Kategorier

  Kommentarer

Kapitel 4

Kapitel 4



Vagn byter om efter att ha ätit sitt middagsmål. För ett ögonblick överväger han att ta kortbyxor men ångrar sig och behåller kläderna han har lagt fram. Han knäpper på sig ett vadderat bälte i vilket han fäst en benväska och ett kikarfodral. En handlampa och en dolk på andra sidan av bältet kompletterar utrustningen. Vagn avslutar klädseln med en tunn jacka.

Han går ut och ställer ryggsäcken nedanför förstubron. Återvänder sedan in för att kontrollera spis och kaffebryggare. Han går också in i storstugan och drar ur stickkontakterna till datorn och TV-apparaterna. Blir det åska räcker det inte att ha slagit från strömbrytarna. Telefonen höll han på att glömma! Han drar ur jacken för ström såväl som teleledning för att skydda både telefonen och modemet. Nu kommer det att klara sig om det blir överslag under tiden huset står tomt.

På väg ut ur rummet fastnar hans ögon på det inramade fotot av barnen. Hans dotter Irene och sonen Kalle. Barnen han har tillsammans med exfrun Ingela. De ringde inte i år heller. Sedan skilsmässan för tre år sedan omöjliggör Ingela för honom att träffa dem. Anblicken av barnen får det att dra i mungiporna. Han sliter blicken från fotot.

Åter i hallen stoppar han fötterna i kängorna. Han får svårt att se när han böjer sig för att snöra dem. Vagn börjar sin semester med tårfyllda ögon och en klump i halsen ännu ovetande om att han kommer att sluta den i tårar och smärta.

Från vägen leder en traktorstig till torpet. Förr bestod stigen av tre spår. Två djupa avtryck efter vagnshjul och ett i mitten efter hästens hovar. Mellan fördjupningarna växte gräs som fick spåren att se djupare ut än de var. Idag återstår bara två spår. De efter traktordäck. Stigen går att köra på men Vagn använder den inte. Underlaget håller inte för regelbunden bilkörning. I stället brukar han ta den grusade uppfarten till Skogstorpet som ligger på andra sidan gläntan. Stigen leder från Kasetorpet via båtbryggan genom en skogsdunge till torpet.

Vagn går mot Skogstorpet. Från kärret på andra sidan skogsbrynet hör han ormvråkens ”piiiö piiiö” och ser en skymt av fågeln. Han stannar. En snabb rörelse har fångat hans uppmärksamhet. Ett djur försvinner in i skogsbrynet. Förmodligen skrämde han upp ett rådjur som betat längs stigen. Att se älgar graciöst och kraftfullt kliva över mossen eller försvinna in mellan träden tillhör inte ovanligheterna. Inte heller synen av rådjur som elegant seglar över gärdsgårdarna. En solig vinterdag såg han för första gången ett rådjur på tomten. Han blev begeistrad av hur graciöst djuret tog sig över gärdsgården. Det promenerade långsamt fram för att plötsligt segla över den mer än metern höga stenmuren. Djuret tog ingen ansats och tog inte ens emot vid landningen. På andra sidan hindret fortsatte den obesvä-rat sin promenad i samma rörelse och lugna takt som innan hoppet. Ett för Vagns ögon omärkligt avstamp och en lika omärklig landning var nog. Som om han själv skulle ta ett högt och långt språng endast med hjälp av tårna eller möjligen vristerna. Vad grant det var! Han ryser av välbehag vid minnet.

Bland de bofasta djuren i Kasetorpets omgivning finns naturligtvis räv och grävling. Vagn hoppas också att få se vildsvin etablera sig. De förekommer sporadiskt väster om Vänern och Göta Älv men Vagn har aldrig sett några spår efter dem.

För en tid sedan träffade han Torbjörn som är fisketillsynsman i Svartedalen. Tobbe berättade att vildsvin lämnat spår efter sig inom reservatet. Dessutom påstod han att det finns två vargar i Svartedalen. Kasetorpet ligger 25 kilometer från Bot-tenstugan i Svartedalens Naturreservat och vargen har stora revir. Kan de finnas hemomkring också? Eller sprider man rykten för att göra Svartedalen mer intres-sant.

Det finns också gott om fågel i skogen runt den lilla sjön. Utöver de vanliga små-fåglarna som tar skydd i buskarna runt huset kan man dagligen se större rovfåglar som cirklar högt över marken. Att se en vråk slå ett byte eller snarare landa på bytesdjuret eller att se en sparvhök jaga är vanligt. Dagligen syns duvhöken bevaka sitt revir från en gren och ibland ser man den slå en ekorre som vågat sig ner på marken. Efter att ha flyttat in stadigvarande på torpet och börjat sina dagliga morgonpromenader såg han för första gången häger i frihet. Vagn går vidare över lyckan.

Skogstorpet flyttades från Backamo nittonhundratio och ligger granne med ett fritidshus byggt sjuttio år senare. Åldern på det ursprungliga torpet vet man inte. Det har sedan tiotalet gått i arv inom familjen. Gustav som var yngst av sönerna tog över torpet och vårdade sitt barndomshem med kärlek. Mycket som ett minne efter pappan som dog i en jaktolycka när Gustav var i koltåldern. Änkan odlade blommor som hon sålde på torget och kvar i trädgården finns fortfarande en säng med gammeldags påsk– och pingstliljor. Dessa skiljer sig från dagens liljor med sina mindre och skrynkliga blommor. Tillsammans med sina förädlade efterföljare har de spridit sig över de båda tomterna innanför gärdsgården. I fortsättningen an-vändes torpet som fritidshus och idag bor tredje generationen av familjen där under somrarna.

