Kategorier

 
     
Kommentarer
Spara text
 
   

Barnpsyk: från rummet intill hörs det skrik


Från rummet intill hörs det skrik.
Någon slår på sig själv i panik.
En del tvingas äta, en del har kolik.
Mycket händer på barnpsykklinik.

Jag sitter ensam och mår väl sådär.
Jag undrar förvirrat vad jag gör här.
Jag är en ensam och trött pionjär,
Som inte kan botas för sina besvär.

Jag är less på min tunga och grå situation
Och förbannar med avsmak vår gravitation
Och rötterna till min svåra depression.
Men jag längtar inte särskilt till en liten permission.



Någon är ledsen, gråten är gäll.
En dörr slår igen med en en våldsam smäll.
Jag känner mig konstig och otäckt speciell.
Jag vill hoppa av denna dödens karusell!

Jag ser mig i spegeln, ögonen är matta.
Jag är dödligt sjuk, jag håller på att fatta.
Sanningen är äcklig, jag kan inte skratta.
Med mörka hemligheter är ljusen ersatta.

Inlåst på barnpsyk och matad med piller
Försöker fånga lyckan, men fumlar och spiller.
Jag håller på att kvävas av mina egna baciller.
Måste jag leva här mitt i en thriller?

 

Share to Facebook Share to Twitter More...
 
 
 

 
Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N