Kategorier

 
     
Kommentarer
Spara artikel
 
   

Surströmmingsvisa

Surströmmingsvisa
Melodi: Kovan kommer, kovan går

På Ulvöns strand ett fiskarlag
mycket strömming, fick en dag.
Det var 1802.
Gissa vad, de gjorde då.
/: Täckte över dom med jord.
Nämde't aldrig med ett ord :/

Innan det gått många år
en hemsk doft, ur jorden står.
Svepte runt kring varje stuga.
Folket vädra och sa: "Huga!"
/: Och man sökte runt omkring
men fann ändå ingenting :/

Har du hört om farfarsfar,
han som utan, tänder var?
Kände lukten, såg på frugan.
Gav'na spö och brände stugan.
/: Trodde hennes lukt det va'.
Han försvann till USA :/

Farfar var en stårlig karl.
Alltid kniv, i slidan bar.
Ärvde täppan och sex dollar
samt en lukt som oro vållar.
/: Han blev alltmer konstifik;
föll på kniven och blev lik :/
Mor var lockande och varm.
Ögon blå, högan barm.
Sexton barn höll morsan vaken
hon har aldrig skådat maken.
/: Hon har aldrig haft nån tur.
Lukten den gick aldrig ur :/

I Svartsjö hade jag en bror.
Brände själv en laddning stor.
När han skulle gömma mäsken
hitta han den sura fesken.
/: Blekna, stöna, skrek: "Oh ve!"
Nu är han godtemplare :/

Vi som bättre vet än mor,
farfars far och dumme bror.
Vi kan njuta vi kan frossa
liksom Fredrik Barbarossa
/: Stoppa i oss strömming fin,
tunnbröd, lök och brännevin :/

 

Share to Facebook Share to Twitter More...
 
 
 

 
Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N