Endast Kasetorpet och Skogstorpet återstår av flera torp och små gårdar som förr fanns runt Kasesjön. På den tiden det var ett öppet landskap innan tät storskog täckte de små tegarna och stengärdsgårdarna.

Vagns bil står parkerad vid Skogstorpet. Han känner på dörrarna till den sex år gamla bilen för att kontrollera att den är låst. Driven av ett hugskott öppnar han den främre passagerardörren och lägga mobiltelefonen i handskfacket. Bara nu inte någon pundare bryter sig in i bilen!

Bitterheten han kände efter bilinbrotten han utsatts för lever kvar inom honom. Två missbrukare krossade vid ett tillfälle en ruta och bröt sönder instrumentbrädan i ett lönlöst försök att starta en bil med elektroniskt stöldskydd. Hur dum får man bli?

Eller mannen som planterade skog efter avverkningen. Han hade gått runt och känt på dörrarna till husen och funnit Vagns altandörr olåst. En halslänk i guld tillsammans med ett halvdussin vinflaskor och flera flaskor dyr maltwhisky försvann. Han hade möblerat om spritflaskorna på hyllan och ställt dem glesare för att det inte skulle synas. Mannen och hans husvagn försvann innan Vagn upptäckte att han var bestulen. Skogsknallen som avverkat skogen gjorde sig delaktig i stölden genom att inte vilja lämna ut namnet på mannen han anlitat. Kanske fick han en flaska whisky som tack för hjälpen? Vagn tyckte vid det tillfället att en polisanmä-lan skulle vara meningslös eftersom de första bilinbrotten som Vagn anmälde inte gav annat resultat än ett brev att utredning var nedlagd i brist på spaningsuppslag.

För att bearbeta sina känslor efter tillgreppen hade han i fantasin ertappat och piskat upp flera parasiter som han kallar dem. Missbrukare som lever på andra och dygnet runt dammsuger trakten efter saker att tillskansa sig och omsätta till droger. Men egentligen ska man väl tycka synd om dem. Som slavar under sina droger klarar de inte av att arbeta och måste få ihop pengar på något sätt. De har inget val stackarna. Eller?

Skitsnack resonerar Vagn. Alla är ett resultat av sina val! Allt annat snack är bort-förklaringar för att slippa ta ansvar för sina handlingar och sitt liv.

– Fan heller, inte sjutton har de en tanke på vad offret känner. Bara de får vad de vill ha. Åt helvete med dem!

Vagn pratar högt. Frustrationen efter stölderna lever kvar i honom. Känslan av att vara kränkt är stark men också besvikelsen över att det finns allt för många som inte visar hänsyn.

Grannen står vid grinden till Skogstorpet och vinkar på honom. Vagn går fram till henne och de pratar bort en stund. Han berättar om sina semesterplaner för henne.

Medan de talas vid beundrar han stengärdsgården runt lyckan. Den dryga metern höga gärdsgården sträcker sig jämn och välbyggd runt både torpet och fritidshuset. Barbros farmor som blev änka hade gift om sig med en stenhuggare. Kanske låg han bakom mycket av arbetet med all sten som prydligt och jämt låg staplat runt den forna åkern. Innanför gärdsgården står en stenkällare typisk för trakten. Källaren är byggd av stora murade stenblock med en krans av cement upptill och krönt med väggar av trä och ett snedtak. På muren står årtalet 1924 snyggt inmejslat.

Ett sträck morkullor flyger över dem och samtalet stannar av. Barbro och Vagn tittar efter fåglarna.

– De flyger alltid över vid den här tiden, säger Barbro.

Vagn ser skymning smyga på från skogen och vill gå vidare. Efter att ha tagit av-sked från grannfrun går han grusvägen ner till ödegården i början av backen.

– Hej då, Kattis lilla.

Han kallar lågt och smeksamt på kattugglan som brukar sitta på frisen ovanför ett av fönstren på husets övervåning. Men frisen står tom. Kattugglan som suttit där dagligen flera veckor har antagligen tillsammans med de flygfärdiga ungarna sökt sig in i skogen. Både kattuggla och vråk häckar i och intill huset. Vråken och hennes tre ungar flög upp från den gamla eken en dag när Vagn passerade. Om de suttit still hade han aldrig lagt märke till dem.

I dalen nedanför Lyckan rinner bäcken från Kasesjön samman med Rishagerödån. Där har ett par bävrar funnit ett bra läge att dämma upp vattnet och bosätta sig. Vagn tar vägen om deras boplats för att se hur mycket de energiska små djuren har arbetat och förstärkt dammen. Nya träd ligger fällda och från en del av dem har bävern tagit hand om grenarna. Vagn skuggar för ögonen och försöker kika ner i vattnet i förhoppning att kunna se bävrarnas förråd. Det mörka vattnet tillåter ingen insyn. Vagn uppskattar att ha de strävsamma bävrarna i grannskapet.

Vagn går vidare mot etappgränsen vid vägen. En vit van kör samtidigt söderut från Trollhättan. Inställda på en kväll med fest färdas passagerarna mot Hjärtum för att fortsätta mot Hasteröd och väg 167 mot Backamo. Föraren kör fort och både han och de upprymda unga passagerarna är ovetande om händelserna som under kvällen kommer att förändra deras liv. Grovt våld; misshandel våldtäckt och död kommer att sammanfläta deras liv med den vandrande mannen.


