Kategorier

 
     
Kommentarer
Spara artikel
 
   

Vredet

Tristessens gråa fönster blänger tillbaka

Rakt in i mitt ansikte som färgats av molnen vi kallar vardag

Trådarna i mina armar som för mig framåt genom livet spänner och svider i mina leder

Stilla sitter jag och andas tungt mina sista djupa andetag

Är det här ytterligare en början till mitt slut

Luften runt mig skakar till

Något är annorlunda

Vaknande

Blixtrande

Så lyser uppfattningen om världen rakt in i min kropp

Den skjuter mig om och om igen

Varm, ånga

Molnen lyfter från mina armar

Jag är molnen

Fort, fort nu. Fort mot solen innan den lämnar oss igen

 

Share to Facebook Share to Twitter More...
 
 
 

 
Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N