jag har satt mig in i vad ni har för värderingar, och jag lovar dig att jag respekterar dom. El med andra ord du har rätt vi borde lära känna varandra.

Dom började skratta hon tog hans händer förde dom mot sin mun o kysste dom.

- Du har ingen aning om hur svårt detta kan bli Oscar, men en sak vet jag gud hör bön.
Jag sa till gud att om det jag känner är rätt, så ska du komma genom denna dörr i natt.

Han förstod inte det språket, men han förstod att allt han kände hade även hon känt under dom sex månader dom varit där. Även om hans mor varit strängt religiös så var det inget han anammat själv. Att gå ner på knä låg inte direkt i hans natur. Hans ögon var fixerade i hennes.

- Det får bli hur svårt det vill jag förstår att du syftar på din far, din tro dina värderingar.
Elsa Jag vet att orden är stora, men jag älskar dig, snälla ha bara det i dina tankar så
Kliver vi in detta med både heder o kärlek i behåll

Hon skrattade hennes gröna ögon lyste, hon höll fortfarande hans händer i sina.

- Jag tänker aldrig dunka bibeln i ditt huvud Oscar , men många av mina värderingar Ligger däruti.

Natten blev den mest omtumlade i Oscars liv dom gick hand i hand på den Afrikanska stäppen solen var blodröd. Alla ljud som man kan höra i den Afrikanska natten fans inte
Det ända han hörde var hennes röst, det ända han kände var harmoni .DOm pratade om sig själva och deras bakgrunder. Att han var av adlig börd hade hon redan förstått i hans sätt
Att föra sig. Hon berättade att hon ibland hade skrattat när han kommit o gått. Oscars
Gångstil var av den mycket rakryggade slaget. Dom skrattade tillsammans många gånger den natten. Själv kom hon från mycket enkla förhållanden. Frikyrkan var fortfarande ganska ny i Sverige. Debatterna var heta och intensiva om det var bra för människor el inte. Hon förklarade att hon alltid hade stått med bägge fötterna på jorden trotts sin tro. Pastorn var däremot den mest envisa man som fans. Bibeltrogen ut i fingerspetsarna. Hon höll hans hand
På ett sätt som sade släpper dig aldrig. Han tänkte snälla släpp inte, han insåg att han knappt kände henne men var redan rädd att missta henne.

Ett par gulnande höst löv fick liv av vinden som kommit från en springa i den stora dörren, det rasslade till o Oscar insåg att han somnat i stolen vid dörren. Han gick in i sitt arbetsrum
Tog av sig ytter kläderna lade dom på en fåtölj. Han var mycket intresserad om det stod något
Om Flickans plågoandar, han utgick ifrån att så måste fallet ha varit. Att hon helt enkelt hade
Försvarat sig. Han slog på datorn och läste alla tidningar som var uppdaterade. Inte ett ord el bokstav om nått el några misshandels fall. Mycket märkligt mumlade han för sig själv. Han lutade sig tillbaka i den gamla utnötta arbetsstolen, det knarrade varje gång han vickade fram tillbaka i den. Vad var det i tösen som gjort att han kände att han ville träffa henne? För varje cell i hans kropp skriker akta, problem. Han var redan bespottad av den övriga adeln i Sverige. Så det sista han behövde var, någon form av händelse som gjorde att dom fick vatten på kvarnen. Hans kontaktnät var stort och han åtnjöt stor respekt hon den vanliga massan. Även om den massan inte var så stor, så satt dom i höga positioner runt om i samhället. Att
Dom inte var adliga struntade han fullkomligt i. Dom flesta av han gamla vänner hade han tjänstgjort med runt om i världen. Men han hade försummat dom under så många år, det viste
Han. Så frågan var kunde han återvända till dom, skulle dom fortfarande tycka han var en man av heder, som han ofta fick höra vid middagar när någon höll tal å hans vägnar.