Visa artikel


Kapitel 3



Påtåren svalnar framför Vagn. Han sitter med händerna vilande på bordet. Med ena handen håller han slappt om gaffeln på vilken han har spetsat en laxskiva. En skälvning av obehag strömmar genom honom och han tappar laxen på bordsduken. Samtidigt fångas hans uppmärksamhet av en flyktig rörelse utanför fönstret.

En sparvhök sätter sig på en gren i hängsyrenen. Av storleken och den röda bandningen att döma är det ung hanne. En bofink som har tagit skydd i det ut-blommade trädet söker sig ner genom lövverket. Darrande kvistar visar var fågeln landar på sin flykt undan jägaren. Svajande under tyngden av sparvhöken avslöjar andra grenar jägaren. Bofinkens undflyende för den allt närmare marken. Jägaren och bytet rör sig som koreograferade tills det skyddande lövverket upphör. Bofinken står sårbar och oskyddad på marken. Den gör en ansats att flyga upp för att söka nytt skydd. Samtidigt breder sparvhöken ut vingarna och kastar sig upp i luften med två kraftfulla vingslag. Den skjuter ut benen och griper efter fångsten med sina utspärrade genomträngande klor. En liten och anspråkslöst tecknad fågel flaxar upp framför sparvhöken och stör anfallet. Det ser ut som om den lilla fågeln hackar efter jägarens ögon! Rovfågeln viker undan och de båda småfåglarna flyr.

Lyckligt ovetande om dramat sätter sig en svartvit flugsnappare på en gren i lönnen intill stengärdsgården. Den putsar lugnt sina fjädrar. Kanske på en sista visit innan den flyger söderut.



Händelsen rycker upp Vagn ur hans modfälldhet och han tvingar sig till ett avgörande. Han plockar upp spillet och lägger i kartongen. Stiger upp från bordet och slänger skräpet i soppåsen och duken i tvätten. Det kalla kaffet häller han ut i vasken och muggen ställer han i diskmaskinen. Hans rörelser har med ens blivit livliga och målmedvetna och han utstrålar oväntad energi.

Jag ska ge mig iväg. Jag ska ut på vandring! Vagn tänker sig inte bara en av sina vanliga två eller tredagarsturer utan en veckas vandring. Kanske till och med två veckor om vädret håller i sig. Han tänker följa Bohusleden norr ut mot Strömstad och norska gränsen. Det ska bli ett trevligt avbrott i tristessen att leta efter jobb och stämpla på arbetsförmedlingen.

Beslut och handling är ett för Vagn. Visserligen går klockan mot sen eftermiddag men det hindrar honom inte. Han går ut i badrummet för att duscha men sträcker sig först efter rakapparaten när han upptäcker sitt skägg i badrumsspegeln. Han ställer in saxen på lägsta läge och trimmar skägget för att sedan raka hjässan innan han går in i duschkabinen. Vagn lämnar badrummet utan att göra rent tvättstället där nästan vita skäggstrån ligger kvar runt handfatets insida.

Han går ut i köket och väljer en färdiglagad pastarätt ur frysen. Han lättar på locket till plastboxen och ställer in pastan i mikrovågsugnen. Därefter hämtar han sin ryggsäck från förvaringsplatsen i hallen. Utrustningen behöver i stort sett endast kompletteras med färsk proviant och underställ.

Ur garderoben tar han fram kläderna han brukar använda vid vandring. Ullsockor och ett par tåliga byxor i grovt tyg och överdragsstället i Gore-Tex. Han tar med vad som ska packas i ryggsäcken till köket och lägger resten på sängen. Innan han klär om går han igenom utrustningen. Från bottenfacket tar han fram rep och utrustning för repelling. Han drar på och provar handskarna, fortsätter sedan med att syna repen och selen. Bromsarna och hakarna kontrollerar han extra noga. Om det finns skador på någon detalj måste den bytas ut. Att hänga kanske femtio meter ovanför marken i ett rep som går av lockar inte. Vagn lägger tillbaka utrustningen i sitt fack efter att ha godkänt dess kondition. Han klättrar inte då intresset väcktes för sent för att han skulle hinna lära sig tekniken. Men han tycker om att fira sig ner längs bergssidor.

En gång provade han på att ta sig utför en husfasad. Han steg ut genom ett fönster på tredje våningen och gick ner med fötterna mot ytterväggen. Vid en andra test sparkade han från mot väggen och lät sig glida ner. Det räckte med en spark per våning och det kändes häftigt. Bortsett från när han missade och höll på att trampa igenom ett fönster. Lägenheterna i huset där han övade var inte outhyrda. Sin dröm att få sänka sig ner via rep från en hovrande helikopter räknar han inte med att få förverkligad.

I samma ryggsäcksficka som repen ligger också kampingköket med brännaren inlindad i en handduk för att inte skramla. Han skakar paketet för att kontrollera och ler igenkännande åt ett minne från lumpen om hur man packade kokkärlet. Man tog isär de två delarna och lade tröjan mellan dem. Besticket rullade man in i tröjan. Han fortsätter med att plocka fram strumpor och underkläder som han packar ner i tygpåsar innan han lägger dem i ryggsäcken. Samma väg går också en tjock varm tröja; träningsoverall gummiskor shorts toalettartiklar frottéhandduk bomullshandduk. Jäklar jag måste ha något att äta på också! Han går ut i köket och hämtar sina bestick och plastuppsättningen. Slutligen packar han ner bröd, smör och pålägg i samma ficka som torrskaffningen. Allt ligger uppdelat i olika påsar.

