Kategorier

 
     
Kommentarer
Spara artikel
 
   

BERGSVANDRING

BERGSVANDRING

Ditt skratt äcklar mig.
Jag vill inte se dina tänder, vill inte höra lungluften pressas ut till ett krampaktigt studsande skratt. Jag vill vara en gris, frossa i det sorgliga. Äta skit. Smeta in min smutsiga kropp i mina självömkande spyor.
– Be mig inte tvätta mig.
Jag säger det inte en gång till – Sluta skämta! Sluta skratta!
Jag kommer att skjuta dig. Då får ni svaret, - det var så hon var.
Så jävla galen hon var.
Så förbannat jävla ledsen.
Äsch, jag kommer aldrig att skjuta dig - eller mig.
Och antagligen inte någon annan heller, men det kan jag inte lova.
Men låt oss då bedja för helvete, be om att få slippa en massaker.
Be om tro.
Om hopp.
Om kärlek.
Men kanske framförallt om att få slippa en massaker, eller något annan jävligt.

Ibland tror jag att alla svar redan finns där. Att allt som behövs är att sluta fundera på dem själv, låta sig matas med sanningen. Som att läsa heroin eller skjuta Bibeln.
Bo i ett träd i ett år, raka av håret och leva i Tibet kanske vandra i något berg.
Överlämna sin suveränitet.

 

Share to Facebook Share to Twitter More...
 
 
 

 
Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N
     
   
 
 
 








   
Could not write file ../cms_noveller/cache_temp/3/8e3a8b636174ae56191cf3086550f5b6.gz!