Att sätta sig i bilen och bara köra runt i Solna , i förhoppning att se henne igen var uteslutet.
Detta skulle förmodligen vara för tidsödande. Men å andra sidan tid var ju det han hade för gott om. Han gick till köket det var i princip orört, Elsa hade velat renovera det så han hade gjort det. Det var smakfullt inrett med ek luckor och en stor maskinpark av allehanda kylar och frysar stod som i givakt, bredvid den stora ön i mitten. Där fans en stor spis som han special beställt från Frankrike. Han kommer fortfarande ihåg Elsas min när han med händerna för hennes ögon skulle visa resultatet av renoveringen. Hon hade bara ruskat på huvudet och sagt ”Men Oscar ska vi öppna restaurang” sen hade hon undrat om han glömt människorna i Afrika som klarade sig på betydligt enklare medel. Oscar log när han stod och tittade in i dom tomma kylskåpen. Allt för att imponera på henne allt.

Tre söderslagna människor garanterat oförmögna att kunna ta sig där ifrån för egen maskin, inget i tidningarna det stämmer inte. Hans tankar kom hela tiden tillbaka till det han hade bevittnat. Säkert var alla fall att det inte stämde. Varför denna mörkläggning, för om inte detta var en mörkläggning, ja då hade han sett i syner. Nu var bara frågan hur han skulle få tag i information om varför, hur detta kunde ske utan att det hamnade i tidningarna. Samtidigt frågade han sig själv om han verkligen hade brytt sig lika mycket om det hade stått en stor karl, och utfört samma handlingar. Svaret på det
Var lika givet som att kylskåpet var tomt. Oscar bestämde sig för att ringa Bertil lager. Lager arbetade som kriminalinspektör på krimm , på Norrmalms polisen.



Bertil Lager hade nätt o jämt klarat sig från en för tidig sjukpensionering, hans kropp hade sagt ifrån redan för två år tidigare. Han kunde knappt resa sig ur sängen när det var som värst.
Ångesten var så stark ibland så hans verklighetsuppfattning kunde förvrängas visuellt för stunden. Men som den envise gamla officer han var så lyckades han gå till sitt arbete ändå.
Han stod och tittade ut genom det lilla fönster som fans på det kontor som han hade kommit och till i snart 30 år. Hade han tagit sin medicin? En viktig ingrediens i hans tillvaro i dag, doktorn hade sagt att han måste ta den, och att det inte var något att skämmas för. Han skulle betrakta den som ett slags insulin, något som var livs nödvändigt för honom. Annars så skulle han aldrig kunna hantera sin ångest. Han hade under årens lopp lyckats att lösa många omskriva fall. Så han åtnjöt respekt ibland sina kollegor. Att han nu för första gången i sin karriär stod helt handfallen trotts att det gått sex månader, sedan det första mordet skett trodde han aldrig att han skulle få uppleva. Trotts att han blivit tilldelad två extra resurser i form av två nybörjare, så fans det inte ett spår att tillgå el att spinna vidare på. Pressen var enorm från den högre makten. Han vände sitt ansikte mot väggen där alla bilder på offren fans. Det enda mönster som fans i mördarens tillvägagångssätt var att det var ett mycket utstuderat våld som hans offer fick möta. Alla hade dom gåt olika öden till mötes, det gjorde det hela svårare att förstå. En del hade varit enstöringar , två hade haft mycket höga positioner i näringslivet.