Mikrons timer plingar men Vagn låter maten vänta under tiden han spänner fast tältet och liggunderlaget.

– Vad har jag glömt?

Vagn stannar upp och tänker efter. Han låter blicken sökande vandra runt hallen och köket. Flaskan med sprit till campingköket står kvar i skåpet! Han hämtar den och lägger i en ficka på ryggsäcken. Han fyller och lägger ner en vattenflaska i fickan på motsatt sida.

Innan han till slut sätter sig för att äta tar han med ett durkslag och går ut i trädgården. Vid gärdsgården mot skogen växer det blåbär. Han plockar en portion bär och tar med in.



En bil svänger av vägen mellan Kungälv och Trollhättan åtta kilometer öster om Kasetorpet. Bilen kör i hög fart uppför backen till det lilla samhället Hjärtum som har något mer än fyra hundra invånare och en nedlagd lanthandel. Bilen svänger vänster efter daghemmet. Den kryssar mellan blomlådor utställda som farthinder och fortsätter förbi den tomma parkeringen vid affären. Bilen stannar och släpper av en ung flicka framför en av villorna. Flickan springer till ytterdörren på huset och lyckas på något märkligt sätt samtidigt vinka adjö åt föraren i bilen och hej till väninnan som kikar ut genom fönstret på övervåningen. Väninnan springer nerför trappan och släpper in henne.

– Vad sen du är, Lena. Jag trodde nästan du inte skulle komma.

– Morsan är dålig igen. Det tog en stund att komma iväg men nu är jag här, Lilian.

Flickorna tillbringar nästan all sin tid tillsammans. De är både klasskamrater och bästisar. De hinner knappt hälsa färdigt på varandra innan de avbryts av Lilians mor med besked att middagen står framdukad. Lena betraktas som en familjemedlem och det är en självklarhet att hon äter tillsammans med dem.



Efter måltiden rusar de upp på Lilians flickrum och slänger sig på sängen. De har ännu inte bestämt vad de vill göra under kvällen. Det finns inte alltför många valmöjligheter en lördagskväll veckorna innan skolan startar. Hjärtumsgården står igenbommad och låst ännu ett par veckor. Dessutom finns det inget att göra inne i Lilla Edet. Folkparken i Trollhättan skulle kunna ha varit ett alternativ om de fyllt femton men det dröjer ännu ett år tills dess. Noga räknat; ett år två månader tio dagar för Lilian som är den äldre av dem. Ett år och tre månader så när som på två dagar för Lena.

– Vi kan åka med till Janne om vi vill. Han ska ha fest, säger Lena.

– Den slemgubben, han tafsar ju, protesterar Lilian.

– Men Jörgen ska dit.

– Då förstår jag varför du vill åka.

Lilian skrattar åt Lena och räcker lång näsa.

– Vill han vara med dig då?

– Vet inte, kanske, men jag vill vara med honom.

– Är det han du gjort det med?

– Nej, det var Roland i klassen. Han passade på när jag druckit för mycket öl och slocknat. Sedan skröt han med det i skolan och kallade mig hora. Har du gjort det än? När ni var på semester? Träffade du några snygga killar?

– Nej. Du är inte klok tänk om man blir med barn. Finns det andra än Jörgen med på festen tror du? Som inte är gubbar?

– Vet inte, Jörgens kompis kanske kommer. Jag tror det i alla fall.

– Har inte du träffat någon på semestern?

– Nej, jag har varit hemma hela sommaren. Urtrist.



Flickorna övergår till att prova kläder. Lena som klätt sig i jeans och T-tröja söker igenom Lilians garderob efter nyheter. Under tiden väljer väninnan byxor.

– Vad är det här? När köpte du dem? Kan jag låna?

Lena håller upp ett par linne mellan händerna.

– Jag köpte dem i Alanya. Men mamma vet inte om det.

– Får jag?

– Visst.

Lena lägger de båda plaggen på sängen och drar av sig tröja och BH. Hon granskar kritiskt sin spegelbild någon minut innan hon drar på sig linnet. Hennes små bröst pressar mot tyget och spänner ut det. Det gör tyget om möjligt tunnare och mer genomskinligt. Hon rodnar men ser belåten ut.

– Vad tycker du, frågar hon och vänder sig mot väninnan.

– Dina tuttar syns ju!

– Sexigt va?

– Du är inte klok, sådan kan man väl inte gå ut? Man måste väl ha en skjortblus över.

Lilian byter om till ett par vita bomullsbyxor och drar det andra tunna linnet över huvudet. Bysthållaren avtecknar sig genom tyget.

– Ta av den, uppmuntrar Lena.

Lilian tvekar men följer Lenas råd. Flickorna blir stående framför spegeln och betraktar fnittrande sin klädsel

– Vi måste smyga oss ut, säger Lilian, morsan får spader om hon ser oss gå så här.

– Men det är ju jättesexigt, skrattar Lena. Kom vi går.



Tonåringarna skyndar iväg efter att ha ropat hej från hallen.

