Kategorier

 
     
Kommentarer
Spara artikel
 
   

Äldre tiders äktenskap?

Jag har en god vän som kommer ifrån Gambia i Västafrika, född och uppvuxen på landbygden. Han berättade för mig hur man gör än idag i Afrika när en ung man skall bilda familj. Hans berättelse chockerade mig men öppnade samtidigt mina ögon.
Var alltså beredd på en mindre chock om du fortsätter att läsa men tänk på att detta är en SANN berättelse som kanske öppnar dina ögon också.

Det första en ung man (på landbygden) som vill bilda familj behöver är ett hus. Ett riktigt hus där han kan bo med sin familj. När den detaljen är avklarad ger sig den unge giftaslystna mannen i väg på en lång resa. Det blir hans livs längsta resa. Han måste resa minst trettio mil från sitt hus, till trakter där ingen känner honom. Under förespegling att han har ett annat ärende kan han uppehålla sig i trakter där ingen känner honom utan att väcka alltförstort uppseende. På orten studerar han i smyg och i hemlighet de unga flickorna som just blivit könsmogna. Med stor omsorg väljer han ut en av de unga flickorna, den som han vill ta sig som en hustru.

Det är ett farligt uppdrag han är ute på och måste uppträda mycket försiktigt. Ytterst diskret studerar han den tilltänkta hustruns rutiner och avvaktar ett lämpligt tillfälle. Sen slår han till, dvs han attackerar flickan som han har valt ut, utan att någon ser det, och tar henne som sin fånge. Därpå följer den farliga uppgiften att tvinga den unga flickan bort från platsen så långt som möjligt och tvinga henne att följa med på den långa resan hem till hans hus.

När han fört den unga flickan, som han bortrövat, till sitt hus blir hon inlåst i huset och våldtagen upprepade gånger, tills hon blir gravid. Hon blir inlåst i huset under graviditeten och det är först när hon har fött barnet som hon får lättnader i sin fångenskap. När hon har fött det tredje barnet får hon hela sin frihet tillbaka.

Då anses flickan, eller kanske kvinnan, vara så uppbunden känslomässigt till mannen och huset och platsen genom sina barn och väljer ofta att frivilligt stanna kvar. Mannen måste gå en svår balansgång när han håller kvinnan fången och samtidigt måste vinna henne genom godhet.

Så ser många afrikanska familjer ut än idag. Chockad?

Jag blev det, men när jag hade bearbetat min väns berättelse förstod jag att det var sanningen.

Jag har en annan vän också, han är en halvblodsindian från Nordamerika. Hanns mamma är indian och hans pappa är europe. När jag frågade från vilken idianstam hans mamma kom ifrån fick jag det förbluffande svaret att han inte visste det. Inte ens hans mamma visste det.

Han förklarade att de nordamerikanska indianstammarna rövade bort kvinnor ifrån varandra i en sådan omfattning att indianerna till slut inte själv kunde hålla reda på vem som var vem. Det var i själva verket den enda anledningen till att stammarna låg i krig med varandra. De stred inte om land eller territorier utan om kvinnorna. Tillgång på kvinnor kunde göra stammen större och mäktigare och det gynnade överlevnaden.

Jag drog mig till minnes en sak jag läst om i Gamla Testamentet, om judarnas krigslagar. När dom intagit en stad förkunnade krigslagarna att allt mankön skulle dräpas, även barnen. Bara kvinnorna skonades. Kvinnorna upptogs sedan, sk assimilerades, upp i den egna grupen.

Det var i själva verket kvinnorna som striden hade stått om, inte själva staden i sig själv. Kvinnor har alltid betraktats som krigsbyte, handelsvara, någonting mycket värdefullt. Så har det varit från tidernas begynnelse, ända tills för omkring ettusen år sedan, när riddaridealen växte fram och romantiken formades under medeltiden.

Det var först i början av nittonhundratalet som kvinnor fick rösträtt i Sverige.

Något att tänka på?


larserlandsson

larserlandsson
 

Share to Facebook Share to Twitter More...
 
 
 

 
Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N