En sak som var säker var att dom alla varit pedofiler på hög nivå. Det hade mördaren varit noga med att se till att få polisen att förstå. Så motiv lika med hämnd. Deras datorer var överfulla med dom mest groteska övergrepp han någonsin sett , Han förstod varför pedofilgruppen hade så många sjukskrivningar. Även om dom bara var fem st som arbetade, så var det alltid en el två som behövde ta paus med jämna mellanrum. Bilderna på barnen, filmerna allt detta var så främmande för Bertil. Hur kunde man förmå sig att utföra detta.
Bertils order hade varit att lösa detta mycket diskret, så det var han och pedofilgruppen och två gröngölingar som var insatta i fallet. Mördarens offer var sex stycken, och han hade hela cenariet klart framför sig om detta kom ut. Det skulle innebära större press för honom, inte en lugn stund skulle finnas i hans tillvaro. Förmodligen skulle många hylla denne gärnings man och det var det värsta som kunde hända, el efter att ha sett filmer på dom döda tillsammans med barn som ibland hade varit under fem år, så kunde han i efterhand bara konstatera att en stor tjänst mot mänskligheten var gjord. Men faktum kvarstod han var polis, så nu var det bara att agera som en sådan. Men han levde med att detta när som helst skulle läcka ut. Herregud vad han bävade för detta. Pedofilgruppen gjorde allt för att kartlägga barnen, men inte ett spår. Trotts att det framgick att många av dom varit Svenska. Att det funnits kontakt mellan dom döda via Internet det viste dom redan. Så gärningsmannen hade på något sätt lyckats att sniffa till sig info kring dessa. Sedan hade han el dom agerat. Men inte ett spår efter gärningsman el män. Bilden av den fastbundne mannen i sin kontorsstol fastnade för stunden på Bertils näthinna, Fotot tänkta han fotot som var nerkört i munnen på den döde hade dom kollat just den bilden? El var det bara ytterligare en markering från mördaren att visa vad den döde var för något. Han greppade telefonen, han skulle ringa pedofilgruppen och kolla om dom hade kommit på samma tanke som han.

Det knackade på dörren precis när han skulle ringa, Där stod en man som han inte sett på mycket länge Han blev för en gångs skull mycket glad.

- Oscar din förbannade det var på tiden kom hit
Kramen var hjärtlig o uppriktig

- Roligt att se dig,
- Tack det samma

Dom blev ståendes under ett par sekunder dom insåg att åldern hade tagit ut sin rätt hos dom bägge.

- trevliga foton någon har varit förbannad ?
- Ja det där är en märklig historia, och jag har inte en ening om vem det är .
- Hm.. okej det ser synnerligen mycket utstuderat ut alla fall, mycket hat el har jag fel?
- Nej min vän helt rätt din iakttagelse förmåga är det fortfarande inget fel på.

Oscar valde att inte fråga mer kring bilderna han var ju där av andra orsaker, men kunde tydligt se att Bertil var en plågad man idag. Deras vägar hade möts av att dom var med i samma loge, men efter Elsas död så hade Oscar begärt ut träde. Bertil hade under en lång tid försökt att hålla kontakten med Oscar men insett att dennes natur var av ensam vargens. Men respekten o tilliten var stor till varandra.

- Slå dig ner berätta .
- Okej men tro nu inte att jag har gått o blivit galen.

Dom viste var dom hade varandra,Bertil förstod ganska snabt att Oscar inte bara kom för att säga hej ,läget? Han berättade exakt vad som hade hänt och hur gärna han ville komma i kontakt med flickan.

- ja inget förvånar mig längre Oscar ,men en sak ,du söker trubbel det måste du förstå.
Det stämmer inte, inte en notis inget ,förstår du? Självklart så ska jag använda vad jag
Kan för att se om det finns något hos oss. Men tror att jag redan nu kan säga att det gör det inte.

Oscars envishet gjorde att han fick alla möjliga idéer om hur man skulle få tag i flickan, snart så insåg han att Bertils ögon såg oroligt på honom. Hans fantasi hade skenat. Något som var helt främmande för han.

- Jag förstår och kommer att agera så långt det är möjligt. Men att leta efter män med
Brutna armar på sjukhusen tror jag är ganska långsökt.
- Ja det var det.....fortsättning följer om det är någon som vill det.

 

Share to Facebook Share to Twitter More...
 
 
 

 
Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N