– Klockan ett ska ni vara hemma tjejer.

Lilians mamma ropar till från vardagsrummet.

Röda om kinderna och fnittrande springer de båda trettonåringarna längs gatan, förbi lanthandeln och fram till genomfarten vid dagiset.

– Jag ska ringa Janne, han har lovat att hämta oss om vi ska med.



En van bromsar in och tar upp de båda tonåringarna. Janne som Lena ringt efter sitter bakom ratten. Han vänder sig om mot Lilian och Lena vilka sätter sig i baksätet. Den tända kupébelysningen lyser över sätet med de två flickorna och han stirrar på dem.

– Vilka sexiga tjejer, utbrister han. Ni är ju jättefina. Den svala kvällsluften får bröstvårtorna att styvna och flickornas små nästan nakna bröst gör honom lysten.

– Här har ni, tjejer, om ni vill börja festen med en gång.

Han slänger över var sin petflaska med cider till dem. Lilian märker inte att förseglingen på hennes flaska är bruten.

Hon ser att den vuxne mannen bakom ratten sneglar på henne i backspegeln och hon skjuter fram bysten för att testa. Janne måste slita sig från synen av de två tonåringarna i spegeln och lägga i drivern för att köra vidare.

– Jag ska ett ärende om Trollhättan bara. Det går fort.



Lilian och Lena sitter kvar i bilen under tiden Janne försvinner in i en stor mörk byggnad. Han kommer tillbaka efter en kort stund och skrattar konstigt medan han startar bilen.

– Kan ni tänka er, tomten kommer nog i år också, trots allt!

Flickorna förstår inte vad han menar. De tycker bara att Janne bär sig underligt åt.

Han kör in till restaurang Absolut nära klaffbron och tar upp en kille som väntar utanför. Lena kikar mellan ryggstöden och ser att Janne tar emot pengar och samtidigt lämnar över en liten plastpåse. Den främmande lämnar bilen och försvinner med haltande gång in på en tvärgata.

– Vad har de för sig, viskar Lilian i väninnans öra.

– Jag tror han har sålt knark, svarar Lena.

Flickorna tittar förstummade på varandra. De är med om något spännanden och förbjudet.

– Har du provat på knark någon gång, Lena?

– Nej, svarar Lena, jag tror inte riktigt att jag vill. Jag håller mig nog till Cider.

– Jag är nyfiken. Det verkar häftigt.

Lilian ser på Janne med nya ögon. Hon tar en klunk till ur ciderflaskan och möter hans blick. Dig ska jag sätta på det första vi kommer hem, tänker Janne lystet.


Visa artikel


Kapitel 2



Med huvudet i händerna och armbågarna mot skrivbordet ser Vagn ut genom fönstret med tom blick. En vindil utanför fönstret sätter björkarnas grenverk i rörelse. Susandet från trädkronorna återför honom till verkligheten. Han lyfter på huvudet och fångar reflexen från termometern på fönsterkarmen. Den blanka pelaren visar på 27 grader. Högsommarvärmen har infunnit sig lagom till industrisemesterns slut. Femdygnsprognosen visar en klar sol för hela perioden.

Med två tryck på musen kopplar han ner modemet och stänger av datorn. Hårddisken ger ifrån sig sitt karakteristiska bubblande innan elektroniken blir spänningslös och slår sig till ro. Vagn sträcker sig efter fjärrkontrollen för att sätta på tv: n men ångrar sig. Han släpper kontrollen på golvet vid sidan av stolen. Med kurande axlar griper han med händerna om överarmarna och masserar samtidigt som han ansträngt försöker svälja.

Fönstret på gaveln släpper in ett skimmer av ljus från Kasesjön. Solstrålar som bryts i den av eftermiddagsbrisen krusade vattenytan. Reflexerna slungas runt stränderna och skapar en livfull stämning. Samma solkatter leker i storstugans tak.

Utanför fönstret vid söderväggen ligger altanen, Vagns favoritplats. Under vår och sommar sitter han ofta på uteplatsen. Närheten till naturen och skogens dofter skänker ro och han låter ofta ögonen vila i de många gröna nyanser som omger honom. De ljust gröna björklöven utgör grunden på skogens palett för att under hösten med sin färgprakt ta över som dess främsta solist. Den något mörkare gröna färgen från de få ekarna bryter effektfullt av tillsammans med granens klara lyster och tallens blekt gröna färg. Mossa och gräs uppblandat med ljung och blåbärsris bildar tavlans bakgrund. I skymningen när solen står lågt lyser tallarnas stammar ljust gyllenbruna genom en mörk massa av trädkronor i skugga.

I hörnet innanför gärdsgården står Kasetorpets vårdträd. En flera hundra år gammal skogslönn med stam tjockare än två vuxna män kan omfamna. Trädets krona ger svalka för solen när den står rakt i söder. Det åldriga trädet ser trolskt ut med sitt krumma och knotiga grenverk på en stam ärrad av blixtar. Lönnen har flera gånger skyddat torpet mot blixtnedslag. Efter gammal sed har det aldrig beskurits.

En rörelse på andra sidan skrivbordet fångar Vagns uppmärksamhet. Han ser sin spegelbild i bildskärmen på en liten TV för campingbruk som står vänd mot skrivbordet. Bredvid den på samma bänk står en större TV med DVD-spelare. Bredbildsapparaten står vänd mot soffgruppen i rummet.

