| |
|
TILL ETT BARN
Till ett barn – i önskan alla
Du dansade i skuggan av en stjärna
fjärilar följde lätt och virvlande i dina steg
några vilade i ditt hår ibland
Blommor la sej under dina mjuka fötter
och vinden smekte ömt ditt skinn…
Du var så liten men så oändligt stor
- din första tid på jorden –
så skyddslös i ditt unga liv
med oblyg självklarhet tog du emot all min kärlek
och så önskade jag det skulle få förbli…
Jag ville – ingen sorg,
ingen brist på lycka skulle grumla din oskuldsfulla själ,
ingen dumhet, egoism eller tungsint habegär skulle kväva hoppet i ditt hjärta
eller resa murar kring din kärleks vilja.
Du skulle så som sagorna få flyga med din längtan…
Och som i sagorna skulle du få finna din längtans mål…
Så önskade jag livet för alla mina barn – för alla jordens barn
Men så är inte livet – grym är livets lag på jorden
barnaögons vidöppna förundran skådar från sitt första ögonblick sitt liv
– ditt liv – vårt liv
och kommer att förstå att om vi ville är det mycket vi borde ändra på
Mörka frågor skymmer deras tro - Varför är fel så rätt i denna vilsna värd?
Till livet har jag kommit, men vad har jag här att göra?
Bygga vidare på undergångens oförtäckta möjlighet, eller –
eller älska, vårda liv och kärlekslängtans dröm,,,
Deras längtan är som min - vill andas ömhet lust och glädje
Dom vill som jag och du och vi - föda liv och kärlek med vår tro,
ge allt, för liv och lyckans möjlighet i välden.
Så som i sagorna ett lyckligt slut eller mera hoppfullt - alltings början,
men varför är det inte så?
Jag vet nu lite mer än då jag satte fötterna på jorden…
Kan väl bara önska lycka till och ge ett råd på vägen -
- Lev väl du fina barn av kärlek född
- Lev väl och älska livet rent från dårskapsbrist på verklig glädje
Dö sedan lugnt – som jag en gång och vila i den jord ur vars mörker ännu hoppet spirar …
Men till den stunden – lev vår enda möjlighet - låt vår kärlek växa…
|
|
