...Nu är det här och... nu... år 2006...Och jag funderar på vad man ska sätta på pränt..Om det varit på 17-1800 talet hade jag suttit och plumpat med bläck och fjäderpenna saltat och plomberat!!Pressat rosor till evigheten*ros*...Jag hade begrundat ljusets låga i stunden och vännen jag skrev till!...............
-Natten följer mina spår i månens och stjärnornas banor och lämnar små ljuspunkter till glädje och förundran.
Med kärlek smeker jag vindpennans dun mot min kind och minns de allra heligaste ting på denna jord..för att förtälja dig om dess hemlighet!
Så korta..endast i andetags närvaro, är dess lycka jag känner,så korta..men starka!..skimmrande i ögonblick!
Du är ju min vän... tiden är så kort ....du är min vän! ..Jag skattar du dess värdighet så högt och jag betraktar den i ljusets sken..den gnistrar så ädelt. Mest av alla ädelstenar på vår jord...