Långsamt snurrar han på stolen och vänder sig om. Han söker över bokryggarna i hyllan utan att hitta något som lockar. Helvete! Nu tjuter det i öronen igen! Ofta plågas han av ett högt och störande ljud i öronen. Han har tinnitus som stör honom regelbundet men ibland bara finns där som ett lågt bakgrundsljud. Kan den styras viljemässigt eller påverkas den av stress?

Han slår från strömbrytaren på grenuttaget och reser sig. Han har suttit stilla nästan hela dagen och blivit stel i benen. För att resa sig ur stolen måste han ta hjälp av armarna. Efter ett par nigsittningar för att mjuka upp sig ser han sig om efter sin kaffemugg.

Torpet har ägts i generationer av Vagns släkt men under senare år endast använts som fritidshus. Efter att Vagn friställts från sitt jobb och strax därefter dumpats av sin fru, bosatte han sig på torpet. Ett gammalt hus på landet känns inte lika bekvämt och ombonat som en lägenhet i staden men blir klart billigare som bostad. A-kassan ger betydligt mindre i pengar än den tidigare lönen som underhållet baserats på. Pengarna för barnen och amorteringar på studielånet tvingar Vagn att söka billigaste tänkbara boende.

Han hittar muggen på fönsterbrädan och tar med den ut i köket. Efter att ha ställt muggen i diskmaskinen mäter han upp vatten och kaffe i bryggaren. Under tiden vattnet pumpas genom filtret ställer Vagn fram en ren porslinsmugg på köksbordet och tar fram en kartong med smörgåstårta ur kylskåpet. När kaffet runnit ner sätter han sig vid köksbordet och dricker sitt födelsedagskaffe. Det är lördag den 7 augusti 2005 och han fyller 36 år.



Samtidigt ställer en nyinflyttad kvinna i Trollhättan in porslin i sin diskmaskin. Hon tömmer den sista flyttkartongen och bär ner den med övriga papplådor till källarförrådet. Flyttfirman kommer för att hämta emballagen på måndag och över veckoslutet vill hon inte ha kartongerna stående i hallen.

Tillbaks i lägenheten ser hon sig om. Möblerna har flyttkarlarna ställt på plats. Allt från flytten ligger i skåp och lådor eller hänger snyggt på galgar i garderoberna. Det börjar se prydligt ut i lägenheten och hon känner sig tillfredsställd med att ha kommit i ordning.

Hon började sin nya tjänst vid Länskriminalen i Trollhättan den första augusti och var i tjänst dagen efter. Första dygnen bodde hon hos en kollega eftersom flyttbussen kom först i igår under fredagen.

Det finns fortfarande att göra. Krukväxterna måste placeras om och prydnadssaker ska ställas fram. Men det får vara till i morgon. Hon känner sig varm och går mot badrummet för att duscha men ändrar sig och hämtar istället sin träningsväska.



Älvhögsborgs bad med gym och idrottshall är välbesökt som vanligt på lördagar. Anläggningen ligger tvärs över gatan från hennes nya bostadsrätt. Receptionisten i entrén blir nyfiken när en främmande kvinna stoppar ett passerkort i kortläsaren för att gå in. På datorns skärm kommer en bild med foto upp. Lisa Jönsson står det på översta raden. 1973–03–14. Längre ner på sidan står även adress och telefonnummer samt att kunden betalar för helårsavtal månadsvis via autogiro. Fotot på skärmen stämmer med kvinnan som passerar in. Flickan bakom disken böjer sig över skärmen och söker efter datum när avtalet startades. 2005–08–01. Aha, tänker hon, en ny kund! Med tillfredsställd nyfikenhet glömmer hon kunden innan denne försvunnit uppför trappan till omklädningsrummen.



Inne i gymmet reser sig en man ur Smithmaskinen. Han plockar upp sin utrustning och går över till stativet för bänkpress. Han tänker fortsätta med ett bröstpass och lägger sin handduk på bänken. Innan han hänger på viktskivorna sippar han ur en plastflaska med vatten. Han går ett varv i gången runt gruppen av redskap innan han börjar övningen.

Gymmet byggdes ut för en tid sedan och den nya avdelningen ligger en halvtrappa högre än den äldre. På den nedre delen finns löpband blandat med cyklar och träningsmaskiner av olika slag. Det övre planet används av dem som vill träna med fria vikter. Anläggningen ser fräsch och ljus ut och det finns tillräckligt med redskap om man undviker de mest frekventerade timmarna på dagen.

Vid trappan möter han en kvinna. Han sneglar på henne och tycker om vad han ser. Hennes blonda ledigt okammade hår strålar av egen lyster. Håret samlar hon i vardagsslag i nacken. Hennes öppna ansikte med klara blå ögonen och rak näsa tillsammans med en välformad mun drar blicken till sig. Dig skulle jag gärna ta en promenad med tänker han, bara du inte har högklackat för då blir du längre än mig. Med promenadskor skulle han däremot inte behöva skämmas för sina korta 1.75. Han bedömer hennes ålder till drygt trettio och ser att hennes träningsoverall märkts av långvarig träning. Klädseln avslöjar inte några detaljer av hennes kropp. En kvinna som inte visar magen i moderiktiga träningsbyxor med låg midja och kort topp måste vara på gymmet för att träna seriöst och dessutom vara säker på sig själv. Den blonda kvinnan lägger sig på en bänk och börjar ett set hantelsväng. Efter vad han kan se använder hon inga frökenhantlar precis. Hennes sätt att träna visar på styrka och kondition. Hon tränar inte för bodybuilding eller fitness. Det är tydligt.

När hon sätter sig upp får de ögonkontakt och han börjar spontant le mot henne men avbryter sig och tittar bort. Han har lätt för att le mot folk. Att heja och strö vänliga ord omkring sig eller tjöta med goa gubbar, som man säger där han växte upp, tillhör vanligheterna. Men på det här gymmet fungerar det inte som på andra gym han tränat på. Här spänner man sig. Han tränar inte på ett hardcore gym. Ett källargym där det luktar svett, hörs stönanden och svordomar blandat med slamret från skivstänger som ovarsamt släpps i golvet.

Gammal nog att ha gått i pension behöver han inte anstränga sig för att känna sig säker. Inte heller bör han bli misstänkt för bakomliggande motiv om han bemöter sin omgivning med vänlighet. Ändå uppfattade en ung kvinna ett par vänliga ord från honom som ett försök att ragga. Han småler vid minnet. Ofta avslöjar en reaktion mycket om en människa.

Nej, tänker han och lägger sig på bänken. Det är bäst att negligera de unga kvinnorna. För vem vill bli uppfattad som ful gubbe? Han fattar om skivstången och lyfter upp den ur stället. Långsamt sänker han stången mot bröstet i en bromsande rörelse innan han vänder och pressar upp den på raka armar. Han gör åtta repetitioner. Före varje set ökar han belastningen och minskar antalet reps. Frågar man honom om hans träning svarar han att han bränner fett. Men ser man honom i arbete förefaller han träna för styrka eller muskler.



Lisa kör igenom ett avkortat program under 30 minuter och avslutar med tjugo längder i utomhusbassängen. Efter att ha stigit upp ur vattnet och duschat sprider sig en känsla av välbefinnande genom hennes kropp och sinne.

Idag ska hon jobba kvällspass och imorgon dagpass. Innan hon går på ska hon äta en tidig middag. Sedan skulle hon ta en rask promenad till polishuset där hennes tjänstgöring börjar klockan tre. Hon slipper bilköer och långa resvägar och har redan efter bara en vecka lärt sig uppskatta att bo i en liten stad. Tjänsten skiljer sig inte nämnvärt mot den förra. Som narkotikaspanare flängde hon tillsammans med kollegorna över större delen av länet.



Vlad Mizinsky blir glatt överraskad av att redan ha fått tips om vem som rånat hans kran i Trollhättan. Han lyfter mobilen och ringer ett kort samtal.

– Hej, det jag. Vi måste träffas.

– Var?

– I Uddevalla. I det gamla konditoriet. Om en timma blir bra.

– Jag hinner. Vad ska vi göra?

– Vi ska göra av med en snubbe.


Visa artikel


="webmaster jim"
Spännande! När får vi läsa fortsättningen?



Mvh Jim




När den blir publicerad kanske Smile


Visa artikel


Spännande! När får vi läsa fortsättningen?



Mvh Jim


Visa artikel


="oldwolfie"
ja de tråkiga är väl att man inte vet fäörrän man köpt o läst om det är skräp

o språket

jag tycker man ska behålla sin särart det är ju det som gör hela berättelsen

kanske ska man inte gå på kurs då man plötsligt ska skriva som alla andra vad blir de då för skillnad på berättelserna

har du läst sinuhe egyptiern där har vi ett underbart språk tycker jag

o så har vi ju pölsan o självmordresan

jag fastnar nog gärna för de som inte följer alla ramar

som överaskar som ger det oväntade

så kanske ska man behålla sin särart

eller>??




Det är en fråga som jag grubblat på mycket. En skrivskolefröken tyckte jag funnit min röst och det kan ju bli lite av en särart beroende på hur unik den är. Men jag tror att man bör skriva väl och utan konstigheter för att läsaren skall hänga. Läsaren skall inte bromsar av krångliga meningsuppbyggnader eller liknande. Det kallas att skriva litterärt. Sedan kan man söka lite orginalitet som krydda på moset.


Visa artikel


="oldwolfie"
Smile

fortsättning??



gulligt




Jag skriver en del texter från Majorna i Göteborg. Jag gör det ibland som återblickar av den gamle Alfred som sitter på hemmet ibland som narvaro av den unge Alfred. Det blir ett litet tidsfel. Jag tänker mig den gamle alfred som en skröplig pensionär på servicehuset. betydligt äldre än vad han skull vara om han växte upp på femtiotalet Smile Men författare får väl ta sig friheter. Fler kommer men de blir kanske inga direkta fortsättningar.


Visa artikel


:)

fortsättning??



gulligt

oldwolfie

Visa artikel


ja de tråkiga är väl att man inte vet fäörrän man köpt o läst om det är skräp

o språket

jag tycker man ska behålla sin särart det är ju det som gör hela berättelsen

kanske ska man inte gå på kurs då man plötsligt ska skriva som alla andra vad blir de då för skillnad på berättelserna

har du läst sinuhe egyptiern där har vi ett underbart språk tycker jag

o så har vi ju pölsan o självmordresan

jag fastnar nog gärna för de som inte följer alla ramar

som överaskar som ger det oväntade

så kanske ska man behålla sin särart

eller>??

oldwolfie

Visa artikel


Hej gamle warg. Very Happy



Jag har läst mycket genom åren. Som liten kille vandrade jag regelbundet till Majornas Bibliotek på Karl Johansgatan i Göteborg och lånade böcker. Som sommarbarn i Dals Högen tog jag med en bunt böcker på sommarlån.



Jag försökte tillgodogöra mig hur olika författare formulerade sig men misslyckades alltid. Antingen fångades jag av handlingen om boken var bra. Var boken ointressant la jag från mig den.



Jag började skriva på allvar för ett par tre fyra år sedan och gick med i ett par skrivarkurser på internet. Du skriver rappt påstod någon. Handlingen rullar förbi som på en film medan jag läste sa en annan. Spännande sa en tredje, jag kunde inte lägga från mig texten innan jag läst färdigt. Jag läser och hänger inte upp mig någonstans säger ytterligare en.



Men allt jag skrev, skrev jag på "talspråk" och det är fel sa fröken på skolan.



Jag grubblade på hur man skall skriva. Vilken form man skulle ha på sitt språk. Jag beslöt mig för att försöka skriva litterärt även om jag inte var säker på riktigheten i mitt beslut.



En enkel "poll" bland bekanta visade att de flesta läste handlingen utan att reflektera över språket.



I de här raderna börjar jag var och varannan mening med jag Smile



Nu har mitt språk utvecklats och jag har lärt mig en del regler om att bygga upp en roman eller deckare. När jag sedan läser författare som fått flera böcker publicerade ser jag att många av dem skriver rätt torftig. Det finns författare som skriver spännande och intressant på ett torftigt språk och det finns författare som skriver väl men saknar innehåll och spänning. Ändå publiceras de. Översätts. Tjänar pengar gräs!



Varför?



Jag kan inte finna annat än att förlagen ger ut böcker på författarens namn och tidigare försäljningssiffror utan att se på innehåll och kvalitet. Vissa förlag ger enbart ut översättningar av böcker som sålt bra utomlands.

Debutanter göre sig ej besvär.



Men det är inte bara förlagen som bestämmer kvaliten på de böcker som ges ut. Så länge det finns köpare av skräp publicerar man skräp.


Visa artikel


jag är också här Laughing

ibland känns de som om de är fler som läser än som kommenterar

kanske vi kan komma igång lite nu då regnperioden ska börja



din fråga klarar jag inte av att svara på då jag hellre läser än skriver o dessutom talar mer i bild än i ord



men nog e de bra att locka läsaren att inte släppa boken för att kapitlet är slut

själv älskar jag böcker som håller mej fast till slutet

såna där böcker jag kan lägga ifrån mej riskerar att bli olästa

o dom där jag sträckläser känner jag som en liten sorg då dom är slut

ja jag röstade inte för jag vete sjutton hur jag skulle rösta Wink

prata mera jag hänger på

fast jaghar aldrig lärt mej o skriva dock men babbla på de kan jag ,,ibland Laughing



uräkta mina snavfel ser dom oftast då jag klickat på skicka o är lite lat när de gäller rättning,,fast jag KAN tsava sådet så Razz Twisted Evil Wink

oldwolfie

Visa artikel



Bättre sent än aldrig,

nu visas det alltid dom 15 senaste inläggen om man klickar på senaste inläggen :-)


Visa artikel


Hej legio,



Vart tog du vägen ?


Visa artikel


Gamle Jan,det fyllesvinet

Antagligen från västrasverige,ungefär 12 verser lång,från Gudhem i Skaraborgs län.Om någon finns som kan hjälpa mig,vänligen svara till mig/sollan :?:


Visa artikel


o hur ska någon veta vad som är normalt o vad som är rätt

då dimensionerna hela tiden går i varandra o spelar spratt

så är då min verklighet din?

eller fins det överhuvudtaget någon verklighet att tala om

kanske de bara är drömmar hos en blind

rörelser hos en lam

tal hos en stum

musik för en döv

för kanske verkligheten är ÄN mer fantastisk

så att vi du o jag inte förmår uppfatta mer än den lytte

kanske sprakande universell orgiastisk

kanske ofattbarare än livets själva ursprung

:?: :?: :?: :?:

oldwolfie

Visa artikel


så sant, se bara alla stephen king filmer ,, *snyft* dom som kunde ha blivit såå bra!


Visa artikel


Det är sällan boken är bättre än filmen. Tvärtom förresten :? Det är sällan filen är bättre än boken....


Visa artikel


Sluta jämra sig. Sluta tänka, bara gör. Ett minne efter det andra. Sitt tidigare jag måste konfronteras, det river honom tokig. Att sakta tyna bort genom sitt undermedvetnas felande är inte hans öde. Mentaliteten är klarare än någonsin.



Tvivel växer fram. Hur kan man vara säker på det som han tyckte sig se och vad han ser överhuvudtaget. Hur kan någon vara säker på det. Möjligheten över att våra sinnen spelar oss spratt är inte ett alternativ, mentaliteten är klar. Om han bara kan klura ut hur blinda drömmer kommer all logik fram. Det är bortom vår vetenskap vilket gör det intressant. Han har aldrig varit blind och drömmer i bilder men tänk om man aldrig sett omgivningen, inga bilder finns det då att drömma om. Han svamlar. Det har börjat. Resan.


Visa artikel


Hej,



Tack för tipset, ja ska hålla ögonen öppna efter den.



Har föresten sett delar av filmen Fem personer du möter i himlen, inget att rekomendera :-(


Visa artikel